Mitt onda knä har ju satt käppar i hjulet för
mig de senaste veckorna. Kunde inte riktigt träna som jag ville runt nyår, men
förra veckan blev riktigt bra trots knät. Förra veckan var den sista i det här
träningsblocket och skulle därför vara en tuff vecka…och det blev det. Synd
bara att veckorna innan inte blev så tuffa som jag ville pga att jag ville vila
knät, men så blir det ibland. När man har en träningsplan som lite bygger på
att varje vecka inom blocket blir tuffare än den förra så förstörs ju detta
upplägg när man tvingas till vila. Veckorna i det här blocket blev inte tuffare
och tuffare och jag var inte så sliten som jag hade önskat när jag gick in i
den sista och tuffaste veckan. Jag hade kunnat välja att skjuta på den sista
tuffa veckan och lägga in en halvtuff emellan, men så blev det inte. Jag körde
på enligt plan och körde alltså ganska hårt förra veckan. En av anledningarna
till att jag inte sköt på den tuffa veckan var för att jag ville ta det lugnare
denna vecka för att verkligen se till så att knät skulle må bra igen…för det
gjorde det inte förra veckan.
Förra veckan inleddes med vilodag, men sedan
blev det cykling 6 dagar i rad. Två intervallpass på tisdagen, spinning på
onsdagen, intervaller på onsdagen och lugn pendling på fredagen. 4h distans på
lördag och ett ganska lugnt morgonpass på söndagen. Spinningen på onsdagen var
inte kul för mitt knä, kändes inte alls bra då, men jag kunde ändå genomföra
passet och även torsdagens pass på trainern. Smärtan kommer och går och ibland
känns det nästan ingenting och ibland gör det ganska ont att trampa. När jag
cyklade hem från jobbet i fredags kändes det riktigt dåligt. Då hade jag ganska
ont och var rädd för att jag inte skulle kunna cykla på lördagen.
Men på lördag morgon var smärtan som bortblåst.
Hela första timmen kändes det ingenting och resterande tre hade jag bara lite
små känningar. Blev ett riktigt bra distanspass det där. 13 pers på MTB genom
Bökerbergs skogar bort mot Häckeberga och Genarp och sedan tillbaka. Vi höll
bra fart och behövde sällan stanna för att vänta in varandra. Kul när det
funkar trots att man är så många som cyklar ihop i skogen. Synd bara att vi var
tvungna att ta det lugnt på ganska många ställen på grund av isigt underlag.
Veckan blev alltså ganska tuff, 11 timmar och
många bra intervaller och ett långt distanspass. Nu kunde jag gå in i den här
lugna veckan med gott samvete. Vilodag på måndag och sedan ett lugnt morgonpass
på tisdagen. Jobbade hemma både i tisdags och onsdags, vilket gjorde att jag
kunde köra morgonpasset på trainern efter att resten av familjen lämnat huset. Annars
hade jag nog cyklat till och från jobbet istället, vilket jag inte alls kände
för. Även om det är lugn vecka så betyder det inte att man bara ska ta det
lugnt. Nej, 4x4 stod på schemat på onsdagen och det var upplagt för rekord. 2
lugna dagar i ryggen och möjlighet att genomföra passet på eftermiddagen
istället för sent på kvällen. Började första fyran kontrollerat och siktade på
370W, vilket är 6W högre än mitt vinterrekord. Hamnade på 366W, så nu gällde
det att hålla ihop det på de resterande 3 fyrorna. 366 även på andra, men nu
började det kännas i benen. Tredje började bra, men redan i andra minuten
började effekten dippa emellanåt. Sista minuten blev riktigt jobbig då jag
försökte ta igen svackorna i andra och tredje minuten. 362 hamnade snittet på
och nu återstod bara sista plågan. Hade så ingen koll på vilka snitteffekter
jag hade uppnått, men kände att rekordet inte längre var inom räckhåll. Så här
i efterhand kunde jag räkna ut att det hade behövts 366W i sista och med den
känslan i benen jag hade efter tredje skulle bli omöjligt. Och det blev det,
orkade inte alls hålla den effekt som jag önskade. Tack vare en stark spurt
sista halvminuten lyckades jag trycka upp snittet över hela fyran till 359W.
Så, snittet över alla fyror blev 363W, vilket
jag får vara nöjd med. Känns bra att vara på rätt spår. Hoppas den här lugnare
veckan ger formkurvan en krökning uppåt så att jag kan krossa rekordet nästa
vecka istället. Så, formkurvan verkar peka på rätt håll. Nu ska jag bara
försöka få viktkurvan att peka åt rätt håll den med. Och det är inte uppåt den
ska peka, även om jag gjorde mitt bästa för att det skulle bli så genom att
trycka i mig en semla på kvällen. Men, lite får man ju njuta också.