System disturbance kan vara bra ibland

På vägen hem från jobbet igår fick jag se detta exempel på
Skånsk halkbekämpning. Rullgrus!!

Igår satt jag på jobbet och tittade ut och såg solen skina och tyckte lite synd om mig för att jag visste att solen skulle hinna ner bakom horisonten innan det var dags för mig att cykla hem. Eftersom jag är ledig idag (dagis stängt) så ville jag göra klar måndagens kundpresentation igår och tyckte därför inte att det var läge för att gå tidigare. Men runt 2-tiden så blev jag utkastad från ett av våra system som vi jobbar i. Efter några misslyckade försök att logga in igen fick.jag höra av kollegorna att det var "System disturbance" på servrarna i Tyskland. Efter en knapp timme och ett system som fortfarande låg nere insåg jag att jag inte skulle kunna få något gjort på min kundpresentation och att det lika bra var att hojja hemåt och jobba i helgen istället. Hade gärna undvikit helgarbete, men jag fick i alla fall cykla hemåt i solsken. Det hör inte till vanligheterna.

Det blev två riktigt lugna träningspass på runt timmen idag när jag cykelpendlade. Det behövdes, mina ben känns lite sega efter tre dagar med tuffa intervallpass. 4or i måndags, 8or på spinningen i tisdags och ett gäng 2or på trainern igår. 2orna känndes inte alls bra, men det spelar väl inte så stor roll. Huvudsaken är väl att passet blev genomfört och att både ben och hjärta fick jobba.

Idag är jag som sagt hemma eftersom dagis är stängt. Blir inget träningspass idag. Tänkte låta benen vila så att jag kan få kvalitet på träningen framöver, men framför allt för att jag vill få lite kvalitetstid med barnen. Det är dock ett par tvättberg som jag ska ta mig an idag, så några höjdmeter borde jag kunna logga på Strava.

Kompiskampen och punktering på trainern

Mina punkteringar på racern är lätträknade, brukar bli en per säsong. I år har jag redan fyllt min kvot trots att racern inte rullat en enda meter. I slutet av gårdagens trainerpass började helt plötsligt bakhjulet slira och jag insåg att det inte längre var någon luft i däcket. Däcket såg helt ut, så jag vet inte varför det blev hål på slangen.

Som sagt körde jag trainer igår och gjorde ett nytt försök på Kompiskampen. 330W noterade jag i november och var det jag skulle försöka överträffa. Gick ut och la mig runt 340W och lyckades hålla det i 5 minuter, sedan började cykeldatorn visa en allt lägre snitteffekt för varje minut som gick. Efter 10 minuter var jag nere på en snitteffekt på 337W och var orolig för att det skulle fortsätta nedåt de resterande 10 minuterna. Jag höll dock ihop det bra trots att känslan i benen var att det inte skulle gå. Snitteffekten gick ner lite, men tack vare en ökning den sista minuten kunde jag komma upp till 336W för de 20 minuterna.

Det var skönt att se att jag lyckades höja mig sedan november, men jag var inte helt nöjd ändå. Känslan var inte vad jag hade hoppats på och jag hade velat kunna ligga på en högre snittpuls. Nu var den flera slag lägre än i november och benen sa ifrån innan jag ens var i närheten av min maxpuls. Om man ser till W/kg hade jag också hoppats på bättre. 70,6kg visade badrumsvågen på morgonen och det är långt över 68 som jag vill ner till. Jag vet dock vad det beror på. Under den gångna helgen blev det nog ett litet för stort intag av sötsaker. Får skärpa mig på den punkten om jag ska nå mitt mål på 5W/kg. Då räcker det inte att öka med några få Watt, utan då måste även vikten ner. 68kg och 340W är ett realistiskt mål som jag hoppas uppnå innan det bär av till Mallorca och inomhussäsongen är slut.

Finhjulen på trainern. Lite oekonomiskt att köra med fräscha
tubdäck för 700kr på trainern.

Efter 20an körde jag dryg 15 minuter 30/15. Med trötta ben blev det inga effektsiffror att skryta om, men jag fick i alla fall jobba hårt och både hjärta och ben fick bra träning. Mitt i dessa intervaller fick jag pausa eftersom det inte var någon luft kvar i backdäcket. Jag pumpade upp däcket igen i förhoppning om att det bara var en pyspunka, men efter bara någon minut var det tomt igen. Istället för att leta upp en ny slang och hålla på och kränga av och på däcket, tog jag fram mitt Zipp bakhjul, pumpade upp däcket, satte på rätt snabbkoppling och avslutade mitt pass till ljudet av ett swischande högprofilshjul...oh vad jag längtar till att få använda dessa utomhus.

Kantvindskörning i snömodd

Två gånger har jag brutit Örestadsloppet på grund av att det kalla aprilregnet varit olidligt för mina frusna händer. I år hoppas jag slippa regnet och hoppas på snö istället. Då blir jag farlig. Har nämligen tränat på kantvindskörning i snömodd idag. Cyklade via Lomma till jobbet idag. Mellan Flädie och Habo Ljung kom det friska vindar in från Öresund och eftersom det var lite snö kvar på min halva av vägbanan kom dubbdäcken till sin rätt.

Ber om ursäkt för bildkvaliteten. Cykeln stod lutad mot vägpinnen, men västanvinden ville hellre att cykeln skulle ligga ner på fotot. Nu ska jag byta om och cykla in i västanvinden. Ska ändå försöka ta det relativt lugnt. Några korta tempohöjningar blir det nog, men annars tänket jag försöka ha fräscha ben inför Kompiskampen imorgon.

Kall avslutning på "viloveckan"

Fin utsikt från Tee 17 på Barsebäcks golfbana.

Då var ännu en vecka till ända. En vecka som jag träningsmässigt är nöjd med. Har kunnat träna enligt plan och även hunnit med lite annat. Håller på att renovera ett badrum här hemma och så är det ju tre barn som också behöver lite uppmärksamhet. Idag har jag inte ens öppnat dörren till badrummet utan istället ägnat mig åt barnen, förutom på morgonen då jag var ute och cyklade en runda innan frukost. Det blev två varv på rosa slingan på Järavallen samt cykling fram och tillbaka. Knappt två timmar i behagligt återhämtningstempo, men ändå tillräckligt snabbt för att hålla kroppen varm. Och det behövdes. Termometern stod på -10 och det tog drygt en timme innan jag slutade frysa om fingrarna, men då hade jag börjat frysa ordentligt om fötterna istället. Har enorma problem med mina fötter och fryser oavsett vad jag har på fötterna. Annars var det hur skönt som helst. Det bet lite i ansiktet till en början, men det var så skönt att få cykla ute idag. Solen sken, snön gjorde landskapet vackert och vinden var nästan obefintlig. En skön start på dagen helt enkelt.

Budapestbakelse...mmm....61kr kostade kalaset.
Min korv finns inte med på bild. 
Den låg redan i magen vid fototillfället.

Efter cyklingen bar det av till badhuset med Edvin för att träna på lite simning. Därefter drog vi ner på Center Syd och fikade på ICA Maxis café. Kanske inte världens lyxigaste café men för 61kr fick vi en Pärondricka, en Kaffe, en Budapestbakelse, ett Chokladwienerbröd och två grillade hotdogs med bröd. Blev sedan några besök i klädesbutiker för att köpa tröja och strumpor till Edvin innan vi handlade lite mat på Maxi. Efter hemkomst har jag hunnit med att spela spel med Signe och nu sitter jag här och skriver. Får vara nöjd med dagen även om det åsterstår en del att göra, som att laga mat till exempel. Sen borde jag dammsuga och städa, men det kanske går att skjuta på.


Som rubriken skvallrar om så var detta "vilovecka". Det blev ändå 6 pass utspridda på 5 dagar och nästan 8 timmars cykling. Det som gör detta till vilovecka, eller rättare sagt en lugnare vecka är att intervallpassen varit färre än normalt och att de inte varit lika slitsamma som under en normal vecka. Det är en utmaning att kunna klämma in en lugnare återhämtningsvecka men ändå kunna tillgodogöra sig träningen under veckan. Tycker jag lyckades bra med det den här veckan. Samtidigt har jag fått stor variation på träningen. 2 pass på trainern varav 1 med Zwift och ett vanligt. 2 pass på crossen (till och från jobbet) och ett pass på MTBn. Dessutom fick jag till ett dubbelpass spinning på Gerdahallen. Så här års är det tack vare variationsmöjligheterna som jag kan bibehålla motivationen och glädjen i att träna.

Nästa vecka inleder en ny träningsperiod. Om allt går som jag vill kommer jag att öka intensiteten gradvis under fyra veckor för att sedan lägga in en ny "vilovecka" under vecka 7. Hur jag ska öka intensiteten vet jag inte. Får känna mig fram, men hårdare tänkte jag köra, framför allt under intervallpassen. Lite högre belastning, men framför allt tänkte jag lägga in fler och/eller längre intervaller. Dessutom ska jag försöka lägga in några 20or under de längre utomhuspassen. Men först börjar jag med vilodag imorgon och så tänkte jag göra ett nytt försök på Kompiskampen under kommande vecka medan benen fortfarande känns fräscha. Återkommer med rapport kring det försöket.

Sammanfattning 2015

Skulle egentligen börjat jobba igen idag, men det blev istället en ny VAB-dag. Kräksjukorna har avlöst varandra och minstingen är inte riktigt återställd från sin så jag tänkte vara hemma med honom idag. Inatt var det dessutom Edvins tur att bli sjuk, så nu sitter jag här hemma med alla tre. De sitter i soffan och tittar på TV, så jag tänkte passa på att uppdatera bloggen med en liten sammanfatting av cykelåret 2015. Först några superlativ för att lyfta fram höjdpunkterna...

Roligast - Snapphaneturen
Tråkigast - Felkörningen i Evertsberg
Häftigast - Grossglocknerstrasse
Trevligast - Alla härliga distanspass med Lunedi
Skönast - Mallorca
Lerigast - Bockstensturen
Jobbigast - Lagtempointervallerna på Vombrundan
Tröttast - Söndag den 6:e september (efter Bockstensturen och Tre Berg)

Missöden

MTB-tävlingarna präglades till stor del av missöden. På Ränneslättsturen tyckte jag att jag fick en ok start, men efter ca 25 km gick kedjan av. 15 minuter tog det innan jag lyckade få tag på ett kedjelås och kunde sätta ihop kedjan. Jag gjorde dock en stor tabbe och lyckades missa att dra kedjan genom framväxeln, vilket gjorde att kedjan låg emot framväxel, så jag fick stanna och skruva bort den, vilket tog ytterligare 5 minuter. Sedan väntade omkörning efter omkörning och en kedja som hela tiden hoppade ner på minsta drevet fram, vilket gjorde att jag fick köra på minsta kuggen bak för att kunna ha en någorlunda utväxling. Fick dra upp kedjan för hand varje gång jag kom ut på ett grusvägsparti. Det var sådär roligt att cykla på det viset. Med en mil kvar gick kedjan av igen och det tog mig ytterligare 10-12 minuter att få den på plats igen. Jag tog mig imål i alla fall...

Finnmarksturen i Ludvika blev en kort historia för mig. Fick en bra start, men kände ganska tidigt att bakdäcket tappade luft. Fick till slut stanna och försökte fylla på med en patron, men efter två tömda patroner och ett fortsatt platt däck såg jag att jag hade dragit sönder ventilen. Jag stod mellan två val.  1) att försöka kränga av och på ett nästintill omöjligt däck för att kunna lägga i en ny slang och sedan vänta på att snäll själ skulle låna ut en pump för att sedan fullfölja loppet eller 2) bryta och gå tillbaka till Ludvika. Det blev alternativ 2 eftersom jag var så j-a sur och hade ingen lust till att försöka verka trevlig för att kunna låna en pump av någon. Jag ångrade mitt val efter ett tag då jag insåg hur långt det var tillbaka till Ludvika och hur obekvämt det är att gå i cykelskor

Lerigt värre i de halländska bokskogarna

Bockstensturen var egentligen min bästa prestation under 2015 och det gick riktigt bra fram till 1,5km från mål. Då hade jag precis ryckt ifrån den som sedermera blev tvåa i H30, men helt plötsligt gick det inte att trampa längre eftersom vevarmen hade lossnat. Det blev till att springa den sista biten till mål och jag tappade 5-6 placeringar i klassen och 10-15 totalt.

På Cykelvasan gick det också bra inledningsvis. Låg runt 100e plats fram till Evertsberg där det vid en korsning saknades flaggvakt och de som låg längst fram i vår klunga var inte tillräckligt uppmärksamma på skyltningarna så vi tog en liten omväg som kostade oss ca 15 minuter och många, många placeringar. Annars var jag nöjd med Vasan och tyckte det var riktigt roligt.

På X-cup hade jag också ett par missöden. På Vallåsen gick framgaffeln sönder på andra varvet och i Käglinge cyklade jag runt med en kedja som kuggade över vid varje igångdrag.

Lyckade tävlingar

Plats 13 blev det på Snapphaneturen

Så 2015 bjöd alltså på en hel del missöden, men jag hade också några tävlingar med bra flyt. Snapphaneturen var en av dem. Helt klart årets roligaste tävling och jag bara älskar banan. Jag hade en bra känsla i stort sett under hela loppet och kunde trycka på bra. Det var bara i slutet som det gick lite sämre då krampen kom på allvar och jag fick släppa en liten grupp, men jag lyckades ändå köra in på en bra placering.

Bästa resultatet under 2015 var på X-Cuptävlingen i Bockaboda utanför Kristianstad. Formen var god och banan passade mig perfekt med mycket små korta backar och en bra blandning mellan stökiga partier, flowiga stigar och grusvägsavsnitt. Jag körde in på en 3:e plats i ett förvisso klent startfält, men jag slog flera cyklister som jag annars brukar vara efter.

Landsväg

Jag är ju egentligen landsvägscyklist, men hittills har jag bara skrivit om MTB-tävlingar. I brist på landsvägstävlingar i Skåne blev det fler MTB-starter än LVG-starter under 2015. Man kan väl säga att jag tränar på landsväg och tävlar på MTB. En ganska kul kombination tycker jag. De landsvägstävlingar som jag körde är väl inget att skriva hem om, men jag vill ändå nämna Tre Berg eftersom det var en kul tävling med en härlig inramning. Med lördagens Bockstenstur i benen var det trötta ben som skulle ta sig an kantvinden på söndagsmorgonen. Det gick sådär och jag kunde inte haka på tätklungan, men fick ändå en trevlig upplevelse. Kul med så mycket folk längs vägen som hejade och proffsigt med poliser som stoppade trafik i korsningarna.

Sammanbitna cyklister nere i Sa Calobra

Grossglocknerstrasse med det avslutande gatstenspartiet
upp till Edelweissspitze

Träningsmässigt var 2015 ett lyckat landsvägsår och jag hade riktigt många fina timmar på Cervelon. Både på hemmaplan och utomlands. Mallorca var som vanligt en succé. Riktigt roligt att så många från klubben hängde med på träningslägret och för min egen del hade jag riktigt bra 10 dagar. Persade i nästan alla stigningar så det var kul att se att försäsongsträningen hade gett resultat. Under bilsemestern i Österrike och Tyskland fick jag också uppleva riktigt fin cykling. Grossglocknerstrasse var en häftig upplevelse med 18km stigning varav de sista 12 snittar på 10%. Sjukt jobbigt. Annars imponerade Heidelberg på mig, med riktigt fina vägar upp på bergen precis utanför stan.

Klubbträningarna var också lyckade under 2015 och bjöd på många härliga, jobbiga och givande träningspass. Kvällsträningarna på tisdagar och torsdagar blev för min del inte så många till antalet, men de jag var med på var riktigt bra. Kul att det är så många duktiga cyklister i klubben som höjer kvaliteten på träningarna. Annars var det helgpassen som jag minns mest. Framför allt distanspasset ner till Höllviken och backträningen på Hallandsåsen.

Ja, och så gifte jag mig med Ulrika.
Sorteras INTE in under missöden.

En del cykelpendlande blev det också.
Inte helt fel när vägarna ser ut så här.

En sväng till Rörbäcksnäs blev det under Cykelvasaveckan.
Barnen tycker också det är kul att cykla.

Back on track

Efter sjukperioden och 4 dagars träningsuppehåll har jag nu kommit igång med träningen igen. 3 rundor med MTBn och två pass på trainern har det blivit under de senaste 5 dagarna. Imorgon är det jobb igen, så nu är det tillbaka till verkligheten och inse att det bara är helgerna som bjuder på cykling i dagsljus ett bra tag framöver. Jag hade hoppats på att kunna klämma in fler distanspass under den gångna ledigheten, men annars är jag nöjd med vad jag hunnit med, med tanke på att jag varit sjuk.

Imorgon blir det ett pass på trainern och på fredag kanske jag cyklar till jobbet. Under helgen hoppas jag att vädret och familjen tillåter mig ett distanspass, någon av dagarna. Det blir nog en träningsfri dag under helgen, det finns ju annat som ska hinnas med. Jag håller ju på för fullt med att renovera ett badrum här hemma och så har jag lite dåligt samvete för att jag inte spenderat tillräckligt med tid med barnen under julledigheten, så jag ska försöka ta igen lite på den fronten. Ser fram emot det :)

Inte riktigt 400 timmar

Efter julfirandet och hemkomsten från Laholm blev det bara 1 träningspass under 2015. Det blev ett långt sådant, 4h distans med crossen på blandat underlag. En härlig runda, men jag frös om fötterna redan efter 45 minuter. Jag åt inget under rundan och drack heller inget. Kanske väldigt dumt, men jag gillar inte att dricka när det är kallt. Var rätt seg resten av den dagen.

Vaknade sedan på natten och mådde lite illa, men kunde somna om utan att behöva hälsa på Ulrik. Dagen efter var jag dock däckad, mådde ganska kasst emellanåt och hade feber. Satt i soffan typ hela dagen och likaså dagen därpå. Då hade jag återigen vaknat mitt i natten med illamående, men den här gången var jag tvungen att tömma innehållet i magen. Så, 2015 fick ett ganska kasst slut och vi blev också tvungna att ställa in nyårsfirandet. Det blev en lugn hemmakväll med familjen istället och barnet fick skratta gott åt både Grevinna och betjänten och Plankan. Två klassiker som håller än...åtminstone för barn.

Det tråkiga med min magsjuka var att jag inte kunde eller ville träna på 4 dagar. Därmed fick jag inte avsluta året så som jag hade tänkt. Jag hade ju siktat in mig på 400 Stravaloggade träningstimmar, men det blev bara 398. 2014 året missade jag ett annat mål med liten marginal då jag missade 1000-milamålet med 18 mil.