Sliten efter Långa Lugnet

Det är nu 3 dagar efter Långa Lugnet och jag känner mig fortfarande sliten i benen. Har funderat mycket på varför den slitna känslan sitter i så länge och kan rada upp en mängd möjliga orsaker;

·         Dålig kolhydratladdning inför tävlingen

·         Krampkänningar redan efter halva loppet

·         Drack för lite under tävlingen

·         Har druckit alldeles för lite efter tävlingen och dagarna efter

·         Körde över min kapacitet första timmen och fick slita ont för det

Hur som helst tänkte jag i alla fall ta tag i vätskeintaget och dricka mycket idag och så ska jag se till att ladda ordentligt med allt möjligt inför nästa långlopp, troligen Lida Loop.

Hur gick det då i Falun på Långa Lugnet?

Kom sent in i startfålla nummer 2 vid starten. Stod i tredje led, men lyckades avancera riktigt bra i gräsbacken och fortsatte plocka placeringar ute på asfalten. Var riktigt nöjd med starten. Efter 10-15 minuter ligger jag ganska långt fram i det som var tätklungan just då. Runt omkring mig hade jag cyklister som jag ville tampas om placeringarna med idag. Nu hade jag gett mig rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra resultat. På Billingeracet var jag aldrig riktigt med i matchen om de riktigt bra placeringarna då jag inte lyckades avancera så mycket i starten som jag borde ha gjort. Nu låg jag där jag ville och visst gick det fort och pulsen var hög, men jag hade det under kontroll.

Efter ett tag på grusvägarna i början spricker det upp i fältet och man blir orolig för att man missar tåget, men det tåget gick nog ändå för snabbt för mig. Jag ligger kvar i min grupp och ser att det är många starka cyklister och låter andra stå för dragjobbet. Hamnar dock lite för långt bak i gruppen. Efter en knapp halvtimme passerar vi en chikan följt av ett annat knixigt parti och gruppen blir rejält utdragen. På den efterföljande stigen går det fort där framme och det uppstår luckor framför mig. Åter ute på grusvägen kan jag inte göra något åt luckan fram. Kedjan kuggar över på de två minsta kransarna där bak så fort jag tar i, vilket gör det svårt att gasa på ordentligt på grusvägarna. Även om kedjan funkat klanderfritt hade jag nog ändå inte orkat täppa luckan själv, men det är riktigt tråkigt att åter cykla med en cykel som inte går som jag vill. Långa lugnet består av många meter krävande stig och mycket backar. Mycket av nerförskörningen sker på grusvägar och då är det ju ganska bra om man har växlar som låter en köra fort på de partierna. Tyckte ändå inte att de mekaniska problemen påverkade min fart så mycket. Det var bara trist att inte kunna trycka på när och om jag ville.

Efter att min stora grupp spruckit upp hamnade jag i en lite mindre grupp. Fortfarande med starka cyklister som ofta hamnar högt upp i resultatlistorna. En stark cyklist saknades och det var min reskamrat, Mattias, som är i grym form och såg till att ligga långt framme när det sprack av. Mattias följde upp sin tredjeplats i H30 från Billingeracet med en andraplats i Långa Lugnet. Grymt imponerande och riktigt starkt kört. Jag hade förhoppningar om att kunna tampas med Mattias på Långa Lugnet, men han var för stark för mig idag. Istället fick jag tampas med andra H30-cyklister. Hade dock inte så bra koll på hur många som var framför mig, men jag antog att jag låg fortsatt bra till. Nu närmade vi oss varvningen och det kändes som backe efter backe avlöste varandra och jag fick kämpa ordentligt för att hänga med. I sista stigningen upp mot hoppbacken tappade jag kontakten med täten i gruppen och in på den nya handbyggda downhill-stigen Gamla Mormor hamnade jag bakom en H40-cyklist som tyvärr var alldeles försiktig. Luckan framåt växte och det tog lång tid innan jag kunde passera cyklisten. In på stadion var gruppen demolerad och först någon kilometers jakt in på loop två som var vi samlade igen.

Jakten tog på mina krafter och i backarna i början av andra loopen stumnade jag rejält. Efter det var det bara kamp. Gruppen som jag låg i splittrades åter upp och jag hade ingen chans att gå med de längst fram. Jag hade svårt att hänga med någon överhuvudtaget. Vissa partier på loop 2 var riktigt jobbiga. Jag gjorde också några misstag, körde omkull en gång och tappade kontakten med min grupp. Hade sedan enorma problem i den leriga backen på kalhygget. Där fastnade jag i en lerpöl och fick kliva av cykeln. Tappade ytterligare cyklister där och fick cykla ensam nästan hela vägen till mål sedan. Det blev ändå spurt på slutet. En H30-cyklist närmade sig på slutet, men jag lyckades skapa en lucka i nerförskörningen mot stadion. Väl nere på stadion plockade han in meter för meter och när jag knappt tog mig uppför baken i hästskon krympte avståndet snabbt. Jag kunde ändå hålla undan och gick in på en 7:e plats i H30.

Det var 2 placeringar bättre än i Skövde och startfältet var i stort sett detsamma bland top 10. Är nöjd med det, men är inte nöjd med känslan. Fick slita ordentligt och kände mig aldrig stark. Det var nog likadant för de flesta. Banan i Falun är tuff, riktigt tuff. Mycket backar och få återhämtningstillfällen på andra halvan. Och så var det ju blött och tungkört. Till nästa tävling hoppas jag på samma fina start som i Falun och samma känsla i avslutningen på Billingeracet. Då kommer det gå riktig bra.

Sunshine rider

Vilket härlig väder vi har haft de senaste dagarna!! Och det ska givetvis utnyttjas. Blev inte så mycket cyklande i helgen pga släktträff/90-årskalas i lördags och ett brutet X-Cup-lopp i söndags. Kompenserade detta lite genom att cykla till jobbet i måndag. Riktigt härligt att kunna starta dagen men en timmes cykling i kort-kort. Hann även med en dryg timme cykling på vägen hem från jobbet. Min fru både hämtade och lämnade barnen på dagis, annars hade det inte funkat. Var dock tvungen att vara hemma till 17:15 för att hon skulle slippa ta med minstingen till dotterns simskola. Annars hade jag nog tagit en ännu längre omväg hem. Hann ändå med ett bra pass. Blev 4st 8or under tröskeln. Svårt att hålla jämn effekt, vilket gör att snitteffekten är lägre än vad den var när jag körde liknande pass på trainern i vintras.

Blev en lång runda igår. +3 timmar och mer än 10 mil. Cyklade in till träningen i Lund. Efter lite snack bestämde vi oss för att köra Vomb-rundan, den längsta av våra standardrundor. Egentligen skulle vi köra intervaller på varvbana, men många,däribland jag, föreslog en lång runda istället. Tycker att varvbanorna funkar bäst när vädret är lite sämre och man kanske bara vill köra 1,5h. Svårt att hålla uppe intensiteten på varv 4 och 5, då börjar man bli lite mätt på det. Bättre att köra en lång runda med inslag av intervaller och pulshöjningar både i början och slutet.

Och pulshöjningar blev det. Var över eller väldig nära 180 slag/minut ett flertal gånger. Det känns i benen idag. Hoppas det känns bättre tills ikväll. Ska ut och köra MTB på Järavallen i kväll. Ska bara först byta däck och stansa dem. Sitter Racing Ralph fram och Thunder Burt bak på just nu och väderprognosen för Falun de kommande dagarna fram till Långa Lugnet föreslår däck med bättre grepp.

Kedjebrott

Satans jävla helvetes skit!!! Plus en massa andra fula ord.

Ungefär så kändes det när jag förstod att kedjan gått sönder under första varvet på söndagens X-Cup-tävling vid Bockatorpet utanför Kristianstad. Ett race som jag hade sett fram emot länge. Gillar verkligen banan, den är rolig och den passar mig. Vädret var perfekt, över 20 grader och sol. Torrt som snus i marken och många glada ansikten. Körde riktig bra förra året på den här banan och vill upprepa den bedriften.

Kom iväg ganska dåligt i starten. Det var många i startled 1 och jag hamnade runt 10e - 12e plats när vi gick in på grusvägen. Hade gärna plockat några placeringar, men det var svårt att komma förbi. Sen blev jag lite uppstoppad av cyklister framför och tappade ytterligare placeringar när vi kom in på stigarna. Inte den bästa starten, men kände mig ändå säker på att kunna köra på i mitt eget tempo så småningom och förhoppningsvis plocka placeringar.

Tyvärr hade jag problem med kedjan och växlarna. Växlingarna funkade inte alls som de skulle utan kedjan kuggade över vid varje växling. Försökte få rätt på det under uppvärmningen och skruvade på spännskruven fram och tillbaka och trodde till slut att jag hade fått till det någorlunda. I efterhand visade det sig att en av skruvarna till bakväxelörat hade gängat ur lite så bakväxelörat satt lite löst och då är det svårt att justera växlarna så att de fungerar perfekt. Under loppets första 9 minuter växlades det ganska mycket och för varje gång lät det värre och värre. Till slut orkade inte min relativt nya kedja längre utan gick av. Efter några fula ord var det bara att plocka upp kedjan från marken och sedan stå och se alla cykla förbi.

Riktigt surt att det skulle sluta så här. Jag missade en bra chans till att få göra ett bra lopp. Jag missade chansen att få cyklar på en riktigt kul bana. Jag missade chansen till att få cykla i underbart väder. Och jag missade ett bra träningspass. 15 minuters uppvärmning och 9 minuters race blev totalen för den gångna helgen. Lite mer träning än så borde man ju samla ihop i mitten av maj när vädret är fint. Jaja, får kompensera för detta under veckan som kommer och sedan ladda inför Långa Lugnet på lördag. Då är det revanschlusta och jag ska ge mig en ärlig chans till att göra ett riktigt bra lopp. Materialet ska vara i topp trim, mina förberedelser ska vara bra och jag ska se till att få en bra start. Vill inte ha något att skylla på i efterhand.

Billingeracet

Billingeracet

Det var några dagar sedan, men tänkte ändå skriva klart den här race-rapporten. Gör ju det lite för att jag själv ska komma ihåg vad som hände.

När lördagen den 14 maj dök upp för första gången i SMHIs 10-dagarsprognos stod det sol och 23 grader plus i Skövde. Ajdå, så varmt. Då kanske jag måste ställa ut flaskor på fler än två ställen. Då måste vi åka till Skövde jättetidigt på lördagsmorgonen så att jag hinner ut på banan och sätta upp mina stolpar med flaskor. Ett problem jag kan leva med – gillar ju att köra när det är varmt.

En vecka senare hade 23 grader bytt ut mot 3 grader och risk för regn. Usch, det är inte kul. Vad ska jag ha på mig? Hoppas bara det inte regnar ihållande. Och hoppas nu bara det inte kommer jättemycket regn på fredagen som de varnat för. Jag har ju precis stansat min Thunder Burt och vill gärna inte byta däck.

På fredagen packad jag ner alla möjliga kläder och hängde cykeln på bilen. Edvin hade gått hem till farmor och farfar efter skolan så vi körde förbi där och lämnade av en väska till honom. Eftersom både jag och Ulrika skulle cykla Billingerate fick vi lämna Edvin hos farmor och farfar eftersom han skulle på cykelutflykt med strövarna på lördagen och sedan lämna Signe och Alve hos mormor och morfar i Laholm. Så, vi körde upp till Laholm på fredagskvällen. Övernattade där och sedan åkte jag och Ulrika vidare till Skövde strax innan kl 7 på lördagsmorgonen.

3-4 pissestopp senare rullade vi på parkeringen vid Billingens skidstadion strax innan kl 10. Hade följt temperaturvisaren på bilen noga och såg att den sjönk grad för grad ju närmare vi kom Skövde. 3 grader stod det när jag öppnade bildörren så jag var ju förberedd på kyla, men ändå blev det den där chocken - ni vet när man kliver planet på Cypern och möts av 30 graders värme som slår en i ansiktet, fast tvärtom.

Bort till tävlingscentrum för att hämta nummerlappar och sedan tillbaka till bilen för ombyte. Frös om både fingrar och tår redan innan jag bytte om så jag ville inte ta några risker. Hellre för mycket kläder på mig än för lite. Visst kan det vara obekvämt med något plagg för mycket, men det är sällan jag cyklar långsammare för det. Däremot kan det gå riktigt sakta om jag har på mig för lite och blir nedkyld och blir tom på energi. Så, det blev buff på huvudet, underställströja, kortärmad tröja, armvärmare, långärmad cykeltröja, byxor, benvärmare, tjocka fingerhandskar och vinterskorna. Hade kanske klarat mig utan den långärmade tröjan och buffen och hade kanske klarat mig med något tunnare handskar. Jag ångrar dock inte mitt val utan och var nöjd med att jag faktiskt valde vinterskorna. De är inte mycket tyngre än mina vanliga skor. Det enda negativa är att de inte har lika styv sula.

Med tanke på kylan räknade jag ut att jag skulle klara mig på två stora flaskor vatten idag så det räckte med att ställa ut en flaska halvvägs ungefär. Lägligt nog var det precis vid tävlingscentrumet så jag slapp ta någon större omväg på väg ner till starten i Skövde. 10-15 minuter innan start var jag på plats vid starten och la min cykel i startfålla 2. Det är inte lika viktigt att vara långt fram i startfållan på Billingeracet som vid andra lopp av flera anledningar. 1) startfållan är bred (till skillnad från tex Finnmarksturen och Ränneslättsturen), så även om man är 30e man till fållan hamnar man i rad 3 eller 4, vilket är ok. 2) man låter startfållorna gå ihop 30 sek innan start så att det inte blir avstånd mellan fållorna redan ut ur starten, vilket har varit fallet på tex Bockstensturen. 3) bred och fin inledande asfaltsträcka som sedan övergår i en tuff backe. Relativt lätt att avancera upp i fältet om man vill och har kraft. Så, stort plus för starten på Billingeracet och skönt att slippa stressen med att lägga cykeln i startfållan och sedan bara gå och vänta. Nu kan man ju istället värma upp och komma till starten bara en liten stund innan start.

Nu blev det dock ingen uppvärmning att tala om för min del så när det gasades på uppför startbacken blev det som en chock för benen. Hade kommit iväg bra från starten och lyckades avancera ganska många placeringar de första 500 meterna. Det kändes bra i kroppen och tycket jag kunde gå med bra i backen. Det började spricka upp lite och några flög förbi mig och anslöt till klungan lite längre fram. Klungan jag låg i höll bra fart och jag låg nära mitt max, så jag försökte bara hänga med och hoppades och trodde att det skulle gå ihop lite längre fram. Det var ju inte många sekunder till den där större klungan därframme. Länge hade vi ögonkontakt och in på första längre stigpartiet tog Rolf Svensson täten och helt plötsligt var det bara jag och Rolf kvar, men efter några minuter fick jag släppa kontakten och väl ute på grusvägen igen kom klungan bakom ikapp mig. Fortfarande skymtade vi en ensam Rolf som jagade en klunga lite längre fram, men tyvärr blev det lite halvtaskig körning i vår grupp och avståndet växte till över minuten och det var då jag slog av jakt-mode och ställde in mig på överlevnads-mode.

Min klunga blev allt större då några anslöt bakifrån. Tror vi var upp emot 20, men trots det var samarbetet ganska dåligt på grusvägarna och på stigarna hamnade jag ofta bakom någon/några som inte höll tillräcklig hög fart. Därmed blev det mycket luckor att täppa så fort vi kom ut på ett bredare parti. Eftersom det inte längre gick tokfort kunde jag ta det ganska lugnt och kände mig ganska trygg i min grupp, men var ändå hela tiden orolig för att hamna efter när det uppstod luckor. Så, när vi kom till Öglundabacken efter 25km tog jag i så att blicken blev lite suddig för att komma ikapp några som fått en lucka. Det gick bra, men det var jobbigt. Uppe på toppen var vi nu 6 som hade ganska många sekunder ner till övriga. Tyvärr blev det ingen körning utan de andra kunde komma ikapp någon kilometer senare. Det var lite jobbigt för moralen. Där hade jag gasat på som bara den, utan resultat. Dessutom hade jag dragit på mig ganska mycket syra och hamnade i min första svacka för dagen. In till varvningen vid Skidstadion efter halva loppet handlade nu mest om att få i mig energi och vatten och försöka återhämta mig lite. Jag hamnade ofta långt bak i gruppen så det blev ett ganska ojämnt tempo. Väl inne vid varvningen och depån var det gruppen ganska utdragen och i de tajta svängarna efter depån blev det ännu värre. Dessutom hade jag ställt min flaska där så jag fick sakta in ganska mycket för att kunna plocka den på ett säkert sätt. Inte blev det bättre utav att killen framför mig gjorde precis samma sak så jag fick sakta ner rejält och ta ut svängen ordentligt för att inte köra in i honom.

Men full vattenflaska i flaskstället tog jag åter upp jakten på täten av klungan och det dröjde inte länge förrän vi var samlade igen. Nu började jag känna mig pigg igen, så jag satt lite längre fram i klungan och tog hel del förningar. Jag var redan inställd på att det inte skulle bi någon topplacering i H30, eftersom många satt med i klungor längre fram som vi aldrig skulle komma ikapp. Jag var i alla fall hoppfull om att åtminstone inte låta någon från min grupp komma före mig och kände att jag var bland de starkaste i gruppen. Strax innan den smala tunneln som leder oss under väg 26, svängde vi ut på ett gräsparti avgränsat med pinnar och avspärrningsband. Jag låg i front och höll hög fart, men missbedömde underlaget vid en vänstersväng och kom för nära pinnen. Styret slog i och jag föll i backen. Landade mjukt i gräset, men hela gruppen (nu ca 10 man) gick förbi mig innan jag hann resa på mig, sätta tillbaka flaskan i flaskstället och sätta mig på sadeln igen. Det hann också bli en liten lucka fram som jag var tvungen att täppa igen. Det tog på krafterna, men jag var snart ikapp. Var glad över att jag inte slog mig alls vid vurpan och att jag låg längst fram så att jag inte tappade mer än jag gjorde. Hamnade nu sist i klungan och kände mig sliten igen.

Bild: Kristian Einarsson / Skövde CK.

Nu kom vi ut på Rydslingan – helt fantastiska stigar – som blev lite av en berg- och dalbana för mig. Gjorde en hel del misstag på de tekniska partierna och var riktigt nära att gå omkull ett par gånger. Det blev också en del luckor att täppa, vilket tog på krafterna. Jag var dock noga med att fylla på med energi (gel + Enervit GT tabletter) med jämna mellanrum, så jag blev aldrig riktigt sliten. När terrängen blev lite mer flowig började jag känna mig starkare igen och la mig längre fram i klungan. Nu var det bara 15km kvar och jag började känna att nu kan jag gasa på utan att riskera något. Gick fram i tät och gasade på på några stigpartier och gruppen blev rejält utdragen. Vid sista depån ca 10 km kvar var vi bara några stycken kvar och jag kände mig fortfarande stark. Visste dock att de två sista backarna skulle bli jobbiga och utan krafter kvar så kan man tappa många sekunder och placeringar. Jag fortsatte att gasa utan att ligga på rött och fyllde på med energi. In i Skövde och inför näst sista backen genom bostadsområdet hade jag och två skapat ett betryggande avstånd till övriga. Jag fokuserade på att hålla jämn fart och det gick bra. Kände mig fortsatt stark och att jag skulle ha kraft kvar till den sista backen – Strupen. Den börjar drygt 1 km före mål, är bara 500 m lång, men ruggigt brant. Här handlar det mest om att ta sig upp och det gjorde jag. Tittade bakåt någon gång i början, men ingen i närheten. Såg någon lite längre fram, men det fanns ingen chans att köra ikapp, så jag kunde ta mitt eget tempo upp för backen och kunde ta det lugnt på upploppet och rulla i mål, trött, glad och ganska nöjd. Det blev en 9:e-plats i H30 och 44:a totalt. Det var bara 4 minuter upp till segraren i H30.

2 nöjda H30-cyklister från samma kommun.
Mattias till höger blev 3:a. Grymt starkt
kört och var en av de som flög förbi mig i starbackan

Sammanfattningsvis tyckte jag att Billingeracet var riktigt kul. Superhärliga stigar och fin natur. Härlig variation mellan grus, stig och skogsväg. Både en del tekniska och stökiga partier, men mest härligt flowiga stigar. Det var lite för kallt för min del, men underlaget var riktigt bra. Torrt och fint nästan överallt trots att regnet hängde i luften. Distansen passar mig perfekt och det var lagom tuff bana. Var nöjd med min insats och genomförandet, men hade hoppats på någon placering högre upp. Tappade allt i startbacken, vilket borde vara min styrka. Måste ha berott på kylan. Jag brukar ju kunna köra fort i början och uppför, men den här gången körde jag inte tillräckligt fort. Ibland har jag skyllt mina dåliga starter på feghet, att inte vilja offra för mycket kraft, men den här gången låg jag nästan på max och hade nog inte kunnat göra något annorlunda. Hade en del svackor under loppet och hoppades bara på att det skulle ta slut snart, men avslutade med en positiv känsla. Riktig skönt att kunna köra ifrån andra efter 3 timmar. Lärdom till nästa gång är att jag ska värma upp bättre samt försöka hålla en bättre position i klungan. Jag låter gärna andra ta täten när det är riktigt stökigt för att inte känna mig stressad av folk bakifrån, men jag behöver ju inte ligga längst bak i gruppen för det. När det är lite mindre stökig stig är jag däremot som bäst. På Billingeracet tyckte jag att det ofta gick för långsamt på dessa partier och hade gärna legat längst fram och gasat. Det ska jag försöka göra mer tills nästa gång.

Nu får det vara slut på bloggtorka

Har ännu inte bestämt mig om jag ska fortsätta med bloggen eller inte. Därför har jag heller inte gjort den publik ännu. Testar fortfarande och måste hitta ett format som passar mig. Tror jag ska satsa på lite kortare inlägg/uppdateringar och krydda med lite längre tävlingsrapporter.

Kommer snart med en sen rapport från Billingeracet. Tills dess några bilder...

 Elvis-look. Polisongerna på bilden är inte riktiga. Det är Cat-Ears som jag beställde via Amazon. Fungerar riktigt bra för att reducera vindbruset. Har stört mig länge på ett högt vindbrus när det blåser och att inte kunna höra vad cyklisten bredvid mig säger. Rekommenderas!!

 17 mil i solsken! Riktigt nice att få köra landsvägsdistans på hemmaplan! En tur till Sjöbo blev det med glada klubbkompisar.

Soliga rundor i skogen har det också hunnits med. Fint med vitsippor och en nytvättad hoj.

En bild för några veckor sedan efter mitt MTB-pass i Genarp i snöblandat regn. Jag blev skitig och slängde in mina kläder i tvättmaskinen och drog igång ett Sköljnings-program. Så här såg det ut i diskhon där vattnet kommer ut. Fin färg!

X-Cup - Orup

Årets stökigaste bana. 4 varv och drygt en timme bland rötter och stenar. Blött var det också. Starten går uppför en ganska lång asfaltsbacke, så det är chock för benen direkt. Jag tyckte jag hanterade backen bra och behövde aldrig gå på max. Låg ganska lång fram när vi gick in på smalare löparspåren, men önskar jag hade varit någon placering längre fram för att slippa bli uppstoppad av andra och behöva göra energikrävande omkörningar.

Nu blev det aldrig så. Det var snarare jag som stoppade upp de som låg bakom mig. Eller så var det banan som stoppade upp alla. Det var riktigt stökigt och många gånger fick jag sätta ner foten. Några av de gångerna blev jag även passerad av andra cyklister. Jag hade stora bekymmer med den tekniskt krävande banan. På Strava kunde jag efteråt se att jag körde jämt med många framför mig på första halvan av banan, men på den stökigare andra delen tappade jag tid.

Lyckades hitta lite mer flyt på sista varvet och plockade någon placering och rullade in på en 14:e plats. Inget jag är nöjd med, men det är bara att inse att jag inte behärskar den här typen av bana lika bra som många andra.