Ännu mer distans

Idag kördes det tredje distanspasset på mindre än vecka. Riktigt skönt med ledigheten så att man kan få klämma in lite base miles. Det blev en runda norrut tillsammans med klubbkamraterna Michael och Carl. Gav mig iväg strax efter åtta, då det fortfarande var mörkt, så lamporna hängde med. Mötte upp de andra två på vägen mot Valkärra och sedan styrde vi norrut. Det var ganska kallt på morgonen, ett par minusgrader, men solen värmde lite grann när den väl orkade upp över horisonten. 

Det var minst sagt begränsad sikt på vägen hem idag.

Körde på riktigt fina vägar idag. Smala, kurviga och böljande upp och ner. Hamnade till och med på en grusväg ett tag. Hårt packad grus så det var inga problem med racerdäcken. På vägen hem möttes vi av en dimma i höjd med Teckomatorp. Fick slå på lamporna igen för att känna mig trafiksäker. 

Efter drygt 4 timmars cykling och 120 nya kilometer på kontot var jag hemma igen. Då var det dags för hemmapasset. Nu var det Ulrikas tur att ut och cykla. Hon skulle köra några varv på Järavallan. Så jag hade lovat att fixa lunch när jag kom hem. Blev pannkakor, men först ett besökt på affären för att handla lite mer mjölk. Pannkakor måste vara det optimala after bike käket, synd bara att det är så drygt att stå och steka dem.

Imorgon jobbar Ulrika, så det blir ingen utecykling för mig dagtid. Ska istället försöka hitta på något med barnen och kanske hinna med och fixa lite i badrummet så att det blir klart någon gång. Men någon slags cykling ska jag väl hinna med.

IS Vinden - Hemlängtan SK 1 - 2 (1 - 0)

Annandagen är en klassisk dag för såväl bandy som engelsk fotboll och vi bjuds på många heta matcher. Men, det är inte bara bandy och engelsk fotboll som gäller utan även cykelrelaterade matcher utspelar sig denna dag. Idag var det dags för det prestigefyllda mötet mellan Idrottssällskapet Vinden och Hemlängtan Sportklubb. Det var IS Vinden som hade hemmaplan och arenan far fylld med supportrar från byarna runt omkring.

Ryktena sa att IS Vinden skulle mönstra starkast möjligaste lag. Både Jacob Hård och Jarl Kuling var tillbaka från skador och det spekulerades även i om nyförvärvet Peter Storm skulle hinna bli spelklar till matchen, men det visade sig att övergången från Kattegatt FC stoppades i sista sekund. Det var tur för Hemlängtan SK, för den där Peter Storm är en snabb jäkel som dessutom lyckas få med dig ovanligt många domslut.

Hemmalagets taktik för dagen.

Matchen drog igång vid lunchtid och inledningsvis var det ett ställningskrig. Båda lagen ville liksom känna av varandra, men det var IS Vinden som tog kommandot. Med anfall både rakt framifrån i mitten och från kanterna etablerade de ett bra tryck mot Hemlängtan SK. Bortalaget var liksom inte riktigt med i matchen från början, men någon gång i mitten av första halvlek hittade man en svaghet i IS Vindens laguppställning. Det var på Hallandsåsen som Hemlängtan SK började anfalla på på kanten utanför IS Vindens ytterback N. Skogh. Skogh hade nog missat taktikgenomgången, för han bara förstörde för IS Vindens taktik. Trots att man utnyttjade Skoghs svagheter kunde Hemlängtan SK inte skapa några riktigt farliga målchanser.

Det var först i slutet av Hallandsåsen som det blev lite farligt. Bröderna Lårsson tog tag i taktpinnen och höjde tempot och även ytterbacken Rob Pulse följde med upp i anfallet. Men det blev inga mål denna gång. Istället återgick bröderna Lårsson till en mer defensiv taktik och Pulse inriktade sig på zonförsvar. Samtidigt gjorde IS Vinden några smarta taktikförändringar. Skogh byttes ut mot David Platt och Hasse Backe flyttades upp i anfallet. Den där Backe var riktigt jobbig  i närkamperna och bröderna Lårsson tröttnade på hans fulspel.

IS Vinden tog över spelet mer och visade upp ett varierat anfallsspel. Många tunga skott rakt framifrån och riktigt jobbiga inlägg från kanterna. Det var vid ett sådant inlägg som ledningsmålet kom. Anfallet drogs upp på IS Vindens vänsterkant och de slog ett precist inlägg i höjd med Bjärehalvöns slätter. Inlägget avvärjdes, men följdes upp av ett tungt skott från Backe och 1 - 0 var ett faktum. Hemlängtans försvarspelare tyckte Backe stod offside och tittade vädjande på domaren, men de enda som blåste var hemmalagets jublande supportrar.

Hårda vindar piskar upp vågorna i Skälderviken

Nu såg matchen ut att leda till tre säkra poäng för hemmalaget. Hård och Kuling anförde spelet och var skoningslösa oavsett var anfallen kom ifrån. Hemlängtans SK visade dock prov på riktigt bra försvarsspel och det hade de bröderna Larsson att tacka för. De jobbade hårdare än någonsin trots ett ett tight spelschema och mycket speltid den senaste veckan.

När halvtidsvisslan ljöd i höjd med Helsingborg var det IS Vinden som hade en mycket välförtjänt ledning. Det började duggregna och vägbanorna blev blöta, därför uteblev både halvtidsvilan och ett välbehövligt stopp för energitillskott för Hemlängtan SK. Det var då Hemlängtans coach insåg att taktiken måste ändras. Coachen bad lagets spelfördelare, den rutinerade italienaren Campagnolo, att inte lyssna på bröderna Lårssons gnäll utan istället få igång huvudspelet. Hemlängtans anfallsspel är nämligen helt uddlöst utan huvudspelet. Campagnolo, som tidigare hade haft svårt med alla växlingar i IS Vindens anfall, tog tag i taktpinnen och med sedvanlig precision kunde han växla tempo nedför Glumslövs backe. Samtidigt verkade det som om IS Vinden bara ville säkra sin ledning och började spela defensivt. De började till och med spela bakåt mot eget mål och då kunde Hemlängtan SK utnyttja ett misstag från hemmalaget och kvittera. På repriserna såg det till och med ut som ett självmål.

Hilleshögs dalar. Här började Hemlängtan ta över spelet.

Nu var det ett förvirrat hemmalag som inte riktigt visste åt vilket håll de skulle anfalla. I takt med att anfallen kom mer och mer från sidan så tog Hemlängtan SK över spelet totalt, trots frusna fingrar och fötter. Resultatet stod sig dock tills sista kvarten, den så kallade plingkvarten. Inget av lagen ville att det skulle bli förlängning utan ville avgöra detta så snabbt som möjligt. Så, IS Vinden gjorde en sista kraftansträngning på kustrakan vid Järavallen. De kom med riktigt tunga anfall från kanterna och Hemlängtans spel kom av sig helt och var totalt tempofattigt. Men, Hemlängtan SK ger sig inte, framför allt inte i slutet av matcherna. Ett kontringsläge uppstod i höjd med Barsebäcks camping och efter några finurliga riktningsförändringar där Hemlängtan nu anföll åt vänster hamnade IS Vinden på efterkälken. När Hemlängtans spelare kunde se de lysande skyltarna på Center Syd, hade man fintat av alla motståndare och hade hela IS Vinden i ryggen. Campa slängde i högsta växeln och kunde passa fram till bröderna Lårsson som kunde trycka in segermålet precis innan Löddeköpingeskylten passerades.

Lyckan i Hemlängtan SK var total och när laget rullade in i klubbstugan var stämningen hög och alla såg fram emot att fira segern med mängder av kalorier.

Lucka 24 - 500km eller?

Så äntligen blev det julafton. Alve blev ledsen för att han inte fick öppna julklapparna direkt på morgonen. Det där med tålamod är svårt för en femåring. Jag hade också begränsat med tålamod och drog ut på en cykelrunda på morgonen. En drygt timme blev det och 32km på de sydhalländska slätterna. Har funderat lite på att göra Rapha Festive 500, vilket innebär att man ska cykla 500kr från julafton till nyårsafton. Kan bli svårt det där, men nu är det ju bara 478 km kvar.

Kalle Ankas julafton är tyd-
ligen fortfarnde kul.

Efter cykelturen blev det frukost för min del och lite häng med barnen i TV-soffan. Sedan lunch och sedan mer häng och sedan fika och så var klockan helt plötsligt tre och det var dags för TV-soffan igen och Kalle Anka. Efter det kom tomten och sedan paketöppning. Barnen var glada för sina julklappar, trots att en av klapparna innehöll en stor besvikelse. Signe fick ett Minecraft-lego och skulle bygga ihop det. Ganska snart efter öppnandet märkte vi att det saknades en påse och i beskrivningen var de 16 första sidorna utskurna. WTF?!? Efter lite närmare synande av förpackningen såg den ovanligt naggad ut i kanterna. Vi spekulerar i att någon köpt legot från början, tagit ut en påse, skurit sidorna ur byggbeskrivningen för den påsen och sedan limmat ihop förpackningen igen. Sedan returnerat den till webbutiken där Signes mormor och morfar hade köpt den. Eventuellt har den gjort samma sak från andra nätbutiker, men tagit ut påse 2 och 3 istället.

Alve som Kylo Ren

Besviken Signe

Efter paketöppnandet blev det legobyggande och mer TV-tittande innan det var dags för julmat. Efter det var klockan ganska mycket och barnen gick och la sig. Vi vuxna satte oss och spelade ett frågesportspel - Vem vet mest. Ganska kul faktiskt, trots att jag inte vann. Först efter kl 1 blev det läggdags och nu ligger jag och skriver detta inlägg i sängen. Ska snart stänga ner datorn, men innan dess ska jag surfa in på ridewithgps.com och fundera ut en runda för morgondagens cykling.

Lucka 23 - Medvind

Idag bar det av till Laholm för julfirande. Jag hade bestämt mig för att cykla dit och hade kollat ut en rutt på nästan 11 mil. Mina svärföräldrar ha bott i Laholm i mer än 10 år och vi har varit där massor av gånger, men detta var faktiskt första gången som jag cyklade hela vägen dit. Skönt att det äntligen blev av. Tur med vädret hade jag också. Medvind, torrt och inte allt för kallt. En ganska behaglig resa faktiskt på fina vägar. Kom dock inte iväg förrän kl 2 på eftermiddagen  så det vart mörkt redan efter knappt 2 timmar. Ganska mysigt att cykla omkring på okända vägar i mörkret. Samtidigt lite läskigt. Framför allt när det springer ut en skällandes hund modell större och jagar mig ett tiotal meter.

Lucka 21 & 22 - Julmys

Idag blev det ingen cykling. Det blev helt enkelt inte tid till det. VABade idag och var hemma, så egentligen borde jag ha haft tid, men det var annat som skulle hinnas med. Som sagt, var jag inte på jobbet idag. Pojkarna hostade ikapp typ halva natten och är inte helt friska. Därför fick de stanna hemma idag och jag tog VABandet denna gång. Vanligtvis brukar jag vobba, dvs jobba hemma istf ta ut VAB. Men idag blev det VAB istället.

Hade kunnat klämma in ett pass på trainerna mitt på dagen, men blev upptagen av lite annat fixande, bland annat juklappar och ett besök på ICA. När jag väl var klar så var det dags att städa lite och förbereda inför kvällen. Mina föräldrar skulle komma över och lämna lite julklappar till barnen så vi bjöd dem på lite käk också. Efter det så fanns det åter tid till att träna, men det blev lite glögg och glass istället. Förhoppningsvis bränns de kalorierna bort imorgon. Mer om det under lucka 23.

Lucka 19 & 20 - Bloggtorka

Är livet så tråkigt så att man inte har något att skriva om? Eller är det så att jag har haft annat att tänka på. Tja, det är nog en kombination. Därför uteblev gårdagens lucköppning. Hade heller ingen träning att skriva om eftersom det var vilodag.

Idag har jag dock tränat. Svettats lite på Gerdahallen. Drygt 2 timmars spinning med fokus på tröskelintervaller. Börjar kunna det där nu och ser fram emot att få köra lite kortare intervaller med Watt-siffror långt över FTP.

Lucka 18 - Halva inne

Idag stod det distans 3h på schemat. Igår blev det ju ingen träning så idag ville jag inte tumma på schemat. Står det 3 timmar så är det 3 timmar som gäller. Problemet var bara att Ulrika skulle iväg och cykla i Genarp med en kompis kl 10. Så jag fick ge mig iväg på morgonen och cykla en stund och sedan vara hemma tills Ulrika skulle iväg och sedan fortsätta en stund på trainern för att skrapa ihop mina tre timmar. 

Klädde även hjulgranen idag.

Kom dock iväg sent. Tänkte vara iväg kl 8, men jag fick börja dagen med att byta bromsbelägg och sedan även kedjan. Tog en stund och jag var inte iväg förrän strax innan kl 9. Cyklade bort till Järavallen med MTBn och tog två varv på slingan där innan jag cyklade hem igen. Hade gärna cyklat ett par varv till, men ville inte att barnen skulle vara hemma själva allt för länge. Ulrika stack iväg kl 10 och nu var jag hemma kvart i 11. Tog ett par koppar kaffe och åt lite frukost och sedan tog jag datorn med mig ner i källaren, satte igång Vinterstudion på SVT Play och satte mig på trainern. Det blev lite mer än en och en halv timme på trainern i lugnt tempo. 

Skönt att kunna följa planen trots lite logistiska utmaningar. Inte optimalt, men funkar ju ganska bra att dela upp passet och köra halva ute och halva inne som idag.

Lucka 17 - Vilodag igen

Kom hem sent från gårdagens julfest. Var inte hemma förrän kl 2 så jag var lite trött idag. Bestämde mig ganska tidigt för att hoppa över dagens träningspass. Får ta igen det en annan gång. Istället blev det inköp av julgran, shopping på ICA Maxi, vinterstudion, häng med barnen och lite annat.

Lucka 16 - Julfest

Hann inte blogga igår. Det var julfest på jobbet och jag var tvungen att jobba för att bli klar med en grej ända fram tills det var dags att börja festen med ett glas glögg. Därefter intogs onyttighet efter onyttighet, både i fast och flytande form. Själva julmaten i sig är väl ok, rent nyttighetsmässigt, men allt runt omkring är en katastrof för vikten. Jaja, det är långt tills matchvikten ska nås och det är ju bara julfest en gång per år. Så, det blev ett antal öl plus en och annan snaps.

Lucka 15 - Mjölksyra

Idag hängde jag med gänget från Kävlinge på en cykeltur på grusvägarna kring Dagstorpsbackarna. Sju intervaller blev det och alla framkallade mjölksyra. Det brände till ordentligt i låren i några av backarna. Men kul var det och bra träning. Roligt också att det går att samla 10-12 cyklister en mörk decemberkväll till att cykla intervaller. Tack vare att det är så många på träningspassen blir intervallerna lite tuffare än annars. Åtminstone för mig, som behöver andra starka cyklister runt omkring mig för att ta i lite extra och pressa ur de sista krafterna.

Nu är det fredag morgon (hann inte blogga igår) och jag har fortfarande känningar i benen. Måste bli bättre på att ta hand om benen och kroppen efter ett hårt träningspass. Hoppar ofta över stretching och igår drack jag dåligt (hade inte ens vatten med mig på träningspasset) både under och efter passet. Som en följd sov jag också dåligt. Shit, vad jag låter gammal som gnäller över dålig sömd pga hård träning...

Lucka 14 - Hemmadag

Många olika saker har jag
haft i ryggfickorna, men aldrig
tidigare ett par gymnastikskor.

Jobbade hemma idag, så det blev ingen cykelpendling till jobbet idag som planerat. Drog istället ut på en runda hemmavid. Kom inte iväg förrän vid 10, men innan frukost blev det ändå. Tog det riktigt lugnt. Var trött i benen och vill bara trampa runt lite. Passade på att stanna och ta några foton och svängde även förbi Tolvåkershallen för att leta upp Signes kvarglömda gympadojor.

Lucka 13 - Delad glädje är dubbel glädje

När man spenderar så många timmar på cykeln som jag gör är det skönt att ha en förstående fru. Ännu bättre är det när man till och med delar intresset. Fast ibland kör det ihop sig. Båda vill ju träna och det kan ju vara svårt när man har små barn. Idag var ett sådant tillfälle. Både jag och Ulrika tänkte köra trainer efter att vi kom hem från Luciafirande på skolan. Då fick Ulrika ta det första passet medan jag hängde lite med barnen och gav de lite kvällsfika. Sedan var det min tur att gå ner i källaren. Både jag och Ulrika körde 4or, med samma upplägg - 4st med 4 min vila emellan. Som tur är så skiljer det lite i effekt mellan oss båda, men idag var mina Watt inget att skryta om. Kände att det skulle bli ett tungt pass redan under uppvärmningen.  Är ganska sliten efter en ganska tuff träningsvecka. Hoppas kunna vara tillbaka på en högre effekt på fyrorna om jag bara får göra det passet med fräscha ben. Men, vem bryr sig, det är mitten av december och många månader kvar tills jag ska var på topp och känna mig fräsch.

Lucka 12 - Sa Calobra

Klättringen upp från Sa Calobra till Col de Reis på Mallorca är en av mina favoritvägar. Klättringen är lagom utmanande i både längd och lutning, men framför allt är vägen och utsikten fantastisk. Att ta en Coca-cola och skala en nyplockad apelsin i solskenet på fiket vid T-korsningen är en av höjdpunkterna på träningslägret på Mallorca.

Idag cyklade jag uppför Sa Calobra...fast inte på riktigt. Hade egentligen inte tänkt cykla idag, men det blev ändrade planer. Imorgon är det ju Lucia och då är det firande på eftermiddagen på Alves dagis och på kvällen på Edvins skola. Hinner därför inte träna som planerat imorgon, så jag tog ett pass ikväll istället för att vara säker på att jag inte missar något. Dessutom kände jag mig ganska fräsch i benen och skallen så varför ta vilodag då?

EFtersom planerna blev ändrade visste jag inte riktigt vad jag skulle köra för typ av pass. Bestämde mig till slut för att ta datorn med mig ner i källaren och köra enligt två träningsvideos som finns på GCN. Första är på drygt 30 minuter och man får följa en kamera uppför Sa Calobra. Den andra är på ca en kvart och då är det Col de Soller som gäller. Har kört detta upplägg ett antal gånger förut. På något vis funkar dessa två pass riktigt bra för mitt huvud. Sällan går 50 min på trainern fortare och samtidigt får man bra träning.

Dagens träningssällskap

Lucka 11 - Luciacykling

Idag var det Luciacykling på MTB i Genarp. Har egentligen inte så mycket med lucia att göra, förutom att vi brukar anordna detta arrangemang en söndag i december och fika lite lussekatter efteråt. Annars brukar vi i klubben inte ha så många gemensamma MTB-träningar. Kul att det dök upp drygt 20 pers som trotsade det tråkiga vädret.

Det blev en blöt historia och skitigt. Det var riktigt slirigt i skogen, men också riktigt kul. Blev en schysst runda i trevlig sällskap och go fika efteråt. Lussekatter, pepparkakor och saftglögg när den är som bäst. 

Nu har jag precis druckit en stor kopp starkvinsglögg och ätit ett par lussekatter som blev över sedan cyklingen och känner mig sådär skönt varm i kroppen igen. Sitter och funderar på hur nästa veckas träninsgschema ser ut. Har allt nedskrivet i ett excelark, men orkar inte riktigt bry mig om det nu. Är nog vilodag imorgon...

Lucka 10 - Kvällsmys på altanen

Sov lite längre idag, så först kl 9 kom jag iväg på dagens träningspass. Det blev en runda på MTBn bort mot Järavallen och ett varv där och sedan hemåt igen. Det var dock ganska tomt med luft i det nystansade backdäcket så det blev till att pumpa upp det och stoppa minipumpen i ryggfickan innan jag stack iväg. Det var rejält blåsigt så jag var glad att jag slipper nöta asfalt såna här dagar. Väl framme på Järavallen gjorde nattens regnande sig påmint. Det var ett sugande underlag och stundtals väldigt slirigt. Det gick inte snabbt. Fick även stanna och pumpa upp backdäcket en gång till, men efter det verkade det hålla tätt.

På vägen hem körde jag lite enbensintervaller, mest för att det annars är en ganska tråkig väg att cykla. Det blev en dryg timmes cykling och efter att ha spolat av cykeln hann jag precis få i mig lite frukost innan det var dags att följa Signe till fotbollsträningen. Lämnade av henne där och cyklade hem igen eftersom Ulrika skulle iväg med Edvin och cykla ett varv på Järavallen.

Efter kvällsmaten gick vi alla fem ut och i trädgården. Jag tände en lite brasa så att vi kunde grilla marshmallows och Ulrika fixade lite varm choklad. Det blev en liten mysig stund tillsammans på altanen. Barnen gick in efter en stund och jag och Ulrika satt kvar i värmen från gasolbrännaren. Det var riktigt skönt. Hade kunnat sitta kvar länge.

Lucka 9 - Vintersulorna på

Cykling är underbart, men myntet har sin baksida - allt underhåll och mekande. Skulle gärna vilja ha min egen mekaniker som fixade allt från tvätt till byte av lager. Eftersom jag ogillar att hålla på med cykeln när jag inte sitter på sadeln så skjuter jag gärna på underhållet. Det har kostat mig dyrt många gånger. På tävlingar till exempel, då kedjan gått sönder, vevarmen lossnat, växlarna strulat, bromsbeläggen slitits ut, osv, osv. Det kostar ju också ekonomiskt att strunta i underhållet. Ibland orkar jag inte tvätta kedjan, så jag slänger på en ny och ofta har jag låtit en gammal kedja suttit på för länge så att ett kassettbyte varit oundvikligt.

Ikväll tog jag tag i en sak som jag borde gjort för ett bra tag sedan, nämligen få på däck och bromsskivor på mina reservhjul, som jag tänkt ha på MTBn nu på vintern. Kors i taket, men jag lyckades kränga på däcken, fylla på med vätska, pumpa upp, montera bromsskivor och ny kassett på ca en halvtimme. Och antalet svordomar var rekordlågt. 

Nu kanske svordomarna kommer imorgon istället, när jag märker att det läcker från däcken, då jag tänkt provköra hjulen. Vi får se, jag hoppas i alla fall att jag lyckade få det tätt. Annars får jag väl fylla på med mer vätska och hoppas att det löser det. Att stoppa i slang tänker jag i alla fall inte göra.

Reservhjulen rustade med sulor för vintriga förhållande. Kör med Nobby Nic fram
och Rocket Ron back. Borde greppa bra även på leriga vinterstigar.

Lucka 8 - Rörig dag, men tränat blev det ändå

Dagen börjar med att vi konstaterar att Edvin har problem med sin astma och är likblek och har svårt att andas. Ingen idé att gå till skolan för hans del. VAB alltså. Som tur kunde Ulrika stanna hemma med honom och jag kunde ta mig an mina två kundmöten under dagen. Eftersom jag skulle vara i Köpenhamn kl 13 stannade jag hemma och satte mig i kontoret i källaren och förberedde telefonmötet kl 9. Lägger nästan en timme på förberedelser och ringer min kontakt..."NN är på sammanträde, åter kl 11:30" WTF, tänkte jag och ringde deras växel, som kopplade igenom mig, men inget svar. Jaha, där la jag en timme i onödan på förberedelser.

Så är det ibland, bara att svälja. Fortsatte istället med förberedelserna inför Köpenhamnsmötet. Skulle egentligen varit klar med dessa i går kväll, men jag var alldeles för trött för att vara effektiv då. Hade ju tänkt ta ett pass på trainern mellan de båda mötena, men nu hann jag inte det. Men, eftersom UIrika var hemma och VABade så kunde hon hämta Alve på dagis och jag kunde köra mitt pass efter Köpenhamnsmötet och innan Signes julshow på skolan.

Även om planerna ändrades, så kunde jag klämma in ett 55 minuters långt träningspass. Blev 2 st 15-minutersintervaller där jag låg på 90% av FTP de första 10 minuterna och ökade sedan lite gradvis de sista 5. Funkade bra första intervallen, men under andra var jag långt ifrån 90%. Pulsen låg i alla fall högt, så det centrala systemet fick jobba och det blev ett bra träningspass.

Efter träningen var det direkt in i duschen och på med kläder och promenera bort med Signe till skolan. Eftersvettningarna pärlade sig i pannan när jag stod och lyssnade på barnens julsånger. Är inget större fan av sådana här tillställningar, men ville ändå gå för Signes skull.

Nu sitter jag och funderar på hur morgondagens ser ut. Edvin kan nog inte gå till skolan imorgon heller, så det blir VAB imorgon igen. Jag skulle behöva komma in till jobbet imorgon, så det blir nog Ulrika som VABar igen. Då kan jag ju följa planen, nämligen cykla till och från jobbet. Men att följa en plan till punkt och pricka är ju inte riktigt min starka sida....

Lucka 7 - Vilodag

Hinner inte blogga så mycket idag. Trots att det inte är någon träning på schemat idag, så hinner jag inte. Ulrikas tur att köra spinning idag och hon skulle även förbi Center Syd före och ICA Maxi efter passet, så efter kvällsmaten var jag lämnad ensam med barnen. Låter lite dramatiskt det där, men det är det inte. Bara det att det är svårt att både hinna med något eget innan barnen har somnat. Ville ju passa på att umgås med barnen (bygga LEGO) ikväll och sedan ska jag få dem att göra sig i ordning för sängen och var även tvungen att ta ett snack med den största i ett försök att lösa lite problem på skolan. Klockan blev 21:15 innan jag kunde ta tag i andra saker, som att ringa mina föräldrar och be om barnpassning på söndag då både jag och Ulrika vill cykla MTB med klubben.

Så, vid 21:30 satte jag mig vid datorn för att jobba lite. Behöver förbereda lite saker inför morgonens två kundmöten (ett på telefon och ett i Köpenhamn). Vill vara klar med allt ikväll, för imorgon tänkte jag köra ett pass hemma på trainern efter telefonmötet och innan jag kör till Köpenhamn. Får se om det blir så eller inte. Svaret hittar ni nog under lucka 8.

Lucka 6 - Variation förnöjer

Idag var jag på blixtvisit i Stockholm, eller snarare Kista. Hade ett kundmöte där på förmiddagen. Hann med det första eftermiddagsflyget tillbaka till Malmö och landade i lagom tid för att hinna få i mig något i magen innan jag körde till Gerdahallen i Lund för kvällens två spinningpass.

Landskapet nedanför skimrade i rött.
Ganska effektfullt, men det gjorde sig inte riktigt på bild.

Är egentligen inte så förtjust i spinning. Saknar min effektmätare, min egen cykel och fläkten som svalkar. Gillar heller inte upplägget på passen. Det är en salig röra av olika långa intervaller och aldrig någon ordentlig återhämtning mellan intervallerna. Därför kör jag mitt eget race, oftast 8or. Gerdahallen har 70 cyklar i spinningsalen så man försvinner i mängden och det märks inte så mycket om man avviker från instruktörens upplägg på passet.

Anledningen till att jag ändå kör spinning är att det ger variation i träningen. Jag föredrar ett pass på trainern i källaren framör spinning, men om jag ska köra tre pass i källaren så byter jag gärna ut ett mot spinning för att få variation. Det blir då också mycket lättare att motivera sig till de pass man kör på trainern i källaren. Det brukar alltså bli ett besök i veckan på Gerdahallen. Kör nästan alltid två pass efter varandra för att få lite volym i träningen. Det är därför jag väljer Gerdahallen framför andra mer lokala gym. Det är inte så många andra gym som kan erbjuda 4 spinningpass på samma kväll.

Lucka 5 - Familjepusslet

Familjen Grass består av 3 barn, 5, 6 och 9 år samt två heltidsarbetande föräldrar som båda är cyklister. Det är inte en helt lätt ekvation att få att gå ihop. Tiden räcker inte alltid till och det gäller att prioritera. Barnen, cyklingen och jobbet prioriteras oftast före hushållssysslorna och det är inte ovanligt att högen av ovikt tvätt växer till ett Hors Categorie berg. Bilarna är skitiga och trädgården behöver fortfarande städas efter höstens intåg. Garaget är belamrat med saker som ska slängas eller säljas och fönstren på ovanvåningen har inte putsats på jättelänge.

Även om barnen börjar bli större och klarar sig mer och mer själva så krävs det fortfarande en hel del planering och pusslande att få det att gå ihop med tex läxhjälp, hämtning och lämning på dagis och skjutsande till kalas, osv. Just nu har de inte så mycket fritidsaktiviteter som ska in i schemat på vardagarna, men det räcker med att det helt plötsligt är ett föräldramöte eller liknande, så ställer det stora krav på flexibilitet i familjepusslet.

Så här och mycket värre brukar det kunna se ut i vår soffa. Vi försöker numera låta tvätten ligga kvar i tvättstugan om vi inte tänkt vika den direkt. Annars blir soffan lätt till en plats för mellanförvaring.

Den här veckan är det Julkväll på dotterns fritidsavdelning på torsdag kväll. Därmed kan jag inte köra spinning på torsdag. Får ta det på tisdag kväll istället. Fast då ska jag ju upp till Stockholm över dagen. Hmm, får boka ett tidigt flyg hem och hoppas på att flygen är i tid. Ulrika får alltså både hämta och lämna på tisdag. Då får jag göra det idag istället och jobba lite längre någon annan dag, på onsdag kankse? Bara jag hinner hem innan UIrikas spinningpass. Hmm, undrar om jag hinner att cykelpendla på torsdag, Julkvällen börjar ju inte förrän kl 18. Fast, nu kom jag ju på att jag ska på kundmöte i Köpenhamn på torsdag, så det funkar ju inte. Men, då hinner jag kanske hem och köra ett trainerpass efter kundmötet och innan julkvällen istället och så cykelpendlar jag på fredag istället. Fast då blir det svår att hinna med att hämta på torsdag och även på fredag. Då får jag ju både hämta och lämna på onsdag istället, men det var ju den dagen jag skulle jobba lite längre. Och hur ska jag träna ikväll. Ulrika ska ut och cykla ikväll, så i så fall får det bli efter barnen gått och lagt sig. Men, vi skulle ju gå igenom julklappsinköpen ikväll, det vi inte hann med igår eftersom jag fastnade i badrumsrenoveringen.

Ja, det är inte alltid så lätt med familjepusslet, men trycker man bara tillräckligt hårt så passar bitarna ihop. Bilden kanske inte alltid stämmer med den på förpackningen, men viktigast är att alla bitarna är med, eller hur?

Lucka 4 - Att träna förkyld

Hur ska man göra när man är förkyld?
Hoppa över träningen helt och hållet för att inte riskera att förlänga sjukdomsperioden?
Träna lätt, eftersom det är det enda som kroppen klarar av?
Träna som vanligt med tuffa intervaller?

En av gravhögarna på Rönneberga

Hade fortfarande förkylningssymptom i morse när jag vaknade och velade därför länge med hur jag skulle göra med träningen. Övervägde ett tag att inte cykla alls, men till slut föll beslutet på att ta en ca 2h runda på landsvägarna med De Rosan, min reservracer. Jag tänkte först klämma in några pulshöjare på 20 min, men hoppade över det och tog det lugnt istället hela passet förutom en kort pulshöjare uppför Rönneberga. Blev alltså inte mycket till träningspass idag heller. Hade säkert kunnat träna hårdare, men ville inte riskera att förlänga sjukdomsperioden ytterligare.

Det blev i alla fall en skön cykelrunda även om fötterna blev lite kalla på slutet. Efter träningen blev det fortsatt badrumsrenovering. Fortsatte med kaklet, men det gick inte alls som jag ville. Svor en del och ångrade ett tag att vi inte tog in en hantverkare. Det hade varit väldigt mycket dyrare, men det hade varit klart för länge länge sedan.

Idag föll val av cykel på De Rosan.

Lucka 3 - Ända in i kaklet

Titeln på detta inlägg för tankarna till stenhårda intervaller, men det är inte det det kommer att handla om. Tyvärr, har faktiskt inte cyklat alls idag. Tog en vilodag istället och hoppas att det var ett klokt beslut med tanke på förkylningen. Känns faktiskt bättre nu på den fronten.

Titeln handlar istället om det som jag sysslat med idag, nämligen kakling. Håller nämligen på med badrumsrenovering. Badrummet på nedervåningen har stått obrukbart i tre år. Jag rev ut det för cirka tre år sedan och tänkte ta tag i renoveringen då, men så hände det inte så mycket. Det var ju ungefär då som jag började vinterträna på allvar, så tiden räckte inte riktigt till.

Snart klar med väggarna. Hoppas kunna ta en dusch
här i början av nästa år.

Det var först ett år senare som jag började ta tag i det eftersom Ulrika sa att jag skulle få köpa en Garmin Vector effektmätare om jag började ta tag i renoveringen igen. Det gjorde jag allstå, en eller två helger, sedan var effektmätaren monterad och motivationen till renoveringen försvann.

Senaste året har jag dock jobbat med badrummet några timmar nästan varje helg och har nu kommit så långt att jag snart är klar med kaklingen av väggarna. Badrummet är inte stort, men det tar en jäkla tid ändå. Många moment som ska göras. Har dock låtit allt få ta sin tid och inte låtit renoveringen gå ut över andra saker. Har varit med om det tidigare. Har renoverat i stort sett hela huset sedan vi flyttade in för 9 år sedan och när jag höll på som mest blev det inte många mil cyklade.

Nu sitter jag och funderar på vad som gäller för morgondagen. Cykling ska det bli, men jag vet inte hur, var, när eller hur länge än. Får fundera på det ett tag till...

Lucka 2 - Cykelpendling

Hade gärna cykelpendlat mycket mer än vad jag gör, men får nöja mig med en gång i veckan. Det är en ganska effektiv träningsform, men ändå svår att få tid till. Det ska ju passas in med hämtning och lämning på dagis och med träningsschemat i övrigt.

Cyklar ofta förbi den här skylten på väg till jobbet.
Idag stannade jag till och fotade eftersom den
sällan får en så fin bakgrund. 

Idag fick jag in det i planeringen. Eftersom jag körde dubbla trainerpass igår, passade det bra med en knapp timmes lugn cykling till jobbet på morgonen idag. Snabbaste vägen tar ca 35 minuter, men jag brukar ta en liten omväg för att komma upp i nästan en timmes cykling. Kör ofta lugnt på morgonen, alltid innan frukost, och brukar lägga in någon slags intervaller på vägen hem. Idag blev det dock inget på vägen hem. Ulrika är på julfest med jobbet, så vi möttes upp på lunchen och jag tog över bilen som hon hade kört på morgonen.

Det var tunga ben som tog mig till jobbet idag. Det var förvisso inte oväntat med tanke på det sena trainerpasset igår kväll, men känslan i övrigt i kroppen var inte bra. Tror inte att jag är helt återställd efter förkylningen. Fortfarande lite hostig och snorig dessutom. Har därför tagit beslutet att hoppa över helgens CX-tävlingar. Hade tänkte köra en av tävlingarna i Malmö under helgen, men nu blir det tid till lite annat istället. Som att hänga lite med barnen till exempel. Det är inte helt fel det heller, men ibland mer krävande än vad en CX-tävling någonsin kan vara.

Lucka 1 - Lite tankar om 2017

Innan vi blickar framåt, tänkte jag först summera 2016. 

Ett fantastiskt cykelår för min del. Jag har rekordmånga timmar på cykeln, men det är inte bara kvantiteten som varit på topp utan även kvaliteten. Det har ju gått ganska bra för mig, men framför allt har jag haft kul. Det brukar förvisso hänga ihop. Allt började med en riktigt bra vinterträning utan några sjukdomsperioder. Sedan ett riktigt lyckat träningsläger på Mallis, där jag persade i de flesta stigningar. 

Tävlingssäsongen inleddes med ett landsvägslopp och en pallplats direkt. Sedan blev det mest MTB och många resultat jag var riktigt nöjd med, framför allt på långloppen. Inledningsvis hade jag målsättningen att etablera mig i top 10 i H30. Mot slutet av säsongen var jag besviken om jag inte stod på pallen. 

Cykelvasan blev också en lyckad tävling där jag nådde min målsättning om att bli top 100. På X-Cup blev det lite blandade resultat, men överlag nöjd med min insats.

Träningsmässigt blev 2016 ett bra år. Klubbträningarna var riktigt bra, mycket tack vare att många i klubben utvecklats positivt, vilket ger bra fart på träningarna. Jag hade mycket variation i träningarna. Blandade friskt mellan landsväg och MTB, men skulle gärna vilja haft lite fler timmar på MTBn i tuffare terräng. Racern hängde med till Kroatien och Österrike i somras, så där blev det ett antal mil. Alltid kul att cykla i omgivningar som är nya och bjuder på lite andra utmaningar än de skånska slätterna.

Så, hur ser nu 2017 års säsong ut?

Det blir fortsatt fokus på MTB och jag kommer satsa ännu mer på Långloppscupen. Ska försöka köra minst 6 deltävlingar. Nu är det H40 som gäller för min del. Det är lite tuffare konkurrens i H40 jämfört med H30, men mina målsättningar är desamma. Jag ska hålla till i topp 10 i klassen och bland de 40 bästa totalt. Cykelvasan kommer också vara ett av mina huvudmål och där siktar jag mot topp 50.

Kommer fortsatt att variera min träning, så det blir mycket landsväg även 2017. Förhoppningsvis några tävlingar också på landsväg och kanske till och med något formhöjande motionslopp. Det blir i alla fall ingen Vätternrundan 2017, men det vore kul att göra ett allvarligt försök på sub7 någon gång igen.

Men innan tävlingssäsongen sätter igång väntar 4 månader med vinterträning. Har gjort ett träningsschema som jag försöker följa. Tror att det kommer förbereda mig väl inför säsongen. Inga större förändringar jämfört med förra vintern förutom att jag ska försöka träna hårdare. Ett delmål med vinterträningen är att vara i form tills det är dags för träningsläger på Mallorca i början av april. Låter lite dumt att formtoppa sig för ett träningsläger, men det är inte riktigt det som det handlar om. Jag ser det mer som att jag vill vara i så bra form som möjligt för då blir det så mycket roligare att cykla på Mallis. Och roligt vill jag att det ska vara. Det är ju liksom därför jag håller på med sporten. 

Ett tufft träningspass en tisdagskväll i maj med klubbkompisarna kan vara hur kul som helst. Likaså en backträningsrunda på Hallandsåsen som avslutas med gofika. Även ett ensamt träningspass på torra och snabba stigar i skogen är kul. Men roligast är det att lyckas på tävlingar och att få uppleva känslan av att ha bra ben när det gäller som mest. Ska alltså försöka få till alla dessa saker under 2017. Då kommer 2017 bli ett bra år...åtminstone cykelmässig.

Gott nytt år!!

Jag vet, det är en månad kvar till 2017, men redan nu är det dags att vända blad i kalendern och skriva dit 2017 längst upp. Mitt 2017 borde ha börjat redan för en månad sedan, med lite mjukstart på den strukturerade vinterträningen som ska förbereda mig inför utmaningarna under 2017 års cykelsäsong. Två lätta förkylningar avlöste dock varandra, varav den första föranledde mitt längsta träningsuppehåll på över ett år. 5 dagar utan ett enda tramptag blev det då och idag satt jag på sadeln igen efter ett tre dagars långt träningsuppehåll. Men, nu finns inga ursäkter längre - nu börjar vi på allvar med 2017 års säsong!!

För att fira detta tänkte jag sparka igång min blogg igen. Jag har mycket sporadiskt skrivit några inlägg, men aldrig gjort den publik. Jag har mest använt den för att skriva mina race reports, för att ha som minne, mest för min egen skull. Men, det är ju kul att dela med sig, så nu tänkte jag dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Gå gärna in på bloggen och läs det som ni finner intressant. Race reports hittar ni under Tävlingar.

Tänkte tvinga mig att skriva lite varje dag så här i början genom att ha lucköppning varje dag fram till julafton. Bakom första luckan hittar vi lite tankar kring det nya året, som alltså börjar idag.

Årets längst vila är över

Idag blev det cykling till jobbet. Tog en kortare väg än vanligt eftersom jag fortfarande är krasslig. Det var i alla fall skönt att få cykla igen. Efter fyra dagars vila spritter det i benen, men jag fick ta det lugnt eftersom lungorna och andningsvägarna inte hade riktigt samma känsla.

4 dagar är det längsta uppehållet från cykling sedan början av november förra året. Nu hoppas jag att jag får vänta minst lika länge tills nästa långa uppehåll.

Vältajmad förkylning

Den kom som ett brev på posten. Förkylningen alltså. Första riktiga på över ett år. Med tre barn i åldrarna 4-8 har jag under de senaste åren haft 3 per år. Skönt att slippa det nu. Vet inte om det beror på att barnen drar hem färre baciller eller om jag blivit mer motståndskraftig mot dem. Hur som helst är det aldrig kul att vara förkyld, men är det någon gång på året som man ska vara förkyld är det nu. Nu är tävlingssäsongen över och jag hade ändå tänkt ta det lite lugnare med träningen i några veckor.

Nu får vi se hur länge den här förkylningen varar, men jag hoppas kunna cykla lite lugnt till och från jobbet någon dag i slutet av veckan. Hoppas kunna vara återställd till nästa vecka för att kunna träna normalt igen. Då gäller det att se till så att kroppen får kurera. Mycket sömn och alla tänkbara mediciner. Lakrits, torkade tranbär och ColdZyme hoppas jag ska göra susen

Västgötaloppet - Avslutning på Långloppscupen

Inför sista deltävlingen i 2016 års MTB Mitsibushi Challange (aka Långloppscupen) låg jag med slagläge på en tredejeplats i cupen för H30-klassen. Ett par av cyklisterna som jag konkurrerade med kom inte till start, så jag hade egentligen bara en cyklist att köra emot. Det var Joel Karlsson från Bålsta CK. Samma Joel som jag spurtslog på Bockstensturen. Det var riktigt jämt mellan oss i cupen, så oavsett placering skulle den som kom först i mål av oss knipa tredjeplatsen i cupen.

Efter avlämning av barnen och övernattning hos svärföräldrarna i Laholm gick jag upp tidigt för att sedan köra de 18 milen till Ulricehamn. Jag ville komma iväg i god tid så att jag skulle hinna placera ut min langningspinnar utmed banan, hämta nummerlappen, byta om och sedan cykla ner till starten innan startfållan öppnade kl 10. Eftersom jag letade efter min plånbok i typ 20 minuter kom jag iväg lite sent från Laholm, så jag hann inte till starten när fållorna öppnades. Kom väl 5-10 minuter för sent, men det var ganska lugnt. La cykeln i tredje led i i min startfålla och kunde klämma mig förbi och stod sedan längst fram i fålla två när starfållorna slogs ihop några minuter innan start.

Tyvärr hann jag inte med någon uppvärmning den här gången heller, vilket är en nackdel när den 78km långa banan börjar med en stigning på 150 höjdmeter. De som står i fålla ett kan värma upp fram till 10 minuter före start utan att riskera att hamna för långt bak i starten. Lite olika förutsättningar, men det är bara att gilla läget när man inte lyckats kvala in till starfålla 1.

Efter stämningsfull nationalsång i härligt cykelväder (ca 19+ och sol) gick startskottet. De första kilometerna gick på asfalt från centrala Ulricehamn upp mot idrottsanläggningen Lassalyckan. Även om det var masterstart gick det fort redan från början, i alla fall för mig som försökte avancera framåt i den utdragna klungan. Jag tog mig framåt och tyckte jag hade läget under kontroll. Farten var hög i backen och det började bli svårt att plocka placeringar. Fältet hade spruckit upp rejält bakom mig och även framför mig bildades det luckor. Jag såg det alldeles för sent och orkade inte gå ikapp tätgruppen utan fick förlita mig på att gruppen jag låg i var stark nog för att kunna köra snabbt och komma ikapp cyklister framför.

Starten. Tror det är min vita hjälm som syns ganska långt uppe till höger mellan en grön och en röd hjälm.

Vi svängde av asfaltvägen och ut på grus- och skogsvägarna som skulle leda oss bort till Lassalyckan och första varvningen efter 8km. Det var ganska lättåkt, men det gick tyvärr ganska långsamt i vår grupp. Jag försökte komma fram och höja farten, men fick ingen hjälp. In mot varvningen såg jag att en stor grupp hade anslutit bakifrån och insåg också att det hade blivit ett stort avstånd framåt, där många av de jag ville köra lika fort som låg, bland annat Mattias Israelssson (ledaren i H30-cupen) och Alex Lapajne. Då hade jag ingen koll på var övriga H30-cyklister befann sig så mitt mål var att köra så fort som möjligt för att plocka in på de som eventuellt låg framför.

Efter varvningen kom vi ut på de första stigarna runt Lassalyckan. Riktigt roliga och fartfyllda stigar som var lagom tekniska. Banan i övrigt var också riktigt rolig. Omväxlande och fartfylld. Många höjdmeter trots väldigt få grusvägsklättringar (som inte är min styrka). Jag gillade banan riktigt mycket. Jag la mig långt fram i klungan som jag visste skulle spricka upp på stigarna. Efter ett tag gick jag fram i täten och gasade på rejält. När vi så småningom kom ut på lite mer lättkörd terräng kunde jag vända mig om och såg att det bara var 4-5 cyklister kvar. Det var bland andra Joel från Bålsta och en H30-cyklist till samt norrmannen Vidar Mehl, som var top 10 på Cykelvasan i år. Det var omöjligt att få fram Joel att dra. Han låg som en igel på mig hela tiden och ödslade ingen onödig energi på att hålla fart i gruppen. Jag ville dock inte bara sikta in mig på sammanställningen i cupen utan ville ha en bra placering i loppet, så jag fortsatte hålla tempo så att vi skulle plocka in på grupper framför oss. Jag fick god hjälp av norrmannen som var riktigt stark på det lite mer lättåkta partierna.

Täten på en av de härliga stigarna kring Lassalyckan

Efter ett tag såg vi oss en liten klunga framför oss och vi fortsatte att bomba på. Efter knappt en timmes körning var vi ikapp klungan på 4-5 cyklister, däribland Alex och Mathias och en till H30-cyklist, nämligen Tobias Evertsson. Nu kändes det ganska hoppfullt igen och jag insåg att vi låg ganska bra till. Trodde vi hade max en H30-cyklist framför oss, så nu handlade det inte bara om fighten mellan mig och Joel om tredjeplatsen i cupen, utan också om riktigt bra placering i deltävlingen.

Västgötaloppets nya bana bjöd på fina miljöer och många härliga stigar

Nu var vi 8-9 starka cyklister som skulle kunna hjälpas åt för att köra ikapp ännu fler framför oss. Men ganska snart kom vi till en brant grusvägsbacke där gruppen drogs ut och det blev lite luckor. Jag tappade till de längst fram och fick sedan jaga ikapp. Vi var återsamlade när vi skulle svänga in på en stig. Jag låg som fyra eller femma när jag kom fel i svängen och gick omkull. Det var i låg fart, så det var ingen fara, men det blev en liten lucka framför mig och jag tappade även någon placering innan jag var  uppe på cykeln igen. Det gick nedför på en slingrig stig och luckan växte framåt. Jag lyckades inte ta mig förbi cyklisten framför innan vi var ute på grusvägen igen. Då var luckan ganska stor och jag började känna mig trött efter grusvägsbacken och kunde inte täppa igen luckan. De två grupperna som nyss hades slagits ihop hade åter splittrats till två, men i andra konstellationer. I den främre låg nu Mattias I, norrmannen och Stefan Hellman (vinnaren i H40-cupen) och i den bakre hade jag sällskap av Alex, Joel och Tobias.

Tätgruppen vid Bergtäkten efter ca 1h cykling. En av många korta uppförsbackar. Denna var på grus annars var det många höjdmeter som avverkades på stig :)

Det var ingen direkt dragvilja i min grupp, så vi tappade mycket på de framför. In mot varvningen på Lassalyckan efter knappt halva loppet hade luckan växt till över minuten och jag såg att en grupp var på väg ikapp oss bakifrån. På stigarna runt Lassalyckan höll jag så högt tempo jag kunde, men så fort vi kom ut på lite mer lättåkt terräng gick det långsammare och de bakom kunde närma sig. Efter knappt 2 timmars cykling var de ikapp och nu gällde det att vara taktiskt. Anledningen till att jag hade hållit hög fart på stigarna var för att försöka skaka av mig Joel och om jag inte lyckas så ska han i alla fall få slita. På grusvägarna låg han bara bakom så där var det svårt att trötta ut honom. Jag hade än så länge inte fått någon större lucka på Joel, men nu när det kom ikapp cyklister så kanske det skulle kunna gå.

Det var starka och snabba cyklister som kom ikapp, bland annat Mattias Lundqvist och Jerry Olsson i H40 samt Stefan Methander och Rolf Svensson som gjorde upp om topp 2 i H50-klassen, Mattias L verkade pigg och gick upp i tät på ett tungt stigparti. Jag såg chansen och hängde på. Jag fick slita ordentligt för att hänga med, men såg att det blivit en lucka bakåt. Joel jagade vilt bakom och luckan blev aldrig så stor så att vi skulle kunna köra i från för gott. Ute på grusvägen samlades vi ihop igen. Jag var ändå hoppfull om att den här typen av attacker skulle kunna funka och att jag tillsammans med någon av de nya i vår grupp skulle kunna rycka ifrån Joel.

Rolf Svensson, Jerry och en hel del goa barn som delar ut dryck vid en av depåerna. Underbart med sådant engageman från barnen i arrangörsföreningen.

Efter en liten svacka på andra timmen, så kände jag mig nu stark igen. Det var lite krampkänning då och då i låren, men inget allvarligt. Min grupp höll nu ganska högt tempo trots att det var lite taktik inblandat. I gruppen gjorde vi upp om pallplaceringar i såväl H30 som H40 samt om segern i H50. Jag blev lite mer avvaktande och lät de andra stå för dragjobbet på grusvägarna, men höll mig långt framme på stigarna. När vi passerat det andra bergspriset med knappt två mil kvar hade jag längre inte några backar att frukta. Nu kunde jag gasa på ordentligt utan att riskera att bli för trött och bli frånåkt i någon backe. Jag tog täten så fort vi skulle in på en lite mer teknisk stig. Jag gav järnet i förhoppning om att det skulle bli en lucka till Joel och helst att jag skulle få med mig någon som kunde hjälpa till med dragjobbet på grusvägarna. Det funkade inte första gången, inte heller andra gången eller tredje, även om det blev en lite större lucka vid något tillfälle. Joel var som en igel på mig hela tiden och så fort det blev en lucka jagade han ikapp mig.

Nu var det inte många kilometer kvar och vi hade kommit ut på grusvägar och skogsvägar igen. Jag visste inte alls hur banan in mot mål såg ut, men trodde att vi inte skulle ha några krävande stigar kvar. Därför siktade jag in mig på att spara lite krut till spurten och la mig nu sist i gruppen som hade blivit mindre. Det var bara det två H50-cyklisterna kvar, Jerry, Joel och jag. Det gick ganska fort och jag var nöjd med att kunna återhämta mig lite inför spurten. Kände att jag var starkast och borde kunna spurta mig förbi Joel och knipa tredjeplatsen i cupen. Var ganska säker på det, men då visste jag inte att det återstod en slingrig stig med ett par kilometer kvar. De två H50-cyklisterna tog täten med Joel tätt bakom. Jerry låg mellan mig och Joel, men det var inget jag oroade mig för. Inte förrän vi kom ikapp en elit-cyklist som hade kroknat rejält. Det var smalt och knixigt och svårt att passera. De tre främsta inklusive Joel tog sig förbi, men Jerry hade det svårare att klämma sig förbi med en trasig dämpare. Luckan fram till Joel växte och det tog ett tag innan jag lyckades klämma mig förbi både Jerry och elitcyklisten. Det var i slutet på stigen och nu återstod knappa kilometern på grusväg. Jag gav allt för att jaga ikapp Joel, som hade två bra ryggar att gå på. Jag närmade mig lite, men det gjorde även mållinjen. Lite för snabbt, för jag hann aldrig ikapp utan rullade över mållinjen några sekunder efter Joel.

Därmed missade jag tredjeplatsen i cupen och även pallen på tävlingen. Mattias Isrealsson var ju också framför oss och han hade i sin tur en överlägsen Johan Hellman framför sig. Jag blev alltså fyra både på tävlingen och i cupen. Jag var mycket besviken över det resultatet. Kände ju att jag hade läget under kontroll och att jag var starkast. Tråkigt att det skulle avgöras på att vi kom ikapp en trött cyklist som inte kunde lämna plats åt de som som gjorde upp om pallplaceringar. Får ändå gratulera Joel som gjorde en taktiskt fulländad insats och i övrigt en stark insats. Även om jag inte är nöjd med resultatet får jag ändå vara nöjd med min prestation. Jag lyckades förvisso inte att gå med täten i startbacken och klantade till det med en vurpa i ett avgörande skede, men annars är jag nöjd. Jag kände mig stark för det mesta och körde riktigt bra på stigarna. Ännu ett kvitto på att jag har farten, tekniken och framför allt uthålligheten för att kunna vara med och slåss om pallplatserna i veteranklasserna.

Pallen för H30-klassen på Västgötaloppet. Där borde jag stått och sett glad ut.

X-Cup #6 - Käglinge

Igår var det dags för årets 6:e X-Cup tävling. Denna gången i Käglinge på en bana som slingrar sig fram och tillbaka genom buskage, ängar och träddungar. Även om underlaget är jämt och fint så krävs det ändå lite tekniska färdigheter för att kunna köra snabbt på den här banan. Det är mycket svängar och det går fort nästan överallt. På vissa partier är det som att köra slalom mellan träden och man snuddar trädstammarna med axeln eller armbågen då och då för att ta den snabbaste vägen. Där kan man tjäna lite tid gentemot sina konkurrenter.

Familjen minus äldste grabben anlände till Käglinge i god tid för första starten som Ulrika skulle köra. Ulrika gav sig iväg på uppvärmning och bort mot starten, medan jag satt kvar i bilen med barnen. Jag kände mig ganska loj och trött och undrade hur det här skulle gå. En extra kopp kaffe i kroppen gjorde susen och så småningom gick jag och barnen ut på banan och satte oss och fikade lite mackor vid en av banans svåraste partier - en kort men brant backe med väldigt löst, sandigt underlag. Här hoppade alla som jag såg av och sprang upp med cykeln. Ulrika dök aldrig upp i backen, så jag drog slutsatsen att det hade hänt något, så vi gick tillbaka till start och målområdet. Ulrika stod där med ett punkterat bakdäck och hade tyvärr bara hunnit med ett halvt varv.

Synd för henne, men bra för mig. Jag kunde lämna barnen ifrån mig och börja fokusera på min eget lopp. Jag gick till bilen, bytte om och gjorde i ordning cykeln. Sedan cyklade jag bort till den där branta sandbacken. Jag har kört Käglingebanan två gånger tidigare och har nog bara klarat backen på ett av de fyra varven som man kör. Den här gången såg det ännu besvärligare ut så jag tänkte provköra den några gånger. Tre gånger körde jag och hade egentligen inga problem att komma upp för backen utan att hoppa av. Gäller bara att ha bra fart in i backen, ha en lagom växel och hålla lite till höger. Skönt att veta att jag fixar backen.

Efter lite mer uppvärmning cyklade jag bort till starten och ställde mig i andra led. Tyvärr var det ganska trångt, så jag hade nog 10 cyklister framför mig när starten gick. Plockade någon placering på startloopen och hamnade sedan bakom Petter Persson, en snabb landsvägscyklist. En bra rygg att gå på när det var brett och rakt, men ganska snart kom vi in ett kurvigare parti och där gick det lite långsammare. Där var det omöjligt att köra om och jag såg täten försvinna iväg och luckan bara ökade för varje sväng. Väl ute på ett bredare parti tryckte jag på för att komma förbi och gick upp i tät. Här blåste det ganska kraftig motvind och mot slutet av det partiet hade de bakomvarande fått vila tillräckligt mycket för att gå förbi mig. 3 cyklister, Petter P, Alex L och Fredrik H passerade mig innan vi gick in i skogspartiet igen där det blev lite mer tekniskt.


Nu gick det lite långsammare igen och det började bli lite frustrerande att ligga bakom. Vi var nu fem stycken (Jacob G hade anslutit bakifrån) i en litet grupp och närmade oss sandbacken för första gången. Det blev stopp och alla fick springa upp. Gjorde inte så mycket, jag var snabbt uppe på cykeln igen och tappade ingen tid till de som låg närmast mig. Alex passerade så småningom Petter och fick en lucka till oss övriga. Jag låg bakom och väntade på bra omkörningsmöjligheter, men så fort det blev lite bredare och rakare höjde Petter farten, så det var svårt att ta sig förbi. Det var först efter de två backarna vid golfbanan som jag kunde trycka till och ta mig förbi och lägga mig förts i gruppen. Jag visste att vi snart skulle ut på en grusväg igen, så jag tog i för att skapa mig en betryggande lucka inför grusvägen. Lyckades med det och kunde istället fokusera på att köra ikapp Alex som ju hade fått en lucka.

Nu hade vi klarat av startloopen plus första varvet och fältet började bli utdraget. Jag tog mig ikapp och förbi Alex i början av andra varvet. Nu låg jag helt ensam och kunde skymta en cyklist framför mig, nämligen Luke G. Jag var ifatt Luke strax innan sandbacken och körde även om. Nu hade jag fritt blås framåt i sandbacken, så jag såg till att ha en bra växel och hög fart in i backen. Att hitta rätt växel gick bra, men det var desto svårare att hitta den höga farten. På uppvärmningen gick det ju så lätt, men det var lite annorlunda med en snittpuls på 175. Jag kom bara halvvägs upp och sedan blev det totalstopp. Ber om ursäkt ifall jag hindrade Luke.

Efter det var det ensamkörning i två och ett halvt varv. Jag tittade bakåt ibland, men såg aldrig någon. Framåt kunde jag skymta Stefan M i den långa backen vid golfbanan. Fick det till att jag hade ca 30 sek fram till Stefan, men närmade mig inte speciellt mycket. Inte heller på de två sista varven lyckade jag ta mig uppför sandbacken. Strunt samma, det var inte där tävlingen avgjordes, men det känns lite blä att inte klara av ett sådant hinder under tävling.

Jag tog mig imål på en sjundeplats efter de tre bålgetingarna från team Roslins (1;a, 4:a, 6:a), Warren (5:a), Erik Mattelin (2:A) och  Jerry O (3:a). Inget att skämmas för att bli slagen av de grabbarna, så jag är nöjd med insatsen. Återigen lyckade jag med jämna varvtider, vilket vittnar om bra uthållighet. Önskar bara att jag kunde gå lite fortare första varvet och få chansen att hänga med de riktigt snabba, så länge som möjligt.

Efter lite målhäng och gott snack var det dags att bege sig hemåt. Erik M berättade att han skulle cykla hem till Helsingborg, så efter lite konsultation med familjen, gjorde jag honom sällskap till Lödde. Skönt att få lite mil i benen, trots en kort tävlingsdistans. Hade ju skrivit in detta i träningsplaneringen, så det var skönt att det kunde verkställas.

Bockstensturen

I lördags var det dags för Bockstensturen (BST) i Varberg. Näst sista deltävlingen i året Mitsubishi MTB Challenge (aka Långloppscupen). Jag gillar BST, det är långt och tufft och varierande terräng. Långt ifrån så teknisk som flera andra långlopp, men jag gillar banan ändå. Backarna och distansen gör banan tuff utmanande. 

Hade sett fram emot BST länge. Formen är god och jag hade ganska mycket revanschlusta efter förra årets BST. I misärvädret gjorde jag ett bra lopp i gyttjan och hade egentligen säkrat en pallplats. Gyttjan, lervällingen och regnet gick hårt åt mina bromsar. Frambromsen la av efter en timme och bakbromsens belägg blev så slitna så att jag fick pumpa upp ett tryck i hydrauliken inför varje gång jag behövde använda bromsen. Tyvärr slet det också på skruvar och gängor, så 1km från mål lossnade min vänstra vevarm och jag fick springa in i mål och tappade ett antal placeringar på det.

Inför årets BST verkade det som om det skulle vara torrt på stigarna i Åkullas bokskogar och uppehåll under tävlingsdagen. Skönt tänkte jag. Äntligen en BST på torrt underlag. Det har det inte varit någon gång av de tidigare 3 turerna för mig. 

Jag och familjen övernattade hos svärföräldrarna i Laholm. För barnen stod det bullbak tillsammans med mormor på schemat. Skönt att få hjälp med barnpassning av mor- och farföräldrar så att både jag och Ulrika kan cykla. För mig och Ulrika, som också skulle köra BST 100km,

var det tidig uppstigning som gällde för att komma iväg vid halvåttatiden. Ville ju vara på plats i Varberg i god tid innan startfållorna öppnar. Dessutom skulle vi hinna ta en omväg förbi Åkulla och en av de andra depåerna för att placera ut två langningsstolpar med vattenflaskor. Jag undviker gärna vätskerygga och i brist på serviceteam får jag förlita mig på mina langningsstolpar. Funkar faktiskt riktigt bra. Gäller bara att ställa dem på något ställe så att jag kommer ihåg att vara beredd när jag väl passerar dem under tävlingen. Att missa langning under ett 4-timmarslopp är inte så kul.

På E6an mellan Laholm och Varberg började det regna och jag tänkte, nej inte nu igen. De hade ju lovat uppehåll. Jag brydde mig väl inte så mycket för jag var ganska säker på att det inte skulle bli så pass blött att jag skulle ångra mitt däckval för dagen (Thunder Burt bak och Racing Ralph fram), men det blir ju alltid mycket trevligare om det är torrt och uppehåll. Framför allt innan och efter loppet. Som tur var slutade det regna och molntäcket var ganska uppsprucket vid Varbergs fästning när det var dags för start. 

Jag ligger i bakänden av den tätklunga som hade bildats på det inledande asfaltspartiet.

Det blåste dock mycket, från väster, så det skulle bli kraftig medvind de första 15km på asfalten och banvallen ut till första backen. Det blir jobbigt, för det kommer gå tokfort och man får inte lika mycket hjälp av att ligga i klungan som när det blåser motvind. Jag stod längst fram i fålla två när starten gick och eftersom det var masterstart genom stan var det inte så svårt att ansluta till de som startat i fålla 1. Jag plockade lite placeringar inne i stan och låg bra till i tätklungan när masterbilen släppte oss. Då höjdes farten rejält. Jag såg Wengelin i den svenska mästartröjan gasa på längst fram och hoppades att det skulle lugna ner sig lite snart. Det gick för det mesta i 40-45 km/h och som mest var vi upp i 65km/h på asfalten ut ur stan. Jag hade enorma problem med utväxlingen. En oval 32:a fram och 11 som minsta där bak gjorde att jag hade en kadens långt över 100. Pulsen sköt också i höjden, men jag kunde ändå följa med tätklungan ut på banvallen. Det hade spruckit av bakom mig och jag visste att jag hade riktigt bra cyklister bakom mig, så jag var nöjd med min start och positionering. Nu har jag gett mig bra förutsättningar för ett fortsatt bra lopp tänkte jag när jag uppskattade klungan till ca 30 man. 

På väg ut från Varberg.  Foto: Helena Johansson

Det gick fortsatt riktig fort och jag fick kämpa för att hänga med. Som tur lugnade det ner sig lite på andra delen av banvallen och cyklister som droppat kunde ansluta igen och min puls sjönk till en ganska behaglig nivå och precis vad jag behövde innan backarna började. Det var dock bara lugnet före stormen. På sista delen av a banvallen och i de efterföljande svängarna gick det åter tokfort  och det uppstod lite luckor här och var. Det var också kantvind precis innan första backen, så det var med hög puls som jag tog mig an den första stigningen. Ganska tidigt fick jag släppa tätklungan och såg flera H30-cyklister framför mig. Ajdå, det kanske inte blir den där topplaceringen idag ändå, tänkte jag, men visste samtidigt att loppet är långt och mycket kan hända. Efter första backen är det i stort sett platt i 1km innan nästa backe. Ingen återhämtning alltså. I andra backen närmar sig några cyklister bakifrån och när de passerar orkar jag inte hänga på. Nehej, tänkte jag, inga bra ben idag. Jag får väl ändå göra det bästa utav situationen och sikta in mig på att få en så bra placering som möjligt. 6:a-7:a i H30 borde jag kunna komma. Ytterligare en cyklist passerar mig och jag försöker hänga på, men får släppa i den tredje backen någon kilometer senare. Nu kändes det ganska tufft. Benen var trötta och en litet uppgiven känsla infann sig. Lite besviken på att jag inte hade det tryck i benen som jag önskade. I samma veva anslöt tre cyklister bakifrån och nu var de jobbiga inledande backarna över, så nu kunde jag hänga på och få lite sällskap och hjälp med farthållningen.

Nu var vi inne i Åkullas bokskogar och stigarna och skogsvägarna avlöste varandra.  Det höga tempot första milen, de efterföljande backarna och de tunga stigarna i skogen tog ut sin rätt. Jag hade en liten svacka efter en 1/3 och var glad över att tempot i min gupp var ganska beskedligt. Så fort pulsen sjönk, väntade en ny liten uttröttande backe. Jag var dock noga med att dricka och se till så att jag fick i mig energi, så när vi passerat banans högsta punkt började det kännas lite lättare - säkert en mental grej.

Nu hade vi kört ikapp några cyklister, däribland två i H30, men det hade också anslutit två H30-cyklister till vår grupp bakifrån. Trodde fortfarande att jag hade 4-5 i H30 framför mig, så jag ville hålla hög fart för att eventuellt köra ikapp fler. Jag kände mig starkt nu och stod för mycket av farthållningen, både på stigarna och grusvägarna. Gick åt sidan några gånger, men det var dragovilliga cyklister i min grupp. Det var egentligen bara en från IK Trasten som hjälpte till emellanåt, så det vara bara att lägga sig först och försöka hålla ett så bra tempo som möjligt. Nu kom regnet, en störtskur som gjorde stigarna lite mer svårbemästrade. Gick omkull på en diagonalrot, men var snabbt uppe på cykeln igen. Underlaget var ändå för det mesta ganska ok. Det var bara i gräsbackarna som det släppte och då var det svårt att hålla fart. Annars trivs jag när det är lite slirigt. Tycker då om att ligga först och känna att jag får en lucka bakåt, som de andra sedan får kämpa lite extra för att täppa igen ute på grusvägspartierna

Kilometerna tickar på och vi kör ikapp ytterligare några cyklister som sedan får släppa, men ingen i H30. Vi passerar även två som fått punktering eller annat strul, så jag börjar åter tro på en ganska bra placering om man räknar ihop alla klasser. Jag tror fortfarande att pallplatsen är utom räckhåll i H30 och börjar så smått ställa in mig på att åtminstone komma före de två andra H30-killarna i min grupp.

Men nu strular det till sig för mig lite. Först hoppar kedjan och lägger sig mellan pedalen och vevarmen. Det var på ett parti där det gick ganska snabbt. Fick släppa förbi mig någon i min grupp och försökte i farten få upp kedjan på klingan igen, men det är svårt när man inte kan släppa styret utan att riskera att köra omkull. Som tur är kommer vi precis ut på en grusväg och det sluttar fortfarande lite utför så jag kan släppa styret med högerhanden och ganska snabbt få upp kedjan på klingan och jaga ikapp gruppen igen. Det gäller att ha tur ibland. På Finnmarksturen hade jag en liknande incident på ett stökigt parti och fick stanna helt och hållet, vilket gjorde att jag tappade en riktigt bra grupp för gott.

Efter kedjeincidenten hamnar jag bland de sista i vår 6-7-mannagrupp och nu kommer vi ut på den del av banan som är samma för alla olika distanser. Det gör att vi kommer ikapp och ska köra om de som kör 50 och/eller 75km. Ibland är det ganska smalt och svårt att passera. Vid tre tillfällen blir jag uppstoppad och ser täten av min grupp försvinna iväg och får jaga ikapp sedan. Det tar lite på krafterna så jag bestämmer mig för att inte ta så mycket vind nu när vi börjar närma oss Varberg igen och har en del öppna fält att passera.

Jag återhämtar mig lite och laddar inför avslutningen. Vet att det kommer ett skogsparti lite mindre än milen kvar till mål, så när vi passerar 10km-skylten går jag upp i tät och ser till så att jag går först in på de knixiga stigarna. Det krampar till på insidan av låret, men jag kan ändå trampa på i ganska hög fart. Höjer farten och får en lucka bakåt. Ser att gruppen är uppsplittrad, men också att jag inte riktigt lyckats skaka av mig de två andra i H30 (Joel Karlsson och Tobias Andersson). Jag fortsätter hålla hög fart genom skogspartiet, men vågar inte riktigt gå all in mtp krampkänningarna. När vi passerat skogspartiet är det bara 5km kvar. En del på asfalt och en del på stig, men inga svåra partier där man kan köra ifrån någon utan att spurta ifrån, vilket mina krampben inte kände för. Så jag intog en defensiv position som siste man i vår trio och avvaktade. Vi håller hög och jämn fart. Inga ryck. Jag var lite sugen på att rycka, men det gavs inga lägen. Vi hade fortfarande cyklister som kört de kortare distanserna att köra om, vilket gjorde det hela lite svårare, men i stort sett alla höll till sidan och gav oss företräde.

Sista kilometern går längs havet på en stig vacker belägen mellan klipporna. Här ryckte jag till mig en lucka förra året, som endast höll i 50 meter då jag var tvungen att stanna pga vevarmshaveri. Då låg jag först, nu låg jag trea så det skulle vara svårt att göra samma sak nu. Jag inväntade istället gräspartiet vid Varbergs fästning bara några hundra meter före mål där det var lite mer öppet. Vi hann dock inte så långt förrän Joel, som låg framför mig, gjorde ett monsterryck. Jag reagerade ganska snabbt, men han hann ändå få en lucka på 20 meter. Jag fick inte upp farten så snabbt eftersom jag också var tvungen att passera Tobias, som hade legat först, där det var lite smalare. Nu hade vi kommit fram till fästningen och jag närmade mig Joel meter för meter. Luckan bakåt till Tobias blev ganska snabbt stor så allt fokus var nu på att komma ikapp Joel och sedan köra om på det korta upploppet.

Vid vallgraven var jag ikapp och här fanns ingen möjlighet att köra om. Det är smalt och några tvära svängar. Jag såg istället till att komma upp på den smala gångbron över vallgraven 100 meter före mål utan att behöva tappa fart. Det gjorde jag och när vi cyklade över den 20 meter långa bron var jag ganska säker på att jag hade mest krafter till spurten på det ca 75m långa upploppet. Vi kom av bron och nu återstod bara en högersväng innan upploppet. Jag går till vänster och drar igång spurten. Jag växlar för att få i en tyngre växel, men får någon slags black out och växlar till en lättare växel. Jag har dock högre fart ur svängen än Joel, så jag tappar inte så mycket på min felväxling. Får ganska snabbt i rätt växel och kan spurta först över mållinjen.

En skitig cykel med blommor i flaskstället.
Blommorna gav jag till svärmor som stod för den
största prestationen den här dagen. Hon
passade våra tre barn och fixade middag till
två hungriga cyklister på lördagskvällen.

Var nöjd med spurten och ganska nöjd över loppet i sin helhet när jag stod i målområdet och snackade med de andra som också gått i mål. Några som jag gärna kör jämt med hade redan varit i mål flera minuter, så jag var ju lite besviken att inte ha orkat hänga med dem idag. Det visade sig dock ganska snabbt att dessa hade vunnit H30 respektive H40, så det var inte jag som var kass, utan de som gjorde riktigt starka insatser. Då fick jag också reda på att jag bara var placeringen efter han som vann H30, så en 2:a-plats blev det. Första tanken var - vilken tur då att jag brukade allvar i spurten, annars hade jag gått bet om en pallplats.


Så här med perspektiv på loppet är jag riktigt nöjd. En pallplats är alltid kul och ett kvitto på att formen är bra, även om det kändes tungt i de inledande backarna. Här kan nog lite återhållsamhet när det gäller glass och godis hjälpa.

Bara de 6 främsta resultaten räknas. Inför sista tävlingen har jag chans på en tredjeplats i cupen.