Bildspel

...

tisdag 3 oktober 2017

Säsongssammanfattning

Sitter nu på planet på väg hem från Mallorca. Jag och Ulrika avslutade årets cykelsäsong med ett barnfritt miniträningsläger. Fyra cykeldagar blev det och vi hann med både det ena och det andra. Formentor, Sa Calobra, kustvägen till Andraxt och en tur på platten. En riktigt skön avslutning på säsongen. Kul att få komma ner till Mallorca och slilppa lite av den pressen som ett uppbyggnadsläger i April innebär. Nu kunde vi bara cykla för att det är roligt och inte bry oss om att jaga timmar och höjdmeter. Och roligt var det även om vi hade lite regn de avslutande två dagarna. Temperaturen var ändå hög och armvärmarna behövdes inte. Bara lite drygt att cykla i bergen på lite blöta vägar när man inte riktigt litar på greppet mellan däck och asfalt.

Fika i Costixt - Bästa bocadillon på ön
Denna gång bodde vi på nordvästra delen av ön, i Port de Pollensa, på ett litet hotell med en massa britter, där vår närvaro sänkte medelåldern markant. Det var intressant att testa att bo på en annan del av ön, men så här i efterhand kan jag konstatera att de ändå är bättre att bo i närheten av Palma. Transfern är kortare, men framför allt är det bättre och roligare vägar som leder en upp i bergen eller ut på platten. Från Port de Pollensa är det lite mer transportsträcka i vägrenen på högt trafikerade vägar som måste avverkas innan man är ute på de härliga vägarna. Nu hade vi hyrt en bil så två av dagarna utnyttjade vi denna för att slippa cykla transportsträckorna närmast Port de Pollensa. Tack vare bilen kunde jag igår hinna med att cykla både Sa Calobra på förmiddagen och en runda med Ulrika på kustvägen på eftermiddagen.












Monsterbakken i Maria de la Salut
Intressant att för en gångs skulle få cykla Sa Calobra utan att först behöva cykla 3 timmar för att ta sig dit. Nu släppte Ulrika av mig vid fiket vid T-korsningen och jag behövde bara ta mig an den 2,5 km långa stigningen till passet innan jag kunde rulla ner till Sa Calobra. Nu hjälptes jag ändå inte så mycket av det. Benen var ändå ganska möra efter de tre tidigare dagarnas cykling som bland annat innehöll ett tidigare besök i Sa Calobra. Då lyckades jag med ett personbästa med ett tiotals sekunders marginal. Hade dock dålig koll på tiden den gången och räknade lite fel och trodde det var kört inför sista kilometern, så jag slog väl av lite på takten på slutet. Så några sekunder till ska jag nog kunna kapa en bra dag. Om jag lyckas behålla formen hela säsongen ut och även kan bli av med en sisådär 4-5 godis-/glasskilo så kanske det ska gå att komma ner mot 31 minuter. Nåja, vad är väl en bra tid på Sa Calobra? En boost för självförtroendet. En snackis vi middagsbuffén. En motivator. Det går ju inte att sticka under stolen med att Sa Calobra till mångt och mycket är en måttstock för formen och huruvida man skött vinterträningen osv. Även om det kan tyckas löjligt så är att få klättra på leaderboarden på Strava ett av målen man sätter upp framför sig när man sitter och kör intervaller på Monarken i källaren en sen januarikväll.

Men, det stora målet med årets säsong har varit att prestera på MTB Mitsubishi Challenge, aka Långloppscupen. Det blev inga pallplatser det här året, men två fjärdeplatser - på Ränneslättsturen och Finnmarksturen - och en fjärdeplats totalt i Cupen , i H40-klassen då. Jag körde sju av de nio deltävlingarna och var topp 9 i alla förutom på lida Loop då jag kraschade bort mig. Jag ger mig själv godkänt för insatsen i Långloppscupen, men siktar alltid lite högre. Nåsta år…då jävlar. I övrigt blev det ett antal landsvägstävlingar, med en fjärdeplats som bäst, några X-Cup-tävlingar där jag aldrig riktigt fick till det, Cykelvasan och Snapphaneturen. Resultatmässigt var säsongen lite mellanmjölk, men upplevelsemässigt har det varit kanon. Nästan varenda tävling har varit hur kul som helst och framför allt långloppen har varit superroliga. Tuffa tävlingar på förbaskat roliga banor. Roligast var nog Snapphaneturen som bjuder på absosut roligast stigar och i år var det extra roligt då det var så där lagom geggigt. Största upplevelsen är nog annars Cykelvasan. Stämningen innan loppet, det stora startfältet, intensiteten i klungorna hela loppet igenom och den höga farten gör detta till ett speciellt arrangemang. Jag gillar det och återvänder till Sälen i augusti 2018.

Nästa säsong kommer nog att se ungefär lika dan ut som årets med fokus på långloppscupen. Den största skillnaden är att jag ska köra Vätternrundan nästa år. Huruvida jag kommer att förbereda mig speciellt inför det vet jag inte. Troligtvis kommer jag inte att anpassa träningen just för att prestera bra på Vättern, men jag kommer i alla fall att göra förändringar i träningen jämfört med i år. Hur vet jag inte än, men det ska jag nog snart lista ut. Till dess kommer jag att köra lite alternativ träning. Ska nog försöka mig på att springa Yddingeloppet om några veckor, så löparskorna ska luftas en del veckorna framöver. Kanske löpning kommer att bli ett stående inslag i min träning framöver? Vi får se.


Nu ska jag mest träna för att det är kul. Blir väl någon cykelcrosstävling under hösten/vintern och något MTB-lopp, men inget som jag kommer att satsa seriöst på. Förutom träningsupplägg kommer tankarna den närmsta tiden att landa på cyklar och annat material. Måste snart bestämma mig för vad jag ska cykla på nästa säsong. Har varit supernöjd med min heldämpade KTM och mycket lutar åt att det blir KTM även nästa år. Om det blir samma som i år eller en ny återstår att se. Sen har jag funderingar på att skaffa mig en ny landsvägshoj. Min snart 10 år gamla Cervelo börjar bli lite sliten, men om man bara bortser från alla knak och andra missljud så är det egentligen inget fel på den. Sa någon ny cykelcross?...