Bildspel

...

söndag 11 juni 2017

Lida Loop - Crash, boom, bang







Tredje deltävlingen i årets Långloppscup gick av stapeln idag. På en riktigt rolig bana. Tre loopar, den första börjar med en klättring på knappa minuten uppför en slalombacke. Sedan mycket löparspår och grusvägar innan stigarna avlöser varandra med jämna mellanrum. Och stigarna är krävande, inte speciellt svåra, men väldigt stökiga. Mycket sten på vissa stigar och mycket och stora rötter på andra. Det var just en sådan stor rot som satte stopp för det roliga för min del. Andra loopen är tuffast rent tekniskt och jävligt rolig att cykla. Tredje loopen börjar med lite jobbiga stigar, men sedan är det ganska lättåkt på grus och skogsvägar innan sista backen upp till målområden.

Jag kom iväg bra i starten. Vet inte om jag plockade så många placeringar i själva startbacken, men jag tappade i alla fall inte mot övriga. Väl upp på löparspåren kunde jag avancera framåt lite och tyckte jag låg bra till. Såg många riktigt starka cyklister, sådana som hamnar regelbundet bland de 20-30 främsta, runt omkring mig. Pulsen på topp och jag hoppades att det snart skulle lugna ner sig. 15 minuter hade gått och jag kände att jag hade kommit in i det och hade läget under kontroll och att jag inte skulle dippa som jag gjorde i Falun. Men, det var här oturen, eller låt oss kalla det för klantigheten började. Först fastnade jag bakom en cyklist som fastnade på en sten mitt i en backe, vilket gjorde att jag och flera fick stopp och fick hoppa av och springa 15-20 meter upp för backen. Där tappade jag lite kontakt med några framför mig, men lyckades hänga på en bra grupp ändå. 5 minuter senare hade jag fått upp farten igen och kände att jag kunde ta in på de som låg framför mig på de stökiga stigarna. Nu började några framför tappa fart och när jag skulle cykla om en cyklist krokade vi ihop när han skar kurvan lite väl snävt framför mig. Jag gick omkull, men studsade snabbt upp på cykeln igen. Tappade min grupp då, men kunde haka på nästa grupp som bara låg ett tiotal sekunder bakom.



Nu gällde det att köra ifatt grupperna framför igen. De låg ju bara ett tiotal sekunder före och där fanns många riktigt duktiga cyklister som jag ville vara med och tävla emot. Ska jag plocka in på framförvarande så är det på stigarna, så det gäller att hålla sig långt framme så att man kan gasa på utan att bli hindrad av andra. 25 minuter hade nu gått och strax innan ett nytt tekniskt parti blev jag omkörd av två cyklister som jag tidigare hade kört ikapp på stigarna. Det var lite irriterande att hamna bakom de, men så är racing. Gäller att hålla sig i täten om det är där man vill vara. Så, in på stigen och jag såg att det var mycket rötter och tänkte att jag kör förbi de framför så fort som möjligt, medan stigen fortfarande är bred. Jag laddade på, kom in på stigen, hann väl 10 meter, sedan flög jag likt Stålmannen över styret och landade förvånansvärt mjukt några meter längre fram. Framhjulet hade slagit emot en rot som jag missbedömde totalt. Det tog tvärstopp.



Jag klarade mig bra, bara några skrapsår på knät. Cykeln klarade också flygturen förhållandevis bra. Det vara bara sadeln som pekade upp mot himlen. Den rättar jag till tänkte jag och sedan cyklar jag vidare och jagar ikapp. Men, sadeln var helt lös och vid första anblick såg det ut som om sadelstolpen var sönder där den ska klämma åt sadeln. Efter några minuter hoppade jag på cykeln och cyklade ståendes de sista 6-7 km på loop 1. Vid varvningen fick jag låna ett multiverktyg av Linus (Tack!) och kunde sedan efter många om och män skruva tillbaka sadeln. Kunde därför fullfölja loppet och åtminstone få ett bra träningspass och få köra den roliga andraloopen, även om jag hade lite bekymmer med omkörningar på de smala stigarna.

Nu slickar jag såren och laddar om för nästa tillfället. Det är många roliga lopp kvar på säsongen och nån gång ska jag få det att stämma från start till mål. På tur i Långloppscupen står Ränneslättsturen