Familjen minus äldste grabben anlände till Käglinge i god tid för första starten som Ulrika skulle köra. Ulrika gav sig iväg på uppvärmning och bort mot starten, medan jag satt kvar i bilen med barnen. Jag kände mig ganska loj och trött och undrade hur det här skulle gå. En extra kopp kaffe i kroppen gjorde susen och så småningom gick jag och barnen ut på banan och satte oss och fikade lite mackor vid en av banans svåraste partier - en kort men brant backe med väldigt löst, sandigt underlag. Här hoppade alla som jag såg av och sprang upp med cykeln. Ulrika dök aldrig upp i backen, så jag drog slutsatsen att det hade hänt något, så vi gick tillbaka till start och målområdet. Ulrika stod där med ett punkterat bakdäck och hade tyvärr bara hunnit med ett halvt varv.
Synd för henne, men bra för mig. Jag kunde lämna barnen ifrån mig och börja fokusera på min eget lopp. Jag gick till bilen, bytte om och gjorde i ordning cykeln. Sedan cyklade jag bort till den där branta sandbacken. Jag har kört Käglingebanan två gånger tidigare och har nog bara klarat backen på ett av de fyra varven som man kör. Den här gången såg det ännu besvärligare ut så jag tänkte provköra den några gånger. Tre gånger körde jag och hade egentligen inga problem att komma upp för backen utan att hoppa av. Gäller bara att ha bra fart in i backen, ha en lagom växel och hålla lite till höger. Skönt att veta att jag fixar backen.
Efter lite mer uppvärmning cyklade jag bort till starten och ställde mig i andra led. Tyvärr var det ganska trångt, så jag hade nog 10 cyklister framför mig när starten gick. Plockade någon placering på startloopen och hamnade sedan bakom Petter Persson, en snabb landsvägscyklist. En bra rygg att gå på när det var brett och rakt, men ganska snart kom vi in ett kurvigare parti och där gick det lite långsammare. Där var det omöjligt att köra om och jag såg täten försvinna iväg och luckan bara ökade för varje sväng. Väl ute på ett bredare parti tryckte jag på för att komma förbi och gick upp i tät. Här blåste det ganska kraftig motvind och mot slutet av det partiet hade de bakomvarande fått vila tillräckligt mycket för att gå förbi mig. 3 cyklister, Petter P, Alex L och Fredrik H passerade mig innan vi gick in i skogspartiet igen där det blev lite mer tekniskt.
Nu gick det lite långsammare igen och det började bli lite frustrerande att ligga bakom. Vi var nu fem stycken (Jacob G hade anslutit bakifrån) i en litet grupp och närmade oss sandbacken för första gången. Det blev stopp och alla fick springa upp. Gjorde inte så mycket, jag var snabbt uppe på cykeln igen och tappade ingen tid till de som låg närmast mig. Alex passerade så småningom Petter och fick en lucka till oss övriga. Jag låg bakom och väntade på bra omkörningsmöjligheter, men så fort det blev lite bredare och rakare höjde Petter farten, så det var svårt att ta sig förbi. Det var först efter de två backarna vid golfbanan som jag kunde trycka till och ta mig förbi och lägga mig förts i gruppen. Jag visste att vi snart skulle ut på en grusväg igen, så jag tog i för att skapa mig en betryggande lucka inför grusvägen. Lyckades med det och kunde istället fokusera på att köra ikapp Alex som ju hade fått en lucka.
Nu hade vi klarat av startloopen plus första varvet och fältet började bli utdraget. Jag tog mig ikapp och förbi Alex i början av andra varvet. Nu låg jag helt ensam och kunde skymta en cyklist framför mig, nämligen Luke G. Jag var ifatt Luke strax innan sandbacken och körde även om. Nu hade jag fritt blås framåt i sandbacken, så jag såg till att ha en bra växel och hög fart in i backen. Att hitta rätt växel gick bra, men det var desto svårare att hitta den höga farten. På uppvärmningen gick det ju så lätt, men det var lite annorlunda med en snittpuls på 175. Jag kom bara halvvägs upp och sedan blev det totalstopp. Ber om ursäkt ifall jag hindrade Luke.
Efter det var det ensamkörning i två och ett halvt varv. Jag tittade bakåt ibland, men såg aldrig någon. Framåt kunde jag skymta Stefan M i den långa backen vid golfbanan. Fick det till att jag hade ca 30 sek fram till Stefan, men närmade mig inte speciellt mycket. Inte heller på de två sista varven lyckade jag ta mig uppför sandbacken. Strunt samma, det var inte där tävlingen avgjordes, men det känns lite blä att inte klara av ett sådant hinder under tävling.
Jag tog mig imål på en sjundeplats efter de tre bålgetingarna från team Roslins (1;a, 4:a, 6:a), Warren (5:a), Erik Mattelin (2:A) och Jerry O (3:a). Inget att skämmas för att bli slagen av de grabbarna, så jag är nöjd med insatsen. Återigen lyckade jag med jämna varvtider, vilket vittnar om bra uthållighet. Önskar bara att jag kunde gå lite fortare första varvet och få chansen att hänga med de riktigt snabba, så länge som möjligt.
Efter lite målhäng och gott snack var det dags att bege sig hemåt. Erik M berättade att han skulle cykla hem till Helsingborg, så efter lite konsultation med familjen, gjorde jag honom sällskap till Lödde. Skönt att få lite mil i benen, trots en kort tävlingsdistans. Hade ju skrivit in detta i träningsplaneringen, så det var skönt att det kunde verkställas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar