Bildspel

...

måndag 6 augusti 2018

Finnmarksturen

Ludvika, 5:e augusti. 67 km och mer än 900 höjdmeter. En krävande bana med alla backar. Små korta branta jävlar där det går tokfort i början av loppet och sedan längre riktigt sugande backar på andra halvan.

Hela familjen plus svärmor hade övernattat i Örebro natten innan och anlände till Ludvika dryga timmen innan start. De vanliga förberedelserna följde; smörja kedja, pumpa däck, pumpa bakdämparen, nummerlappar, fylla fickorna med gel, etc. Dessförinnan hade jag ställt ut min langningspinne med flaska efter drygt halva loppet där man är inne en sväng på Högberget i Ludvika. Blev inte mycket tid till uppvärmning, men det brukar ju kunna gå bra ändå.

Efter att ha inväntat ett godståg som skulle passera en järnvägsöverfart någon kilometer in på banan ljöd startskottet. Jag intog en bra position i klungan under masterstarten och när sedan fältet gavs fria tyglar lyckades jag avancera långt  fram i klungan. Var nog kring 10:e plats in i startbacken efter någon kilometer. Riktigt nöjd med den starten. Där skruvades tempot upp ordentligt och den ringa uppvärmningen gjorde sig påmind. Benen svarade inte riktigt och jag tappade en hel del placeringar, men kunde ändå hålla mig ganska långt fram i den tätklunga på kanske 30-40 man som hade bildats i startbacken. Sedan följde ett lättåkt parti på breda grusvägar och helt plötsligt låg jag bland de sista i klungan och den breda vägen byttes ut mot en singletrack stig där klungan drogs ut ordentligt. Ut på grusväg igen och spurtade mig in på hjul igen. Nu hade tätklungan splittrats i flera mindre grupper och jag fick ägna en hel del energi åt att plocka placeringar igen. Nu  hade benen vaknat ordentligt och svarade när jag tryckte på i några motlut.

Ett av de första stigpartierna Foto: mtbfoto.se
Efter 12-13 kilometer hade jag lyckats ansluta till en riktigt stark grupp med många riktigt duktiga cyklister. Tror vi bara hade ett 10-tal cyklister framför oss i det läget och jag var ensam H40-cyklist i gruppen och därmed i ledning i min klass. Supernöjd med den starten, men den intensiva inledningen av loppet började kännas i mina lår och jag hade svårt att hålla hjul så fort det gick uppför. I en backe efter 15km fick jag till slut släppa gruppen tillsammans med bland annat Henrik Öijer. Var lite besviken över det och kände att jag inte hade den kraft i benen som under tex Engelbrektsturen. I efterföljande grusvägsparti kom sedan en grupp på ca 10 man ikapp oss. I gruppen fanns tre andra H40-cyklister, Simon Gabrielsson, Andreas Wahlstedt och Rain Lond. Jag bidrog emellanåt med farthållningen, men fokus låg på återhämtning inför alla backar på andra halvan av loppet.

Återhämtning på gång Foto:Cykelkanalen.se


Foto: Cykelkanalen.se
Det tog längre tid än önskat innan benen kändes ok igen, men efter ett litet längre lättåkt parti in mot Ludvika var jag åter redo för att börja trycka på ordentligt igen och göra livet surt för mina konkurrenter. Planen var att höja farten i backen på Högberget så jag la mig långt fram i min grupp. Råkade dock hamna lite fel vid ett ställe där banan leddes in på en cykelväg så jag hamnade plötsligt längst bak i gruppen för ett ögonblick. Tog några placeringar innan backen började, men hade en lucka fram till Henrik Öijer och Erik Åkesson som låg först. Jag tryckte på och närmade mig lite. Benen kändes bra och det blev en lucka bakåt till övriga. Skön känsla att kunna kunna sätta press på konkurrenterna i backarna. Det gav mod och hopp till de avslutande 30km av loppet och de sista 4 backarna även om gruppen kom ikapp mig på löparspåret uppe på toppen. Jag kände att jag skulle kunna hitta på något i nästkommande backe och sedan förvalta en eventuell lucka på de efterföljande stigarna.

Förberedelse inför langning. Foto: mtbfoto.se
Efter nedförskörningen stod min langningspinne med flaska fylld av sportdryck. Tog min flaska ur hållaren på pinnen, vilket gick bra, men jag hade underskattat farten vid platsen så jag hade inte så mycket tid på mig som förväntat att stoppa ner flaskan i flaskstället innan banan styrde in på en stig som gick uppför. Fick skyndsamt sätta flaskan i flaskstället, men lyckades på något vis tappa flaskan. Ville inte köra de sista 30km utan vätska så jag tvärnitade och vände mig och plockade upp flaskan och satte den i flaskstället. Som tur var låg jag bland de första i min grupp just då och kunde komma iväg igen bara några meter bakom den som låg sist i gruppen. Jag började jaga ikapp, men så kände jag något studsa mot min vad. Det var min flaska som studsade ur flaskstället. Jag hade tydligen inte satt i den ordentligt i all hast. Fick tvärnita igen och vända mig och plocka upp flaskan. Satte i den i ordentligt i flasktället och började jaga gruppen igen. Nu var jag 15-20 sekunder bakom, men tog in sekund för sekund. Nästa backe började och det var inte förrän långt efter toppen som jag var uppe bland de första i min grupp. Ingen större skada skedd förutom att Erik Åkesson hade dragit iväg och fått en lucka som han sedan förvaltade väl. Utan flaskincidenten hade jag i alla fall gett mig en chans till att hänga på där. Erik körde riktigt starkt på slutet och kom in på en 15:e plats total. Nu fick jag istället fokusera på de som tävlar i samma klass som jag och det var skönt att inse att tempot i backarna hade gjort att vi blivit av med en konkurrent. Nu var det bara jag, Simon och Rain som gjorde upp om pallplatserna.

Jag kände mig stark och hade högt självförtroende. Tryckte på på några stökiga stigar och fick ibland en lucka till Simon och Rain, men så fort det blev grusväg igen så var de ikapp igen. I dagens näst sista backe var vi bara 4 kvar i vår grupp. Rain hade fått ge sig så segern i H40 stod mellan mig och Simon. Tyckte dock att cykeln svajade lite väl mycket när jag stod upp och cyklade i grusvägsbacken. Trodde först att jag inte låst framgaffeln, vilket jag alltid gör när vi kommer ut på jämnt underlag, men den var låst. Förstod efter ett tag att framdäcket hade tappat luft. Hade haft punktering på det under veckan, men trodde det var tätt igen efter att ha hällt i ny tätningsvätska och provpumpat. Tydligen var där fortfarande ett litet hål någonstans. Det gick bra att cykla på, men jag fick ta det lite försiktigt i kurvorna och på steniga partier. Jag hade haft en förhoppning om att kunna köra ifrån Simon på de sista stigarna efter sista backen, men den planen grusades, dels av pyspunkan och dels av att jag var tvungen att släppa Simon i sista backen. Leos backe, 1200m lång blev lite för tuff för mig. Den tog liksom aldrig slut och uppe på toppen hade jag 5-10 sekunder fram till Simon. Jag var dock ganska säker på att kunna täppa den luckan, vilket jag gjorde ganska omgående, men nu fick jag helt och hållet förlita mig på spurten.

Det var inte mycket luft kvar i däcket efter målgån

Nu var det inte mycket luft kvar i framdäcket och jag var orolig att jag skulle kränga av det eller "burpa" i varje kurva. Som tur var det heller inte så mycket kvar av loppet, men jag fick köra riktigt försiktigt och släppa lucka i kurvorna och jaga ikapp på rakorna på de sista kilometerna. På uppvärmningen hade jag kört den sista kilometern så jag visste vad som väntade mig, vilket jag hade stor nytta av. Visste att det bara var en tvär kurva kvar precis innan man svänger in på ABB arena och tar sig an de sista 200 meterna på löparbanan innan mållinjen. Hade gärna lagt in en stöt innan löparbanan, men vågade inte på grund av däcket, så jag svängde in som fyra i vår grupp och hade bra fart genom sista snälla kurvan och ut på upploppet kunde jag ta meter efter meter på Simon och passera honom 10-talet meter före mållinjen.


Givetvis nöjd med segern och att jag nu med två raka segrar tagit en rejäl ledning i långloppscupen. Nu återstår två deltävlingar och jag hoppas formen håller i sig. Men innan nästa deltävling i cupen är det Cykelvasan som gäller. Har landat i Lindvallen där veckan ska spenderas. Lite utflykter till bland annat Rörbäcksnäs och Trysil ska vi försöka få till, så det blir en del cykling, men jag kommer nog att ta det relativt lugnt under veckan för att ha riktigt fräscha ben på lördag.


1 kommentar: