The power of glycogen

Sicket pass idag. Klockan hann bli mycket innan jag var ombytt och redo för ett pass på Monarken. Det stod 4 x 6 mn 40/20 på schemat och mentalt var jag förberedd på det. Benen var slitna igår efter mina två snabba varv på Järavallen, men det kändes bättre idag. 40/20 är för mig ett ganska enkelt pass att köra. Benen behöver inte vara på topp för att få kvalitet och det ställer inte allt för stora krav på pannbenet. Jag har lättare för många korta intervaller än få långa.

Jag hade varit och handlat på Ica MAXI på vägen hem från jobbet. Råkade köpa lite lakrits som jag hann trycka i mig innan jag hällde upp en tallrik fil med müsli som fick bli min kvällsmat idag. Rejält med kolhydrater alltså. De senaste veckorna har jag tränat de flesta passen med relativt låga glykogenhalter i musklerna. Allt för att kunna tappa några kilo. Det har märkts, jag har inte riktigt haft det där lilla extra i benen.

Ikväll kunde jag alltså inte skylla på låga glykogenhalter. Tvärtom, det var för höga glykogenhalter som ställde till det. Sockerchocken framkallade gäspning efter gäspning under uppvärmningen. EFter fyra minuter snuddade tanken vid att ge upp och låta kroppen få vila. Benen var sega och jag hade det jobbigt att hålla 200W. Jag viftade bort tanken och tänkte åtminstone göra ett försök på första 6-minutaren.

Det gick ok, men inte mer än så. Nu var dock benen och resten av kroppen igång och jag beslöt mig för att fullfölja passet. Andra blocket på 6 minuter kändes tyngre, men jag kunde hålla nästan samma effekt som under första. Sedan kickade glykogenet in. Under tredje blocket kunde jag helt plötsligt trycka på och hålla hög effekt även under de sista 15 sekunderna under varje 40sek-arbete. Samma sak i fjärde och sista blocket. Höjde kadensen något och kunde trycka fler watt än under de tre första blocken. En skön känsla att avsluta passet med bra tryck i benen. Inte vad jag trodde under uppvärmningen.