Sliten efter Långa Lugnet

Det är nu 3 dagar efter Långa Lugnet och jag känner mig fortfarande sliten i benen. Har funderat mycket på varför den slitna känslan sitter i så länge och kan rada upp en mängd möjliga orsaker;

·         Dålig kolhydratladdning inför tävlingen

·         Krampkänningar redan efter halva loppet

·         Drack för lite under tävlingen

·         Har druckit alldeles för lite efter tävlingen och dagarna efter

·         Körde över min kapacitet första timmen och fick slita ont för det

Hur som helst tänkte jag i alla fall ta tag i vätskeintaget och dricka mycket idag och så ska jag se till att ladda ordentligt med allt möjligt inför nästa långlopp, troligen Lida Loop.

Hur gick det då i Falun på Långa Lugnet?

Kom sent in i startfålla nummer 2 vid starten. Stod i tredje led, men lyckades avancera riktigt bra i gräsbacken och fortsatte plocka placeringar ute på asfalten. Var riktigt nöjd med starten. Efter 10-15 minuter ligger jag ganska långt fram i det som var tätklungan just då. Runt omkring mig hade jag cyklister som jag ville tampas om placeringarna med idag. Nu hade jag gett mig rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra resultat. På Billingeracet var jag aldrig riktigt med i matchen om de riktigt bra placeringarna då jag inte lyckades avancera så mycket i starten som jag borde ha gjort. Nu låg jag där jag ville och visst gick det fort och pulsen var hög, men jag hade det under kontroll.

Efter ett tag på grusvägarna i början spricker det upp i fältet och man blir orolig för att man missar tåget, men det tåget gick nog ändå för snabbt för mig. Jag ligger kvar i min grupp och ser att det är många starka cyklister och låter andra stå för dragjobbet. Hamnar dock lite för långt bak i gruppen. Efter en knapp halvtimme passerar vi en chikan följt av ett annat knixigt parti och gruppen blir rejält utdragen. På den efterföljande stigen går det fort där framme och det uppstår luckor framför mig. Åter ute på grusvägen kan jag inte göra något åt luckan fram. Kedjan kuggar över på de två minsta kransarna där bak så fort jag tar i, vilket gör det svårt att gasa på ordentligt på grusvägarna. Även om kedjan funkat klanderfritt hade jag nog ändå inte orkat täppa luckan själv, men det är riktigt tråkigt att åter cykla med en cykel som inte går som jag vill. Långa lugnet består av många meter krävande stig och mycket backar. Mycket av nerförskörningen sker på grusvägar och då är det ju ganska bra om man har växlar som låter en köra fort på de partierna. Tyckte ändå inte att de mekaniska problemen påverkade min fart så mycket. Det var bara trist att inte kunna trycka på när och om jag ville.

Efter att min stora grupp spruckit upp hamnade jag i en lite mindre grupp. Fortfarande med starka cyklister som ofta hamnar högt upp i resultatlistorna. En stark cyklist saknades och det var min reskamrat, Mattias, som är i grym form och såg till att ligga långt framme när det sprack av. Mattias följde upp sin tredjeplats i H30 från Billingeracet med en andraplats i Långa Lugnet. Grymt imponerande och riktigt starkt kört. Jag hade förhoppningar om att kunna tampas med Mattias på Långa Lugnet, men han var för stark för mig idag. Istället fick jag tampas med andra H30-cyklister. Hade dock inte så bra koll på hur många som var framför mig, men jag antog att jag låg fortsatt bra till. Nu närmade vi oss varvningen och det kändes som backe efter backe avlöste varandra och jag fick kämpa ordentligt för att hänga med. I sista stigningen upp mot hoppbacken tappade jag kontakten med täten i gruppen och in på den nya handbyggda downhill-stigen Gamla Mormor hamnade jag bakom en H40-cyklist som tyvärr var alldeles försiktig. Luckan framåt växte och det tog lång tid innan jag kunde passera cyklisten. In på stadion var gruppen demolerad och först någon kilometers jakt in på loop två som var vi samlade igen.

Jakten tog på mina krafter och i backarna i början av andra loopen stumnade jag rejält. Efter det var det bara kamp. Gruppen som jag låg i splittrades åter upp och jag hade ingen chans att gå med de längst fram. Jag hade svårt att hänga med någon överhuvudtaget. Vissa partier på loop 2 var riktigt jobbiga. Jag gjorde också några misstag, körde omkull en gång och tappade kontakten med min grupp. Hade sedan enorma problem i den leriga backen på kalhygget. Där fastnade jag i en lerpöl och fick kliva av cykeln. Tappade ytterligare cyklister där och fick cykla ensam nästan hela vägen till mål sedan. Det blev ändå spurt på slutet. En H30-cyklist närmade sig på slutet, men jag lyckades skapa en lucka i nerförskörningen mot stadion. Väl nere på stadion plockade han in meter för meter och när jag knappt tog mig uppför baken i hästskon krympte avståndet snabbt. Jag kunde ändå hålla undan och gick in på en 7:e plats i H30.

Det var 2 placeringar bättre än i Skövde och startfältet var i stort sett detsamma bland top 10. Är nöjd med det, men är inte nöjd med känslan. Fick slita ordentligt och kände mig aldrig stark. Det var nog likadant för de flesta. Banan i Falun är tuff, riktigt tuff. Mycket backar och få återhämtningstillfällen på andra halvan. Och så var det ju blött och tungkört. Till nästa tävling hoppas jag på samma fina start som i Falun och samma känsla i avslutningen på Billingeracet. Då kommer det gå riktig bra.