Bildspel

...

fredag 10 februari 2017

Snöcykling, förkylningar och träningsplanering



Så, då har jag äntligen kommit igång och skriva ett nytt inlägg på bloggen. Börjar med rubriken och klämde tre ord som jag ville skriva om. Oj, det kan bli ett långt inlägg det här.

Vi börjar med snöcykling. I onsdags vaknade jag upp och såg ett vitt snötäcke när jag tittade ut genom sovrumsfönstret. Härligt med snö, men det kan ju ställa till det i trafiken…och det gjorde det. En lastbil låg tvärs över E6an och läckt diesel. Det visste jag inte förrän jag hade satt mig i bilen och försökte köra ut på huvudgatan i Lödde, men kom knappt ut eftersom det var kö då alla som egentligen skulle kört på motorvägen körde genom Lödde istället. Vände hemåt och satte mig i hemmakontoret istället efter att ha övervägt alternativet att byta om och cykla in till jobbet. Men då hade jag blivit så himla sen och vart tvungen att gå tidigt för att hinna hämta på dagis. Så jag bestämde mig för att cykla på torsdagen istället.

Och det ångrar jag inte även om jag efter en dryg timmes cykling anlände till jobbet med förfrusna tår och hade riktigt ont i knät på vägen hem. Det positiva vägde tyngre än det negativa. Att cykla på packad snö med dubbdäck är en riktigt skön känsla, som inte får upplevas så ofta här i Skåne. Nu till helgen tänkte jag cykla ännu mer i snön, nämligen på MTBn på Järavallen. Hoppas bara det inte är allt för halt för det.


Att det var lätta växlar som gällde den här
dagen råder det inget tvivel om.



Distanspass med virus i kroppen. Bilden togs tidigt under passet.
Sista timmen såg jag betydligt mer sliten ut.
Nu till det tråkiga ämnet förkylningar. Förra vintern var jag inte förkyld en enda gång och kunde träna på helt enligt plan. Den här vintern har varit annorlunda. Jag har förvisso inte varit jättesjuk eller haft stora besvär med förkylningar, men jag har till och från haft symptom så som lite snuva, hosta och känt mig lite hängig. Jag har tappat räkningen på hur många gånger symptomen har kommit och gått. Har förvisso kunnat träna på nästan som jag har velat, men det känns så trist att inte vara på topp. Värst var det förra helgen då jag körde distanspass med de snabba grabbarna i Bökeberg och Genarp. Usch, vad jobbigt det var. Fick slita för att ens hänga med. Det har nog varit ett speciellt elakt virus som gått runt den här vintern. Det är många på jobbet som är sjuka eller hemma med sjuka barn. Mina barn och min fru har också varit sjuka. Pojkarna hade till och med öroninflammation och jag fick vabba en dag förra veckan. Då får man se det positiva i det hela och att jag kunde sätta mig och träna i källaren mitt på ljus dan. Min fru har varit hostig typ sedan nyår och inte alls kunnat träna som hon velat. Förhoppningsvis släpper det för oss nu och vi kan se fram emot en sjukdomsfri period. För det behöver jag/vi. Om dryg 1,5 månader är jag på väg till Mallis och till dess vill jag vara i riktigt bra form.

Har börjat Zwifta igen. Skönt med
inomhusträning när espresson kan intas
under uppvärmningen
Därmed kom vi över på det sista ämnet för dagen – träningsplanering. Det gäller nämligen att vara smart i planeringen. Att hinna med alla typer av pass som man vill köra är svårt. Därför tänkte jag från och med nästa vecka börja köra dubbla intervallpass vissa dagar. Det betyder att jag måste komma upp tidigare på morgonen så jag hinner klämma in ett pass innan frukost. Då får jag ställa om alarmet på telefonen, så att det ringer kl 22 på kvällen och påminner mig att gå och lägga mig. Samtidigt får jag passa på så att inte sliter ut mig. Gäller att lyssna på kroppen och anpassa träningen efter hur benen och resten av kroppen mår. Jag kommer inte att köra så många spinningpass nu framöver. De ger bra träning och många minuter runt tröskeln, men de sliter också och dagen efter får jag sällan den kvalitet i träningen som jag önskar. Jag kommer heller inte att göra mer än ett försök på Kompiskampen. Det finns andra pass jag hellre kör. Eventuellt blir det ett försök i mars för att kolla hur jag ligger till. Då skulle jag vilja nå 5W/kg. En förutsättning för detta är att jag gått ner till 68kg och orkar hålla 340W. Förra året hade jag 336W som bäst, så det är inte omöjligt att klara 340W. Svårare blir det att gå ner till 68kg. Ligger just nu och pendlar mellan 69 och 70, med ett konstant sötsug.

Det där med vikten måste jag också skriva lite om. Jag har sällan vägt under 70kg i vuxen ålder. När jag var som tyngst för några år sedan snuddade jag 77kg och de extra kilona kändes. Inte bara på cykeln utan även när man tex skulle sitta lite lätt framåtböjd på kontoret och byxlinningen kändes obekväm. Eftersom jag bara är 172cm så borde jag ha en matchvikt långt under 70kg, men jag är nöjd om jag når 68. Drömmen är under 67, men då får jag nog göra allt för stora uppoffringar. Hur som helst är vikten av vikt. Att gå ner i vikt är nog det som skulle vara mest prestationshöjande för mig. Att träna mer blir svår att få tid till och materialet kan jag inte förbättra så mycket. Lite bättre teknik och mer erfarenhet i skogen gör mig lite bättre, men störst skillnad gör ändå vikten. Förra året hade jag som mest problem i backarna. Det var framför allt där jag tappade gentemot mina konkurrenter på långloppstävlingarna. I år tänkte jag att en lägre vikt skulle göra mig snabbare, åtminstone i backarna.

En nedåtgående trend, men en bit kvar till målet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar