Mallorca - Sammanfattning (lång)

Har haft bloggtorka de senaste veckorna. Har helt enkelt inte haft lust, ork och heller inte så mycket tid till att skriva på bloggen. Tänkte i alla fall inte ge upp skrivande utan kommer här med en sammanfattning av träningslägret på Mallorca.

30 Lunedicyklister var med på lägret och det var ju hur kul som helst att så många ville hänga med. Som vanligt bodde vi på Fontanellas i Can Pastilla och efter en tidig flygresa den 2e april kunde vi som vanligt starta träningslägret med en runda på vägarna runt Llucmajor, Algaida och Porreres och samtidigt köra Randa ett par gånger.

Dag 1 
Jag var orolig för att jag hade en liten förkylning i kroppen och hade tränat sparsamt den gånga veckan så jag var lite spänd på hur kroppen och framför allt andningen skulle kännas när jag öppnade alla spjäll när vi passerade skylten på bilden till höger. Väl uppe på vid skylten som markerar toppen av backen kunde jag konstatera att det nog inte var så farligt med förkylningen och satte PR på segmentet med nästan en minut. Ett härligt kvitto att få på att vinterträningen gett resultat och att det nog bara var allergiska besvär jag kända av i hals och näsa.

Dag 2 - Bergsrundan
Mallorca bjuder oftast på riktigt fint väder i början av april. Så där lagom varmt runt 20 grader och sol. Så var det även i år, de flesta dagar i alla fall, men vi hade också dagar med regn, kyla och hårda vindar. Därför fick vi planera dag för dag och också flytta vår busstur till Port de Pollenca från tisdagen till måndagen. Därmed gjorde vi också ändringar i söndagens (dag 2) runda. Vi brukar köra Kustrundan (via Palma, Andratx, Soller och Sa Cabaneta) dag 2, men eftersom vi skulle köra kustvägen från andra hållet dag 3 efter att bussen släppt av oss i Port de Pollenca så tog vi beslutet att köra lite andra vägar i bergen istället. Det blev den numera klassiska bergsrundan med många härliga backar - Militärbacken, Galilea, Puigpunyent, Nova Valdemossa, Backen efter Deia, Col de Soller och Orient. Jag tokkörde i flertalet av dessa backar och satsade på nya PR, vilket det också blev. Särskilt nöjd var jag med körningen till Galilea där tiden blev riktigt bra. Roligast hade jag i Puigpynuent, jag bara älskar den backen med alla snäva serepentinkurvor som bjuder på dynamisk cykling.

Efter fikat i Soller var jag ganska trött i benen så jag tog det lite lugnare i de resterande backarna. En riktigt rolig dag, med härligt sällskap. Är imponerad av många av klubbkamraterna och tycker det är skitkul att vi kan vara så många tillsammans även om vi kör en krävande bergsrunda. Tror vi var 12 pers som höll ihop idag.

Dag 3 - Formentor

Glad cyklist vid fyren på Cap de Formentor

Gårdagens tokkörning gjorde sig påmind i mina ansträngda lungor. När jag skulle sova så kändes luftrören som sugrör och när jag vaknade kände jag mig helt ur form. Vi skulle ta den hyrda bussen kl 9 från hotellet och åka en timme till Port de Pollenca. Under bussresan kände jag mig riktigt kass och var riktigt orolig att förkylningen skulle bryta ut. Väl framme i PdP kändes det bättre och när vi började cykla så var det inte så jobbigt längre. Kroppen hade vaknat till liv, men andningen kändes fortfarande ansträngd. Eftersom vi skulle ut till Formentor och planen var att cykla hela vägen ner till Andratx och sedan till Can Pastilla så hade vi nästan 20 mils cykling framför oss och de flesta av dem i bergen. På grund av distansen hade jag ställt in mig på att bara försöka njuta av cyklingen och få en riktigt skön runda. Det fanns inga tankar på att jaga PR i diverse segment, så jag behövde aldrig anstränga lungorna mer än normalt och det gick bra att cykla hela dagen. En superhärlig dag på cykeln. Vi var ett stort gäng från början, men många valde att ta en lite kortare väg hemåt, så det blev 4 kvar som körde hela kustvägen till Andratx. Helt underbar väg!!

Dag 4 - Regn och vila
Prognoserna sa regn och luftrören sa vila!! Den långa rundan igår gjorde väl inte så att luftrören blev bättre, men heller inte sämre. Jag hade fortfarande den där förkylningskänslan i andningen och snoret som kom från näsan var inte bara "allergisnor" utan lite tjockare och gulare än så. Kroppen kändes ändå ok och jag var inte så där trött som man kan bli när man har en förkylning på gång, men jag tog det osäkra före det osäkra och vilade helt denna dag. Vädret var heller inte det bästa med mörka moln och ett regn som drog in framåt eftermiddagen. Så, det var väl helt rätt dag att låta benen återhämta sig lite.

Dag 5 - Bergsrunda
Än en dag gjorde vädret så att vi fick anpassa oss efter de rådande förhållandena. Det skulle blåsa upp emot 40km/h, så att cykla på platten var inget alternativ utan vi tog en runda i bergen istället. Hade förvisso varit skönt med en härlig distansrunda på platten så här dag 5, men jag hade inget emot att cykla i berg. Mina ben hade fått vila och luftrören kändes bra igen. Nästan inga förkylningssymptom längre, så jag antar att det jag känt av var allergiska besvär. Dagens runda tog oss via Militärbacken till Puigpunyent och sedan till Esporles och kustvägen till Andratx.

 I Militärbacken fick vi sällskap av några starka cyklister i form av bland annat regerande svenska mästaren Alexander Gingsjö och silvermedaljören Richard Larsén. Gingsjö tog det lugnt uppför backen men Larsén höjde farten och jag hakade på. Höll hans hjul nästan halva backen innan jag fick försöka hitta mitt eget tempo. Kul att få draghjälp av någon som är betydligt starkare än en själv och som resultat blev det nytt PR i Militärbacken trots en påtaglig motvind.

Dagens bästa och roligaste sträcka var nog ändå vägen mellan Banyalbufar och Estellence. Det är en sträcka på ca 6km som här helt underbar. Små korta backar och motlut och mycket svängar. Det händer något hela tiden och ju fortare man cyklar desto roligare blir det. Vi gasade på ganska ordentligt på detta parti och det var riktigt kul. Lite race-känsla infann sig.

Mest nöjd med dagen var jag nog ändå med känslan av att kroppen kändes bra och att jag inte behövde oroa mig så mycket över förkylningssymptom. Minst nöjd var jag med att vi var tvungna att sitta inne på fikan på grund av blåsten och att det bara var 15 grader.

Dag 6 - Distans

Lunedianer njuter av utsikten från San Salvador.
Fast det ser mest ut som om de står och beundrar sina cyklar

Skönt med en distansrunda på platten. Nästan 18 mil blev det och vi var 14 cyklister som höll ihop nästan hela dagen. Riktig skön och fin cykling på roliga vägar i vackra landskap. Fikan intogs på torget i St Llorenc i den värmande solen. Älskar den här rundan med de slingrande vägarna bland olivodlingar och blommande mandelträd. Vi tog vägen förbi San Salvador så det blev en rejäl klättring även denna dag. Eftersom jag aldrig cyklat den här backen tidigare så fick jag ju passa på att testa den i hårdkörning. En fin stigning det där och man belönas med en härlig utsikt. Annars en härlig dag på platten i riktigt fint väder för det mesta.

Dag 7 - Regn
Eftersom väderprognoserna lovade regn beslutade vi oss för att hålla oss på platten och hålla oss i närheten av hotellet. Det var ganska kallt och för första gången körde jag med benvärmare på Mallorca. Har cyklat nästan 80 dagar på Mallorca under våren, men aldrig tidigare haft benvärmare på mig. Idag behövdes det. Hade dessutom handskar med långa fingrar. Vi begav oss bort mot Llucmajor och körde sydsidan upp till klostret vid Randa. En riktigt brant backe med mycket kurvor. Ett kul alternativ till de annars relativt flacka backarna på Mallorca. Vi tog sedan en sväng förbi Porreres och tillbaka till Ljucmajor. Väl i Llucmajor hade det börjat droppa lite och regnet tilltog hela tiden. Det blev närmaste vägen tillbaka till hotellet och jag frös ordentligt i den långa nedförsbacken till S'Arenal. Sedan sista biten på strandpromenaden som aldrig tidigare känts så lång.

En snabb avsköljning av cykeln och sedan av med de blöta kläderna och raka vägen till hotellets inomhuspool. Duschen på vårt hotellrum hade knappt något tryck i varmvattnet så ville man ta en värmande dusch så fick man gå till inomhuspoolen. En skön dusch och ett skönt bad, sedan blev det en fet schnitzel och en veteöl på Ballermännle, puben bredvid hotellet.

Dag 8 - Sa Calobra
Ungefär halva gruppen skulle åka hem på kvällen denna dag, men de flesta ville ändå hinna med ett besök ner i Sa Calobra. Ja, det är ju inte själva besöket byn som lockar utan snarare vägen därifrån. Turistbyrån hade kunnat ta fram en slogan i stil med "Sa Calobra - besök den pittoreska hamnbyn - du kommer att älska att ta dig härifrån"

Vi stack iväg en halvtimme tidigare denna dag och tog den snabbaste vägen till Selva. Där tog jag det riktigt lugnt uppför Col de sa Batalla och hade nog lägre snittpuls i backen än på vägen dit. Det var en kylig dag, men bara lite ljusa moln här och där. Jag hade lämnat västen och handskarna hemma i hopp om att solens närvaro skulle höja temperaturen, men i backen upp till bensinmacken blev det bara kallare och kallare. Sällan man känner att det blir kallt när man kör uppför, men den här dagen sjönk temperaturen ganska snabbt ju högre upp vi kom och eftersom jag tog det lugnt så var kylan kännbar. När jag hade passerat toppen och skulle cykla nerför igen bort mot avfarten till Sa Calobra var jag riktigt frusen. På min Garmin stod det +6,3 grader som lägst. 

Väl nere i Sa Calobra stannade jag till några minuter, tog en gel och tömde blåsan. Sedan var det bara att ta sig an uppgiften att cykla de där 9,4km upp till toppen. Jag tog det ganska försiktigt i början och försökte hitta ett tempo som skulle funka hela vägen. Det kändes ganska jobbigt i början och benen var stela efter den kalla nedförskörningen. Det var som om känseln var borta och jag kände inte riktigt hur mycket jag tog i, bara att det var ansträngande. Med facit i hand hade jag nog kunnat gasa på lite mer i början och utnyttja de pigga benen. Det är ju lättare att klara av en fartökning i början än i slutet. Hur som helst så höll jag en jämn och bra fart hela vägen. Hade egentligen inga direkta svackor förutom efter någon sväng där jag fick kämpa ordentligt för att få upp farten igen. Hade Live Strava segment igång och matchades mot förra årets tid. Låg ganska jämt mot den under första tredjedelen, sedan tog jag sekund för sekund och med ett par kilometer kvar var jag säker på att jag skulle putsa mitt rekord om jag bara kunde undvika hammaren. Jag var nu mer än halvminuten snabbare än förra året och kände mig starkt. Hade haft ett par kilometer där jag kunde mata på riktigt bra och kände att farten höjdes ur svängarna när jag ställde mig upp utan allt för mycket protester från benen. 

Vägen brantar till när det är två kilometer kvar och helt plötsligt känns det som om krafterna börjar ta slut. Jag sitter och hoppas på att den där gelen jag tog efter halva backen skulle kicka in, men effekten uteblev. Nu var det bara att kämpa på sista biten och när jag var i sista branten innan 270-graderssvängen där vägen slår knut på sig själv hittade jag flytet igen och kunde trycka på bra sista kilomentern, dock med väldigt trötta ben. Sista biten kunde jag inte längre sitta ner och hålla fart utan fick ställa mig upp och sätta mig ner om vartannat hela tiden. Vid en bruna skylten på toppen kunde jag konstatera att jag förbättrat mitt PR med nästan en minut. 

Vindförhållandena denna dag var bra. Det var en lätt bris, men inte mycket mer och den kom för det mesta från sidan. Det hade dock varit kul att testa Sa Calobra någon gång i bättre förhållanden. Idag var det dag 8 på träningslägret och ganska slitna ben. Dessutom var det lite för kallt för min del. Skönt att slippa toksvettas, men 8 grader är inte optimalt för mina ben. En snittpuls på 161 och max på 173 vittnar om att benen är lite slitna. Med pigga ben hade jag nog kunnat snitta 5-6 slag högre och höja snitteffekten med lika många watt. Nu hamnade jag på 322W, vilket är det högsta jag snittat under 30 minuter sedan jag skaffade effektmätare.

Ny effekttopp runt 30 minuter

Efter Sa Calobra blev det ett snabbt stopp vid fiket uppe vid T-korsningen. De som skulle med flyget hem tog närmsta vägen tillbaka till Can Pastilla, men vi var ett gäng på 10 som fortsatte upp till tunneln vid Piggen och sedan ner till Soller. Vanligtvis brukar vi fika i Soller och sedan köra via Col de Soller hem när vi kört Sa Calobra, men idag fortsatte vi till Deia och tog en sen lunch. Köket på restaurangen hade egentligen redan stängt, men öppnade för oss och vi kunde få i oss lite kök. För egen del blev det en god, men ej prisvärd Carbonara. Som tur var hade temperaturen höjts under dagen och det vara ganska skönt att sitta ute och käka. Efter stoppet blev det kortaste vägen hem via Valdemossa och Palma. Det är helt ok att cykla genom Palma, men en lördag eftermiddag kan det vara ganska dryg och trafikljusen lyste mer rött än grönt. Tillbaka på hotellet var den stora snackisen allas tider på Sa Calobra. De flesta var nöjda med sina tider och många hade förbättrat sig mycket sedan förra året. Kul när träning och erfarenhet ger resultat.

Dag 9 - Taggig distans på platten
Nu var vädret bättre och Mallorca bjöd på sol och +20 grader. En riktig skön dag för cykling och både väst och armvärmare fick stanna på hotellrummet. Tillsammans med några från Trampen tog vi en distansrunda via södra kustvägen och sedan bort mot Santanyi. I härlig medvind bombade vi på mot Petra och efter 9 mil och 2 timmar och 45 minuter slog vi oss ner på ett sprängfyllt torg i Petra. Solen värmde riktigt skönt denna dag och det var nästan så att jag började undra om solfaktor 10 skulle räcka denna dag. Efter fikan styrde vi norrut mot den beryktade Monsterbacken i Maria de Salut. En backe på ca 100 meter och en höjdskillnad på mer än 30 meter. Här gäller det att komma in med rätt växel i. Det gjorde inte jag. En kadens som var nere på under 30 mitt i backen skvallrar om att det var brant och det behövs lättare växel. 

Efter Monsterbacken avlöste småbackarna varandra med jämna mellanrum. Inte lika branta, men varje backe gjorde benen lite tröttare, så när vi var tillbaka vid hotellet och hade cyklat nästan 18 mil var benen ganska möra.

Dag 10 - Lugn bergsrunda
Näst sista dagen och ytterligare några klubbkamrater hade åkt hem, så vi vara bara fyra kvar. Vädret hade stabiliserats och dag 10 bjöd på sol och värme. Med bara två dagars cykling kvar kände vi att vi får mest valuta för pengarna om vi håller oss i bergen. Vi var ganska slitna alla fyra så vi tog en lite kortare bergrunda via Militärbacken, Andratx och Esporles. Jag tog det lugnt i backarna och försökte bara njuta av cyklingen, och det gjorde jag. Knappt 100 km blev rundan och det var vi ganska nöjda med.

Dag 11 - Piggen
Sista dagen och det var självklart att vi skulle köra i bergen, men var? Jag kände att jag behövde något som motiverade mig för att köra hårt och därmed få kvalitet på träningen. Därför föreslog jag Piggen. Jag har aldrig kört Piggen från Soller och tyckte att det skulle var kul att prova och det skulle även motivera mig till att klämma ur det sista jag har i benen. Vi tog en väg genom Palmas utkanter bort mot Bunyola och sedan över Sollerpasset till Soller. Det var första gången jag körde Col de Soller söderifrån, men jag hade ingen lust att gasa på. Ville spara mitt krut till Piggen. Nere i Soller blev det ett kort stopp för att tömma blåsan och jag tryckte i mig lite energi.

Sedan körde vi igång den 14km långa stigningen till tunneln. Jag ville göra en bra tid så jag bestämde mig för att lägga mig på en effekt som var ca 10 W under det jag snittade upp till Sa Calobra. Tänkte att om jag kunde hålla 322W i drygt 30 minuter så borde runt 310 vara ett lagom riktmärke för en 43 minutersklättring. Det höll i 10 minuter, sedan var snitteffekten under 310 och sjönk minut efter minut. Halvvägs upp för backen hade den sjunkit under 300w, men jag körde på så gott jag kunde och hoppades på en ok tid ändå och att benen skulle orka hela vägen upp. Jag lyckades hålla ihop det och var nöjd med min tid.

Efter piggen var det lugn cykling via Lluc, Selva, Lloseta och Alaro hem. Sen var det till att packa ihop cykeln och förbereda för hemfärd dagen efter. Middagen intogs ganska tidigt och vi kunde hugga in i en orörd efterrättsbuffé. Lite samma känsla som när man lägger de första spåren i lössnö. Träningslägrets andra Cerveza sköljdes ner och på rummet tömde vi en flaska bubbel som hotellet hade gett oss och kunde fira att träningslägret och hela resan till Mallorca var mycket lyckad.

En orörd efterrättsbuffé. Glassen fick inte plats på bilden.

Riktigt kul var det. Vädret hade kunna vara bättre, men vi fick till snygga cykelbrännor ändå. Ett härligt gäng var vi också. Kul med sammanhållningen och att vi var så många. Vi var olika mycket förberedda, hade olika kapaciteter och ambitionsnivåer. Vi cyklade olika långt och på olika ställen, men alla hade samma agenda - att ha en riktig kul vistelse på Mallorca med härligt häng och fin cykling. Ser redan fram emot april 2017 och ännu ett träningsläger med glada klubbkamrater.