Då var det dags igen :(

Jävla skitvinter det här. Har ju skrivit om återkommande förkylningssymptom under hela vinter som satt lite käppar i träningshjulet för mig. Nu är det mer än bara lite symptom. En riktig förkylning med snuva och allt det där. Därför blev det inget tränat igår och jag kommer heller inte att träna idag. Förhoppningsvis kan jag köra lite lätt imorgon och sedan få till ett distanspass på söndag.

Hade ju tänkte få till en riktigt tuff vecka den här veckan för att sedan ha en lugn vecka nästa. Nu får jag stuva om i planeringen igen. Trist, men jag får väl trösta mig med att köpa en ny cykel. Mer om det senare.

Ikväll är vi bortbjudna till vänner till oss. Det ska bli kul, vi har inte varit så sociala på sistone. Har mest bara hunnit med de nödvändigaste tillställningarna hos den närmaste släkten. Igår klunsade jag och Ulrika om vem som skulle köra hem ikväll. Båda ville nämligen köra och ha en socialt accepterad anledning till att slippa dricka vin och/eller öl. Jag vann och kan därmed fortsätta med min vita period som jag haft sedan nyårsafton. Men, sista ordet är inte sagt. Kan bli så att jag blir sugen på ett glas vin och kommer be Ulrika att köra.

Snöcykling, förkylningar och träningsplanering

Så, då har jag äntligen kommit igång och skriva ett nytt inlägg på bloggen. Börjar med rubriken och klämde tre ord som jag ville skriva om. Oj, det kan bli ett långt inlägg det här.

Vi börjar med snöcykling. I onsdags vaknade jag upp och såg ett vitt snötäcke när jag tittade ut genom sovrumsfönstret. Härligt med snö, men det kan ju ställa till det i trafiken…och det gjorde det. En lastbil låg tvärs över E6an och läckt diesel. Det visste jag inte förrän jag hade satt mig i bilen och försökte köra ut på huvudgatan i Lödde, men kom knappt ut eftersom det var kö då alla som egentligen skulle kört på motorvägen körde genom Lödde istället. Vände hemåt och satte mig i hemmakontoret istället efter att ha övervägt alternativet att byta om och cykla in till jobbet. Men då hade jag blivit så himla sen och vart tvungen att gå tidigt för att hinna hämta på dagis. Så jag bestämde mig för att cykla på torsdagen istället.

Och det ångrar jag inte även om jag efter en dryg timmes cykling anlände till jobbet med förfrusna tår och hade riktigt ont i knät på vägen hem. Det positiva vägde tyngre än det negativa. Att cykla på packad snö med dubbdäck är en riktigt skön känsla, som inte får upplevas så ofta här i Skåne. Nu till helgen tänkte jag cykla ännu mer i snön, nämligen på MTBn på Järavallen. Hoppas bara det inte är allt för halt för det.

Att det var lätta växlar som gällde den här
dagen råder det inget tvivel om.

Distanspass med virus i kroppen. Bilden togs tidigt under passet.
Sista timmen såg jag betydligt mer sliten ut.

Nu till det tråkiga ämnet förkylningar. Förra vintern var jag inte förkyld en enda gång och kunde träna på helt enligt plan. Den här vintern har varit annorlunda. Jag har förvisso inte varit jättesjuk eller haft stora besvär med förkylningar, men jag har till och från haft symptom så som lite snuva, hosta och känt mig lite hängig. Jag har tappat räkningen på hur många gånger symptomen har kommit och gått. Har förvisso kunnat träna på nästan som jag har velat, men det känns så trist att inte vara på topp. Värst var det förra helgen då jag körde distanspass med de snabba grabbarna i Bökeberg och Genarp. Usch, vad jobbigt det var. Fick slita för att ens hänga med. Det har nog varit ett speciellt elakt virus som gått runt den här vintern. Det är många på jobbet som är sjuka eller hemma med sjuka barn. Mina barn och min fru har också varit sjuka. Pojkarna hade till och med öroninflammation och jag fick vabba en dag förra veckan. Då får man se det positiva i det hela och att jag kunde sätta mig och träna i källaren mitt på ljus dan. Min fru har varit hostig typ sedan nyår och inte alls kunnat träna som hon velat. Förhoppningsvis släpper det för oss nu och vi kan se fram emot en sjukdomsfri period. För det behöver jag/vi. Om dryg 1,5 månader är jag på väg till Mallis och till dess vill jag vara i riktigt bra form.

Har börjat Zwifta igen. Skönt med
inomhusträning när espresson kan intas
under uppvärmningen

Därmed kom vi över på det sista ämnet för dagen – träningsplanering. Det gäller nämligen att vara smart i planeringen. Att hinna med alla typer av pass som man vill köra är svårt. Därför tänkte jag från och med nästa vecka börja köra dubbla intervallpass vissa dagar. Det betyder att jag måste komma upp tidigare på morgonen så jag hinner klämma in ett pass innan frukost. Då får jag ställa om alarmet på telefonen, så att det ringer kl 22 på kvällen och påminner mig att gå och lägga mig. Samtidigt får jag passa på så att inte sliter ut mig. Gäller att lyssna på kroppen och anpassa träningen efter hur benen och resten av kroppen mår. Jag kommer inte att köra så många spinningpass nu framöver. De ger bra träning och många minuter runt tröskeln, men de sliter också och dagen efter får jag sällan den kvalitet i träningen som jag önskar. Jag kommer heller inte att göra mer än ett försök på Kompiskampen. Det finns andra pass jag hellre kör. Eventuellt blir det ett försök i mars för att kolla hur jag ligger till. Då skulle jag vilja nå 5W/kg. En förutsättning för detta är att jag gått ner till 68kg och orkar hålla 340W. Förra året hade jag 336W som bäst, så det är inte omöjligt att klara 340W. Svårare blir det att gå ner till 68kg. Ligger just nu och pendlar mellan 69 och 70, med ett konstant sötsug.

Det där med vikten måste jag också skriva lite om. Jag har sällan vägt under 70kg i vuxen ålder. När jag var som tyngst för några år sedan snuddade jag 77kg och de extra kilona kändes. Inte bara på cykeln utan även när man tex skulle sitta lite lätt framåtböjd på kontoret och byxlinningen kändes obekväm. Eftersom jag bara är 172cm så borde jag ha en matchvikt långt under 70kg, men jag är nöjd om jag når 68. Drömmen är under 67, men då får jag nog göra allt för stora uppoffringar. Hur som helst är vikten av vikt. Att gå ner i vikt är nog det som skulle vara mest prestationshöjande för mig. Att träna mer blir svår att få tid till och materialet kan jag inte förbättra så mycket. Lite bättre teknik och mer erfarenhet i skogen gör mig lite bättre, men störst skillnad gör ändå vikten. Förra året hade jag som mest problem i backarna. Det var framför allt där jag tappade gentemot mina konkurrenter på långloppstävlingarna. I år tänkte jag att en lägre vikt skulle göra mig snabbare, åtminstone i backarna.

En nedåtgående trend, men en bit kvar till målet.

Uppvärmning

Att värma upp är definitivt inte min styrka. Inför tävlingar är det något som ofta inte hinns med, i alla fall inte i den utsträckning som jag hade önskat när man väl sitter där 3 minuter in i loppet med typ maxpuls. Är dock noga med att värma upp åtminstone 10 minuter innan intervallerna börjar när jag kör på trainern. Men 10 minuter räcker egentligen inte för mig och ofta är jag alldeles för seg i början för att uppvärmningen ska vara tillräckligt uppvärmande.

Gårdagens uppvärmning sammanfattas med
denna bild. Hann med en dubbel
espresso, koppla upp telefonen mot BT-högtalaren
och sätta igång fläkten

Igår var jag trött och seg när jag väl gick ner i källaren och bytte om till cykelkläder. Skulle köra 4x4. På hög kadens för att det inte skulle slita för mycket och för att hjärtat skulle få jobba mer än benen. Siktade på runt 100 och med 2h spinning  benen från kvällen innan så var wattsiffrorna blygsamma. Hur som helst blev det ett bra pass...det blev ju genomfört.

Idag hade jag ingen aning om vad jag skulle köra för pass. Letade efter inspiration på nätet, men hittade ingen. Tog därför ett pass jag kört ett antal gånger tidigare denna vinter. Det första av de två blocken är en 25 lång stege där man är upp på FTP sista minuterna...om man orkar. Var fjärde minut spurtar man i 10 sek och då försöker jag trycka upp effekten över 400W. Andra blocket är 10 minuter 40/20 där jag försöker ligga en bit över 400W under arbetet.

Det var ganska sega ben i dag och jag hade behövt värma upp betydligt längre än vad jag gjorde. Klockan hade hunnit bli en bit efter 9 innan jag satt ombytt på trainern och jag satt mest och gäspade under uppvärmningen.

Bra känsla igen

Det går upp och ner just nu. Den lätta förkylningen har släppt och nu återstår bara lite symptom under morgontimmarna. Igår körde jag spinning på Gerdahallen. Kommer köra många pass på trainern i källaren nu framöver så klämmer gärna in ett spinningpass då och då för att få lite variation. Stack lite tidigare från jobbet och kunde vara med på passet som startade redan klockan 16 och skarvade sedan vidare med passet som började 17:15. 2 timmars trampande blev det och känslan var bra. 2 dagar utan cykling gjorde att benen var fräscha. Knät kände jag inte av alls och förkylningen tänkte jag inte alls på. Körde ett antal åttor med två minuters vila emellan förutom mellan de två passen då det blev betydligt längre vila. Utan effektmätare är det svårt att veta hur mycket man tar i, men det kändes i alla fall som jag tog i. Det blev rejält svettigt och pulsen steg högt. Växlade mellan att ligga över och under tröskeln, eller åtminstone det som jag upplevde som tröskel. Avslutade med enbensintevaller, 45 sek på vardera ben med gradvist ökat motstånd. Skönt avsluta passet med en brännande känsla i låren.

Riktigt bra pass igår alltså. Ovanligt bra känsla för att vara spinning. Hoppas nu bara att förkylningarna kan hålla sig frånvarande framöver, för nu vill jag börja ta i…ordentligt. Ikväll tänkte jag köra fyror. Förväntar mig inga rekordsiffror denna gång, men hoppas på en bra känsla.

Spårat ur

Förra inlägget handlade om att jag var på rätt spår igen, men nu har det spårat ur igen. Jag har dragit på mig en lättare förkylning igen. Har tappat räkningen nu på hur många det varit sedan i somras. Förra vintern hade jag noll förkylningar. Hade då endast två korta träningsuppehåll, ett pga av magsjuka runt årskskiftet och ett veckan innan Mallis, då jag var försiktig för att jag trodde jag höll på att bli sjuk, men det var nog symptom från allergi som jag kände av.

Den här vintern har jag fått stuva om ordentligt i planeringen pga förkylningssymptom och dessutom har jag haft problem med ett knä. Knät kände jag av igen efter torsdagens utomhuscykling. Förstår mig inte riktigt på vad som är fel. Har återupptagit antiinflammatorisk behandling och hoppas det hjälper.

Förra veckan var ju lugn vecka, så det var väl bra tajming att vara sjuk då. Hade inga viktiga pass inplanerade under helgen. Körde 2h MTB på lördagen i måttligt tempo och fick hoppa över ett planerat pass i söndags, men det spelar nog inte så stor roll. Skulle ändå bara ut och rulla lite lugnt. Nu blev det vila helt och hållet och jobb i badrummet istället (Snart klar med väggar och golv).

Nu väntar lite hårdare träning några veckor. Ser fram emot det. Sitter och funderar på hur jag kan skruva upp träningsmängden och intensiteten utan att det går ut över familj och hushåll och min egen kropp. Att träna intervallpass både på morgon och kväll är ett bra alternativ, men då måste jag komma upp lite tidigare på mornarna…och då måste jag också lägga mig lite tidigare (hmm, det blir inte lätt). Vi får se vad det blir. Blir dock aktuellt först nästa vecka.

Den här veckan skulle starta med Kompiskampen idag, men det är jag inte tillräckligt frisk för att köra. Kanske inte blir något alls idag. Får se hur känslan är ikväll. Annars är det lite av varje inplanerat. Fortsatt fokus på syreupptagningsförmågan några veckor till men ska försöka blanda in andra typer av intervallpass än bara fyror och åttor. Kan bli kul det.

 

På rätt spår igen

Mitt onda knä har ju satt käppar i hjulet för mig de senaste veckorna. Kunde inte riktigt träna som jag ville runt nyår, men förra veckan blev riktigt bra trots knät. Förra veckan var den sista i det här träningsblocket och skulle därför vara en tuff vecka…och det blev det. Synd bara att veckorna innan inte blev så tuffa som jag ville pga att jag ville vila knät, men så blir det ibland. När man har en träningsplan som lite bygger på att varje vecka inom blocket blir tuffare än den förra så förstörs ju detta upplägg när man tvingas till vila. Veckorna i det här blocket blev inte tuffare och tuffare och jag var inte så sliten som jag hade önskat när jag gick in i den sista och tuffaste veckan. Jag hade kunnat välja att skjuta på den sista tuffa veckan och lägga in en halvtuff emellan, men så blev det inte. Jag körde på enligt plan och körde alltså ganska hårt förra veckan. En av anledningarna till att jag inte sköt på den tuffa veckan var för att jag ville ta det lugnare denna vecka för att verkligen se till så att knät skulle må bra igen…för det gjorde det inte förra veckan.

Förra veckan inleddes med vilodag, men sedan blev det cykling 6 dagar i rad. Två intervallpass på tisdagen, spinning på onsdagen, intervaller på onsdagen och lugn pendling på fredagen. 4h distans på lördag och ett ganska lugnt morgonpass på söndagen. Spinningen på onsdagen var inte kul för mitt knä, kändes inte alls bra då, men jag kunde ändå genomföra passet och även torsdagens pass på trainern. Smärtan kommer och går och ibland känns det nästan ingenting och ibland gör det ganska ont att trampa. När jag cyklade hem från jobbet i fredags kändes det riktigt dåligt. Då hade jag ganska ont och var rädd för att jag inte skulle kunna cykla på lördagen.

Men på lördag morgon var smärtan som bortblåst. Hela första timmen kändes det ingenting och resterande tre hade jag bara lite små känningar. Blev ett riktigt bra distanspass det där. 13 pers på MTB genom Bökerbergs skogar bort mot Häckeberga och Genarp och sedan tillbaka. Vi höll bra fart och behövde sällan stanna för att vänta in varandra. Kul när det funkar trots att man är så många som cyklar ihop i skogen. Synd bara att vi var tvungna att ta det lugnt på ganska många ställen på grund av isigt underlag.

Veckan blev alltså ganska tuff, 11 timmar och många bra intervaller och ett långt distanspass. Nu kunde jag gå in i den här lugna veckan med gott samvete. Vilodag på måndag och sedan ett lugnt morgonpass på tisdagen. Jobbade hemma både i tisdags och onsdags, vilket gjorde att jag kunde köra morgonpasset på trainern efter att resten av familjen lämnat huset. Annars hade jag nog cyklat till och från jobbet istället, vilket jag inte alls kände för. Även om det är lugn vecka så betyder det inte att man bara ska ta det lugnt. Nej, 4x4 stod på schemat på onsdagen och det var upplagt för rekord. 2 lugna dagar i ryggen och möjlighet att genomföra passet på eftermiddagen istället för sent på kvällen. Började första fyran kontrollerat och siktade på 370W, vilket är 6W högre än mitt vinterrekord. Hamnade på 366W, så nu gällde det att hålla ihop det på de resterande 3 fyrorna. 366 även på andra, men nu började det kännas i benen. Tredje började bra, men redan i andra minuten började effekten dippa emellanåt. Sista minuten blev riktigt jobbig då jag försökte ta igen svackorna i andra och tredje minuten. 362 hamnade snittet på och nu återstod bara sista plågan. Hade så ingen koll på vilka snitteffekter jag hade uppnått, men kände att rekordet inte längre var inom räckhåll. Så här i efterhand kunde jag räkna ut att det hade behövts 366W i sista och med den känslan i benen jag hade efter tredje skulle bli omöjligt. Och det blev det, orkade inte alls hålla den effekt som jag önskade. Tack vare en stark spurt sista halvminuten lyckades jag trycka upp snittet över hela fyran till 359W.

Så, snittet över alla fyror blev 363W, vilket jag får vara nöjd med. Känns bra att vara på rätt spår. Hoppas den här lugnare veckan ger formkurvan en krökning uppåt så att jag kan krossa rekordet nästa vecka istället. Så, formkurvan verkar peka på rätt håll. Nu ska jag bara försöka få viktkurvan att peka åt rätt håll den med. Och det är inte uppåt den ska peka, även om jag gjorde mitt bästa för att det skulle bli så genom att trycka i mig en semla på kvällen. Men, lite får man ju njuta också.

Jubileum

Igår blev det dubbelpass. Ett på morgonen och ett på kvällen. Körde tröskelintervaller på morgonen enligt ett upplägg som finns i två träningsvidoes på GCNs Youtube-kanal. Skönt att ha något att titta på medan man cyklar.

På kvällen funderade jag länge på vad jag skulle köra. Tog också lång tid innan jag bestämde mig för att överhuvudtaget träna. Hade känningar i knät, men ville ändå få till ett givande träningspass. Satte mig till slut på trainern i källaren vid halv 10-tiden. Inspirerad av ett nyligen läst Facebook-inlägg blev det ettor. Tog den korta varianten, dvs den med bara en minuts vila mellan intervallerna. Hade bestämt mig för att köra åtminstone 10 på en effekt över 400W. Försökte ha en snitteffekt på ca 420 och det lyckades bra. Efter den 10:e intervallen bestämde jag mig för att köra till jag inte längre kunde hålla en snitteffekt på mer än 400W. Det blev 3 till sedan kände jag att jag inte skulle klara av fler.

Blev ett bra träningspass trots känningar i knät. Hoppas nu bara inte att gårdagens dubbelpass förvärrar situationen.

I och med gårdagens två pass loggade jag min 1000:e aktivitet på Strava. Förväntar mig nu att Strava skickar en guldklocka eller liknande.

Ikväll blir det spinning och tröskelintervaller. Får se om knät pallar dubbla pass eller om jag nöjer mig med ett.