Bildspel

...

söndag 23 april 2017

Danskjävlar - en misslyckad tävlingspremiär

Även den här dagen går i cykelns tecken. Sitter just nu och tittar på Liege-Bastogne-Liege på Eurosport och har precis kollat min Strava-fil från min egen tävling idag. Blev inte så mycket att titta på, körde bara 3 av de 8 varven. En DNF alltså - Did Not Finish. Mer om det senare.

Dagen började med att hela familjen packade in var sin cykel i bilarna (ja, vi fick köra med båda, men den ena går ju på el så jag har inte så dåligt samvete för att vi kör med två istället för en bil) och vi körde bort till Saxtorpssjöarna där Landskrona CK arrangerade träning för barn 5-11 år. Ett av våra tre barn tyckte det var kul att cykla med de andra barnen. de övriga två tyckte också det var kul att cykla, men ville hellre cykla bara med mamma eller pappa. Så, så fick det bli. Jag fick röra lite på benen och det var kul att cykla en liten runda med Edvin.

När vi sedan kom hem och det var fortfarande förmiddag kände jag mig riktigt trött och sömnig. Var inte alls laddad för tävling just då. Försökte vila lite och sedan förbereda mig för tävlingen. Tävlingen, ett linjelopp på drygt 100km på en platt bana runt Barsebäck. Min hemmabana kan man säga. Tror jag är den i startfältet som bor närmast banan och cyklat delar av banan flest gånger. Även om det är min "hemmaplan" så passar förutsättningarna inte mig. Platt och riktigt blåsigt idag.

Cyklade bort till starten och efter lite fix med nummerlapparna och kläder så ställde jag mig i startfållan. Stod nästan längst bak, men det brukar inte vara några bekymmer, man brukar kunna avancera framåt ganska snart om man vill. Ack så fel jag hade. Starten gick och innan jag ens hade klickat i pedalerna var den ca 40 cyklister stora klungan rejält utdragen. Ett danskt lag hade lagt sig i spets och gasade på ganska bra redan i början och det var supersvårt att plocka placeringer. Det uppstod luckor redan på första kilometern och det tog inte lång tid innan pulsen steg mot en obekvämt hög nivå. Jag lyckades hänga på ganska bra, tog några luckor och benen svarade ganska bra, trots bristfällig uppvärmning. Men jag lyckades inte avancera framåt i klungan så mycket och kände samtidigt att det hade varit skönt om det gick lite lugnare ett tag så att benen fick vila lite.

Men inte fick benen vila. Det danska laget höjde farten på rakan vid campingen. Här kom vinden snett bakifrån. Man får alltså inte mycket hjälp av att ligga på hjul. O jävlar vad det gick undan. Här sprack det i klungan. En grupp längre fram fick en lucka och jag låg i svansen på andragruppen när det uppstod ytterligare en lucka framför mig i samband med ett möte med en bil. Jag gav allt för att försöka täppa luckan och fick hjälpa av Andreas och en till, men det räckte inte. Luckan växte så småningom ocn när vi kommit ut på slutet av varvet hade vi bildat en tredjegrupp bestående av ca 10 cyklister.

Vi fortsatte gasa på i förhoppning om att komma ikapp klungan framför. Asvtåndet fram var till en början ganska stabilt, men hårdkörningen tog ut sin rätt och det droppade av folk från vår grupp. Samarbetet var väl heller inte på topp. Det var ojämn körning och vi hade kunnat hålla en betydligt bättre formation i den ständiga kantvinden för att ge varandra lite mer vindskydd. Gruppen framför såg ut att samarbeta bättre och så småningom växte avståndet. I slutet av andra varvet förstod jag att det skulle bli svårt att komma ikapp och då försvann motivationen. Dessutom började jag känna mig obekväm på cykeln. Satt inte alls bekvämt när jag låg i bocken och började få ont i nedre ryggen.

Jag hatar att bryta en tävling, men på tredje varvet fick jag nog. Det kördes otroligt ojämnt i vår grupp och jag  hittade inget flyt i cyklingen. Kände att de återstående fem varven skulle bli riktigt jobbiga, framför allt mentalt. Därför tog jag beslutet att hoppa av efter tre varv. Det blev i alla fall nästan en timmes cykling i riktigt hög fart. Förhoppningsvis gav det bra träning.

Ska bli intressant att läsa resultatlistan och se hur det gick för klubbkompisarna. Per och Johan låg i andragruppen och såg starka ut efter fem varv. Då hade danskjävlarna, åtminstone fyra av dem, kört ifrån resten av konkurrenterna och bildat en egen förstagrupp. Därefter kom en ca 10 man stor andragrupp, vari både Per och Johan låg.

Jag ser nu fram emot nästa helg. Då är det tävlingspremiär för MTB. På en bana som passar mig och jag kan garantera att vinden inte kommer att vara till min nackdel. Ska bli skönt att få cykla i den vindskyddade skogen och roligt att få köra riktigt fort på stigarna igen.

måndag 17 april 2017

Tillbaka i verkigheten

Hade fantastiska 10 dagar på Mallorca. Bra väder gjorde att vi kunde köra precis de rundor som vi ville. Vi behövde inte planera om eller kompromissa. Därför blev det ett riktigt bra träningsläger. Jag var ganska nöjd redan efter en vecka och hade lite hemlängtan, men de sista dagarna fick ses som bonusdagar. Tänkte eventuellt sammanfatta Mallorcaresan i ett separat inlägg när jag får tid och lust.

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och det har varit en kass vecka träningsmässigt. Hade planerat två vilodagar, men det blev en till pga tidsbrist och ingen lust till att köra på Monarken kl 21:30 (det får höra vinterhalvåret till). Sedan blev det ytterligare en till pga en lättare förkylning. Kom som ett brev på posten då båda mina rumskamrater på Mallorca blev lite småkrassliga under de sista dagarna.

Kunde dock träna lugnt och har kört några pass på Monarken och  några ute på MTBn under påskhelgen. Längtar nu efter att börja köra hårt igen. Blir nog så imorgon. Vet dock inte på vilket sett, inne eller ute, på landsväg eller MTB, själv eller med klubben. Får se imorgon och vad tid, väder och familjeplanering bjuder in till.

Den minskade träningsdosen i kombination med påskledigheten gjorde att jag kunde ägna lite tid och badrumsrenoveringen och äntligen är badrummet efter mer än tre år åter i bruk. Bara några småsaker kvar nu, men det är invigt. Barnen har till och med hunnit inviga badkaret.


lördag 8 april 2017

Pers på Piggen

Idag var det dag 9 på Mallorca och näst sista dagen. Mer än halva gänget har rest hem, men vi är ett tiotal kvar som håller ställningarna. Efter grymma dagar på sadeln så börjar man bli ganska mätt på det här...och få ganska slitna ben. Ett sätt att finna motivation för de sista dagarna är att ta sig an en utmaning. Därför fick det bli ett försök på Piggen igen. Inte optimalt att köra den dag 9, men vi körde den en av de sista dagarna förra året också. Då var det första gången, så det blir att jämföra äpplen med äpplen här.

Efter en lugn resa över Coll de Soller började vi den 14km långa klättringen mot tunneln på toppen. Vi var 6 stycken i början, men ganska snart var vi bara fyra och när Per höjde farten var det bara jag och Andreas kvar i "klungan" bakom Per. Jag matchades mot förra årets tid och låg runt 10 sekunder bakom i början. Då kändes det ganska kasst och benen kändes riktigt slitna. Trodde aldrig att jag skulle kunna hålla tempo hela vägen upp. Vi gnetade på och snart kom man in i ett tempo som kändes ok och jag hade slutat lyssna på benens gnäll.

Kollade halvvägs hur jag låg till mot förra året och såg då att jag var 20 sekunder bakom. Ok, nu gäller det att hålla ihop det tänkte jag och slet på. Visste att jag tappade fart på slutet förra året och hade ändå förhoppningar om att fixa ett nytt PR. Tryckte på hårt i några partier, men hade fortfarande nästan 20 sekunder fram till PR.

Med 2,5km kvar höjde vi farten och kom så småningom ikapp Per som hade legat 50-100m framför. Nu började jag också knapra in på försprånget och när det återstod 1km var jag bara 4-5 sekunder efter. Klämde ur det sista och såg på Garminen att jag nu jag låg lite före förra årets tid, men nästa gång jag tittade så var jag några sekunder bakom. Det blev en sekundstrid och jag och Andreas spurtade upp mot tunnel och när jag nådde segmentets slut visade Garminen att jag hade fixat ett nytt pers. Skönt att kunna persa, även om det satt långt inne.

Sedan rullade vi vidare och det blev go ficka i Selva i brännande solsken.Vi tog sedan "baksidan" på Orient och sedan tillbaka till hotellet. Stoppade Garminen och den visade 41 timmars återhämtningstid. Det kommer jag inte att få för imorgon är det dags att cykla igen. Sista dagen och det blir sjävklart en runda i bergen!