Bildspel

...

måndag 11 juni 2018

Lida Loop


I söndags var det dags för tredje deltävlingen i långloppscupen. Lida Lopp utanför Tullinge. 64km på en bana bestående av tre loopar, varav den andra är klart jobbigast med många och långa stigpartier med riktigt mycket rötter och stenar. Loop 1 och 3 är relatitvt lättåkta och ingen av looparna innehåller någon längre backe. Ändå är banan riktigt jobbig och den blir inte lättare av att solen steker och termometern visar 29 grader i skuggan. Ett lopp helt i min smak alltså.

Kom iväg ganska dåligt i starten och tappade en hel del placeringar i den korta men branta startbacken. På de snabba, dammiga och relativt smala efterföljande löparspåren inleddes operation Avancemang. Med en stor portion tålamod tog jag mig framåt i fälten och när det var dags för de första stigarna var jag ganska nöjd med min position. Var dock ganska trött efter att ha fått spendera onödig kraft då jag fick reparera ett misstag som jag gjorde i en av de branta knyckarna med rullgrus. Ingen vurpa, men jag fick kliva av och springa upp, vilket ledde till att dagens och säsongens högsta puls uppnåddes.


Varvningen mellan loop 1 och 2. Foto: mtbfoto.se


Innan vi kom till in till varvningen hade gruppen som jag låg i kört ikapp ganska många cyklister och även distanserat en hel del, så vid varvningen låg jag i topp 30 totalt och hade ingen H40 cyklist framför mig. Efter de två första stökiga stigpartierna på andra loopen hade dock Jonas Pettersson kommit ikapp och körde även förbi mig. Jonas är grymt stark, vilket han visade förra året då han vann alla 3 lopp i cupen som han ställde upp i. Jonas hade tydligen gått omkull på första loopen, men hade alltså kört ikapp min grupp igen. Jag tappade lite på Jonas och det kändes motigt på de stökiga stigarna. Samma stigar som jag hade hoppats ha en bra känsla på och som skulle fälla avgörande till min fördel. Så, det kändes lite drygt att inte ha ork att hänga på Jonas när han drog på.


Fullt fokus på Diagonalen. Foto: Happyride.se

Men, så småningom var jag ikapp igen, efter att ha haft en bättre känsla i slutet av andra loopen. Vid varvningen och ut på loop 3 var jag bara sekunder efter Jonas och en stund senare låg jag tätt på hans bakhjul. Andra cyklister som vi hade kommit ikapp drog iväg i någon backe, men jag hade inte ork att gå med utan fokuserade enbart på att hänga med Jonas och se till så att jag inte skulle gå in i väggen, för tro mig, den var nära, hela tiden. Efter cirka halva loopen fick jag dock ge mig. Jag orkade inte hålla den fart som krävdes i någon backe utan fick se mig ifrånkörd. Visst försökte jag tänka att jag skulle kunna komma ikapp igen, men den mesta energin riktades mot att behålla andraplatsen i H40. Till skillnad från Långa Lugnet så blev avslutningen på Lida Loop ganska odramatisk. Jag hade Jonas inom synhåll, men avståndet var omkring 30 sekunder och bakom mig såg jag ingen alls. Jag rullade i mål som tvåa i H40 och på plats 20 totalt, vilket jag givetvis är riktigt nöjd med. Nu är jag i ledning av långloppscupen och ser fram emot kommande tävlingar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar