I söndags var det dags för
tredje deltävlingen i långloppscupen. Lida Lopp utanför Tullinge. 64km på en
bana bestående av tre loopar, varav den andra är klart jobbigast med många och
långa stigpartier med riktigt mycket rötter och stenar. Loop 1 och 3 är
relatitvt lättåkta och ingen av looparna innehåller någon längre backe. Ändå är
banan riktigt jobbig och den blir inte lättare av att solen steker och
termometern visar 29 grader i skuggan. Ett lopp helt i min smak alltså.
Kom iväg ganska dåligt i
starten och tappade en hel del placeringar i den korta men branta startbacken. På
de snabba, dammiga och relativt smala efterföljande löparspåren inleddes
operation Avancemang. Med en stor portion tålamod tog jag mig framåt i fälten och
när det var dags för de första stigarna var jag ganska nöjd med min position. Var
dock ganska trött efter att ha fått spendera onödig kraft då jag fick reparera
ett misstag som jag gjorde i en av de branta knyckarna med rullgrus. Ingen
vurpa, men jag fick kliva av och springa upp, vilket ledde till att dagens och
säsongens högsta puls uppnåddes.
Varvningen mellan loop 1 och 2. Foto: mtbfoto.se |
Innan vi kom till in till
varvningen hade gruppen som jag låg i kört ikapp ganska många cyklister och
även distanserat en hel del, så vid varvningen låg jag i topp 30 totalt och
hade ingen H40 cyklist framför mig. Efter de två första stökiga stigpartierna
på andra loopen hade dock Jonas Pettersson kommit ikapp och körde även förbi
mig. Jonas är grymt stark, vilket han visade förra året då han vann alla 3 lopp
i cupen som han ställde upp i. Jonas hade tydligen gått omkull på första
loopen, men hade alltså kört ikapp min grupp igen. Jag tappade lite på Jonas och
det kändes motigt på de stökiga stigarna. Samma stigar som jag hade hoppats ha
en bra känsla på och som skulle fälla avgörande till min fördel. Så, det kändes
lite drygt att inte ha ork att hänga på Jonas när han drog på.
Fullt fokus på Diagonalen. Foto: Happyride.se |
Men, så småningom var jag
ikapp igen, efter att ha haft en bättre känsla i slutet av andra loopen. Vid
varvningen och ut på loop 3 var jag bara sekunder efter Jonas och en stund
senare låg jag tätt på hans bakhjul. Andra cyklister som vi hade kommit ikapp
drog iväg i någon backe, men jag hade inte ork att gå med utan fokuserade
enbart på att hänga med Jonas och se till så att jag inte skulle gå in i
väggen, för tro mig, den var nära, hela tiden. Efter cirka halva loopen fick
jag dock ge mig. Jag orkade inte hålla den fart som krävdes i någon backe utan
fick se mig ifrånkörd. Visst försökte jag tänka att jag skulle kunna komma
ikapp igen, men den mesta energin riktades mot att behålla andraplatsen i H40. Till
skillnad från Långa Lugnet så blev avslutningen på Lida Loop ganska odramatisk.
Jag hade Jonas inom synhåll, men avståndet var omkring 30 sekunder och bakom
mig såg jag ingen alls. Jag rullade i mål som tvåa i H40 och på plats 20 totalt,
vilket jag givetvis är riktigt nöjd med. Nu är jag i ledning av långloppscupen
och ser fram emot kommande tävlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar