Tillbaka i verkigheten

Hade fantastiska 10 dagar på Mallorca. Bra väder gjorde att vi kunde köra precis de rundor som vi ville. Vi behövde inte planera om eller kompromissa. Därför blev det ett riktigt bra träningsläger. Jag var ganska nöjd redan efter en vecka och hade lite hemlängtan, men de sista dagarna fick ses som bonusdagar. Tänkte eventuellt sammanfatta Mallorcaresan i ett separat inlägg när jag får tid och lust.

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och det har varit en kass vecka träningsmässigt. Hade planerat två vilodagar, men det blev en till pga tidsbrist och ingen lust till att köra på Monarken kl 21:30 (det får höra vinterhalvåret till). Sedan blev det ytterligare en till pga en lättare förkylning. Kom som ett brev på posten då båda mina rumskamrater på Mallorca blev lite småkrassliga under de sista dagarna.

Kunde dock träna lugnt och har kört några pass på Monarken och  några ute på MTBn under påskhelgen. Längtar nu efter att börja köra hårt igen. Blir nog så imorgon. Vet dock inte på vilket sett, inne eller ute, på landsväg eller MTB, själv eller med klubben. Får se imorgon och vad tid, väder och familjeplanering bjuder in till.

Den minskade träningsdosen i kombination med påskledigheten gjorde att jag kunde ägna lite tid och badrumsrenoveringen och äntligen är badrummet efter mer än tre år åter i bruk. Bara några småsaker kvar nu, men det är invigt. Barnen har till och med hunnit inviga badkaret.

Pers på Piggen

Idag var det dag 9 på Mallorca och näst sista dagen. Mer än halva gänget har rest hem, men vi är ett tiotal kvar som håller ställningarna. Efter grymma dagar på sadeln så börjar man bli ganska mätt på det här...och få ganska slitna ben. Ett sätt att finna motivation för de sista dagarna är att ta sig an en utmaning. Därför fick det bli ett försök på Piggen igen. Inte optimalt att köra den dag 9, men vi körde den en av de sista dagarna förra året också. Då var det första gången, så det blir att jämföra äpplen med äpplen här.

Efter en lugn resa över Coll de Soller började vi den 14km långa klättringen mot tunneln på toppen. Vi var 6 stycken i början, men ganska snart var vi bara fyra och när Per höjde farten var det bara jag och Andreas kvar i "klungan" bakom Per. Jag matchades mot förra årets tid och låg runt 10 sekunder bakom i början. Då kändes det ganska kasst och benen kändes riktigt slitna. Trodde aldrig att jag skulle kunna hålla tempo hela vägen upp. Vi gnetade på och snart kom man in i ett tempo som kändes ok och jag hade slutat lyssna på benens gnäll.

Kollade halvvägs hur jag låg till mot förra året och såg då att jag var 20 sekunder bakom. Ok, nu gäller det att hålla ihop det tänkte jag och slet på. Visste att jag tappade fart på slutet förra året och hade ändå förhoppningar om att fixa ett nytt PR. Tryckte på hårt i några partier, men hade fortfarande nästan 20 sekunder fram till PR.

Med 2,5km kvar höjde vi farten och kom så småningom ikapp Per som hade legat 50-100m framför. Nu började jag också knapra in på försprånget och när det återstod 1km var jag bara 4-5 sekunder efter. Klämde ur det sista och såg på Garminen att jag nu jag låg lite före förra årets tid, men nästa gång jag tittade så var jag några sekunder bakom. Det blev en sekundstrid och jag och Andreas spurtade upp mot tunnel och när jag nådde segmentets slut visade Garminen att jag hade fixat ett nytt pers. Skönt att kunna persa, även om det satt långt inne.

Sedan rullade vi vidare och det blev go ficka i Selva i brännande solsken.Vi tog sedan "baksidan" på Orient och sedan tillbaka till hotellet. Stoppade Garminen och den visade 41 timmars återhämtningstid. Det kommer jag inte att få för imorgon är det dags att cykla igen. Sista dagen och det blir sjävklart en runda i bergen!

Ny cykel

Timmarna har varit många då jag surfat runt på diverse cykelsajter och letat efter lämplig tävlingscykel till i år. Redan efter första tävlingen förra året bestämde jag mig för att det skulle bli en heldämpad hoj till kommande säsong. Ända sedan dessa har jag finkammat sortimentet av heldämpade XC-cyklar och uppdaterat min excellista med tänkbara inköp. Specialized, Canyon, Allebike, Cube, Scott, BMC och Cannondale har alla haft en eller flera cyklar på listan, men till sist föll valet på en KTM.

KTMen är välspecad, lätt och har tävlingsdugliga hjul i standardutförandet. Detta var en av cyklarna som kunde ge mig mest value for money. Hade länge spanat in Cubes värstingmodell, men den var svårt att få tag på och därmed svår att få rabatt på, så det fick bli en KTM. Har inte testat den ännu, men kommer nog bli riktigt nöjd med den.

The power of glycogen

Sicket pass idag. Klockan hann bli mycket innan jag var ombytt och redo för ett pass på Monarken. Det stod 4 x 6 mn 40/20 på schemat och mentalt var jag förberedd på det. Benen var slitna igår efter mina två snabba varv på Järavallen, men det kändes bättre idag. 40/20 är för mig ett ganska enkelt pass att köra. Benen behöver inte vara på topp för att få kvalitet och det ställer inte allt för stora krav på pannbenet. Jag har lättare för många korta intervaller än få långa.

Jag hade varit och handlat på Ica MAXI på vägen hem från jobbet. Råkade köpa lite lakrits som jag hann trycka i mig innan jag hällde upp en tallrik fil med müsli som fick bli min kvällsmat idag. Rejält med kolhydrater alltså. De senaste veckorna har jag tränat de flesta passen med relativt låga glykogenhalter i musklerna. Allt för att kunna tappa några kilo. Det har märkts, jag har inte riktigt haft det där lilla extra i benen.

Ikväll kunde jag alltså inte skylla på låga glykogenhalter. Tvärtom, det var för höga glykogenhalter som ställde till det. Sockerchocken framkallade gäspning efter gäspning under uppvärmningen. EFter fyra minuter snuddade tanken vid att ge upp och låta kroppen få vila. Benen var sega och jag hade det jobbigt att hålla 200W. Jag viftade bort tanken och tänkte åtminstone göra ett försök på första 6-minutaren.

Det gick ok, men inte mer än så. Nu var dock benen och resten av kroppen igång och jag beslöt mig för att fullfölja passet. Andra blocket på 6 minuter kändes tyngre, men jag kunde hålla nästan samma effekt som under första. Sedan kickade glykogenet in. Under tredje blocket kunde jag helt plötsligt trycka på och hålla hög effekt även under de sista 15 sekunderna under varje 40sek-arbete. Samma sak i fjärde och sista blocket. Höjde kadensen något och kunde trycka fler watt än under de tre första blocken. En skön känsla att avsluta passet med bra tryck i benen. Inte vad jag trodde under uppvärmningen.

Det var nu ett tag sedan mitt senaste inlägg på bloggen. Förkylningen är borta och jag har kunnat träna på riktigt bra. Förkylningen gjorde att jag fick stuva om i planeringen lite. Förra veckan blev således en tuff vecka och nu är jag inne i en lättare vecka. Förra veckan blev riktigt bra. 10 timmar på kontot och ganska hårda sådana. Tröskelträning på måndagen på trainern och i spinningsalen på tisdagen. Onsdag vila och sedan 40/20 på torsdag och jobbpendling på fredagen. På lördagen cyklade jag via grus och asfaltsvägar upp till Hallandsåsen där jag mötte upp resten av familjen. Det blev sköna nästan 4 timmars distans. Startade vid 9-tiden på fastande mage och körde i 2h utan att äta, men sedan tvingade hungern eller framför allt den tillhörande nedkylningen att trycka i mig en gel och en bar. Gillar att cykla på fastande mage, men för mig är det svårt på vintern eftersom jag så lätt fryser om fingrar så fort energidepåerna börjar tömmas.

 

Jag vid Rössjön. Solglasögonen behövdes för en gångs skull

På söndagen satte jag mig på trainern innan frukost och tänkte köra en lugn timme med Zwift. Loggade in och så såg jag att ett race skulle börja om 12 minuter. Signade upp, värmde benen lite och sedan stod jag där på startlinjen. Pang! Sedan bar det iväg i full fart. Jag hängde med tätgruppen som blev allt mindre och mindre. Halvvägs in i loppet var vi bara 5 kvar. På något av de sista varven gick två starka cyklister loss och sedan fick vi tre andar göra upp om tredjeplatsen. Med noll intagna kalorier under mogontimmarna hade jag inte mycket krut kvar i benen så jag fick nöja mig med en femteplats. Lite nedtramp och sedan stapplade jag upp för källartrappan hungrig som attans, men full med endorfiner och ett stort leende på läpparna. Bra start på en söndagsmorgon och riktigt bra avslut på en tuff träningsvecka!

Man kan ju undra varför jag cyklar till just Hallandsåsen en lördag i februari och låter familjen plocka upp mig i närheten av Truedsfällan, den brutalt branta Parallellvägen till Hasslövsbacken, som är Skånes och till och med Danmarks tuffaste stigning, trots att den varken ligger i Danmark eller Skåne. Jag och främst Ulrika har en liten dröm om ett fritidshus, eller sportstuga som vi också kallar det, på eller i närheten av Hallandsåsen. Hallandsåsen erbjuder ju riktigt fin cykling, både på stigar och inte minst på asfalt. Det är nära till Ulrikas föräldrar i Laholm och hyfsat nära bra badstränder, men framför allt finns det skog. Vi tänker oss en liten get-away stuga som vi kan åka till på helgerna året om och som vi kan spendera några veckor på sommaren i. Givetvis tar vi alltid med cyklar till hela familjen och drömmer om att lämna iPads och dylikt hemma, men för stugfridens skull får vi nog ändå packa ner dem också. Hur som helst kollade vi in en tomt i området kring Truedsfällan. Dessvärre hamnar nog totalkostnaden för tomt, anlägga avlopp, markarbeten, hus och bygge lite över vår budget, men drömma kan man väl få!?

En sådan här stuga hade varit najs att börja och avsluta sina träningspass vid

På tal om budget så har jag gjort av med pengar igen. Det blev en ny medlem i cykelfamiljen. Svart och 57 kg tung! En Monark LT2 som ska ersätta min uttjänta trainer och som både jag och Ulrika kan använda utan att behöva alternera mellan två landsvägscyklar. Ska bli spännande att testa den. Fasar dock över vilka wattsiffror den kommer att visa. Har en känsla av att mina Garmin-pedaler överskattat min förmåga och att jag nu får ett kvitto på att jag är kass. Vi får se när jag testar den på riktigt. Jag är ju inne i en lugn vecka så idag blir det vila och under helgen tänkte jag bara köra relativt korta och lugna pass, så testet får nog vänta på sig. Återkommer nog till det i ett senare inlägg.

Då var det dags igen :(

Jävla skitvinter det här. Har ju skrivit om återkommande förkylningssymptom under hela vinter som satt lite käppar i träningshjulet för mig. Nu är det mer än bara lite symptom. En riktig förkylning med snuva och allt det där. Därför blev det inget tränat igår och jag kommer heller inte att träna idag. Förhoppningsvis kan jag köra lite lätt imorgon och sedan få till ett distanspass på söndag.

Hade ju tänkte få till en riktigt tuff vecka den här veckan för att sedan ha en lugn vecka nästa. Nu får jag stuva om i planeringen igen. Trist, men jag får väl trösta mig med att köpa en ny cykel. Mer om det senare.

Ikväll är vi bortbjudna till vänner till oss. Det ska bli kul, vi har inte varit så sociala på sistone. Har mest bara hunnit med de nödvändigaste tillställningarna hos den närmaste släkten. Igår klunsade jag och Ulrika om vem som skulle köra hem ikväll. Båda ville nämligen köra och ha en socialt accepterad anledning till att slippa dricka vin och/eller öl. Jag vann och kan därmed fortsätta med min vita period som jag haft sedan nyårsafton. Men, sista ordet är inte sagt. Kan bli så att jag blir sugen på ett glas vin och kommer be Ulrika att köra.

Snöcykling, förkylningar och träningsplanering

Så, då har jag äntligen kommit igång och skriva ett nytt inlägg på bloggen. Börjar med rubriken och klämde tre ord som jag ville skriva om. Oj, det kan bli ett långt inlägg det här.

Vi börjar med snöcykling. I onsdags vaknade jag upp och såg ett vitt snötäcke när jag tittade ut genom sovrumsfönstret. Härligt med snö, men det kan ju ställa till det i trafiken…och det gjorde det. En lastbil låg tvärs över E6an och läckt diesel. Det visste jag inte förrän jag hade satt mig i bilen och försökte köra ut på huvudgatan i Lödde, men kom knappt ut eftersom det var kö då alla som egentligen skulle kört på motorvägen körde genom Lödde istället. Vände hemåt och satte mig i hemmakontoret istället efter att ha övervägt alternativet att byta om och cykla in till jobbet. Men då hade jag blivit så himla sen och vart tvungen att gå tidigt för att hinna hämta på dagis. Så jag bestämde mig för att cykla på torsdagen istället.

Och det ångrar jag inte även om jag efter en dryg timmes cykling anlände till jobbet med förfrusna tår och hade riktigt ont i knät på vägen hem. Det positiva vägde tyngre än det negativa. Att cykla på packad snö med dubbdäck är en riktigt skön känsla, som inte får upplevas så ofta här i Skåne. Nu till helgen tänkte jag cykla ännu mer i snön, nämligen på MTBn på Järavallen. Hoppas bara det inte är allt för halt för det.

Att det var lätta växlar som gällde den här
dagen råder det inget tvivel om.

Distanspass med virus i kroppen. Bilden togs tidigt under passet.
Sista timmen såg jag betydligt mer sliten ut.

Nu till det tråkiga ämnet förkylningar. Förra vintern var jag inte förkyld en enda gång och kunde träna på helt enligt plan. Den här vintern har varit annorlunda. Jag har förvisso inte varit jättesjuk eller haft stora besvär med förkylningar, men jag har till och från haft symptom så som lite snuva, hosta och känt mig lite hängig. Jag har tappat räkningen på hur många gånger symptomen har kommit och gått. Har förvisso kunnat träna på nästan som jag har velat, men det känns så trist att inte vara på topp. Värst var det förra helgen då jag körde distanspass med de snabba grabbarna i Bökeberg och Genarp. Usch, vad jobbigt det var. Fick slita för att ens hänga med. Det har nog varit ett speciellt elakt virus som gått runt den här vintern. Det är många på jobbet som är sjuka eller hemma med sjuka barn. Mina barn och min fru har också varit sjuka. Pojkarna hade till och med öroninflammation och jag fick vabba en dag förra veckan. Då får man se det positiva i det hela och att jag kunde sätta mig och träna i källaren mitt på ljus dan. Min fru har varit hostig typ sedan nyår och inte alls kunnat träna som hon velat. Förhoppningsvis släpper det för oss nu och vi kan se fram emot en sjukdomsfri period. För det behöver jag/vi. Om dryg 1,5 månader är jag på väg till Mallis och till dess vill jag vara i riktigt bra form.

Har börjat Zwifta igen. Skönt med
inomhusträning när espresson kan intas
under uppvärmningen

Därmed kom vi över på det sista ämnet för dagen – träningsplanering. Det gäller nämligen att vara smart i planeringen. Att hinna med alla typer av pass som man vill köra är svårt. Därför tänkte jag från och med nästa vecka börja köra dubbla intervallpass vissa dagar. Det betyder att jag måste komma upp tidigare på morgonen så jag hinner klämma in ett pass innan frukost. Då får jag ställa om alarmet på telefonen, så att det ringer kl 22 på kvällen och påminner mig att gå och lägga mig. Samtidigt får jag passa på så att inte sliter ut mig. Gäller att lyssna på kroppen och anpassa träningen efter hur benen och resten av kroppen mår. Jag kommer inte att köra så många spinningpass nu framöver. De ger bra träning och många minuter runt tröskeln, men de sliter också och dagen efter får jag sällan den kvalitet i träningen som jag önskar. Jag kommer heller inte att göra mer än ett försök på Kompiskampen. Det finns andra pass jag hellre kör. Eventuellt blir det ett försök i mars för att kolla hur jag ligger till. Då skulle jag vilja nå 5W/kg. En förutsättning för detta är att jag gått ner till 68kg och orkar hålla 340W. Förra året hade jag 336W som bäst, så det är inte omöjligt att klara 340W. Svårare blir det att gå ner till 68kg. Ligger just nu och pendlar mellan 69 och 70, med ett konstant sötsug.

Det där med vikten måste jag också skriva lite om. Jag har sällan vägt under 70kg i vuxen ålder. När jag var som tyngst för några år sedan snuddade jag 77kg och de extra kilona kändes. Inte bara på cykeln utan även när man tex skulle sitta lite lätt framåtböjd på kontoret och byxlinningen kändes obekväm. Eftersom jag bara är 172cm så borde jag ha en matchvikt långt under 70kg, men jag är nöjd om jag når 68. Drömmen är under 67, men då får jag nog göra allt för stora uppoffringar. Hur som helst är vikten av vikt. Att gå ner i vikt är nog det som skulle vara mest prestationshöjande för mig. Att träna mer blir svår att få tid till och materialet kan jag inte förbättra så mycket. Lite bättre teknik och mer erfarenhet i skogen gör mig lite bättre, men störst skillnad gör ändå vikten. Förra året hade jag som mest problem i backarna. Det var framför allt där jag tappade gentemot mina konkurrenter på långloppstävlingarna. I år tänkte jag att en lägre vikt skulle göra mig snabbare, åtminstone i backarna.

En nedåtgående trend, men en bit kvar till målet.