Bildspel

...

fredag 20 maj 2016

Billingeracet

Billingeracet

Det var några dagar sedan, men tänkte ändå skriva klart den här race-rapporten. Gör ju det lite för att jag själv ska komma ihåg vad som hände.

När lördagen den 14 maj dök upp för första gången i SMHIs 10-dagarsprognos stod det sol och 23 grader plus i Skövde. Ajdå, så varmt. Då kanske jag måste ställa ut flaskor på fler än två ställen. Då måste vi åka till Skövde jättetidigt på lördagsmorgonen så att jag hinner ut på banan och sätta upp mina stolpar med flaskor. Ett problem jag kan leva med – gillar ju att köra när det är varmt.

En vecka senare hade 23 grader bytt ut mot 3 grader och risk för regn. Usch, det är inte kul. Vad ska jag ha på mig? Hoppas bara det inte regnar ihållande. Och hoppas nu bara det inte kommer jättemycket regn på fredagen som de varnat för. Jag har ju precis stansat min Thunder Burt och vill gärna inte byta däck.

På fredagen packad jag ner alla möjliga kläder och hängde cykeln på bilen. Edvin hade gått hem till farmor och farfar efter skolan så vi körde förbi där och lämnade av en väska till honom. Eftersom både jag och Ulrika skulle cykla Billingerate fick vi lämna Edvin hos farmor och farfar eftersom han skulle på cykelutflykt med strövarna på lördagen och sedan lämna Signe och Alve hos mormor och morfar i Laholm. Så, vi körde upp till Laholm på fredagskvällen. Övernattade där och sedan åkte jag och Ulrika vidare till Skövde strax innan kl 7 på lördagsmorgonen.

3-4 pissestopp senare rullade vi på parkeringen vid Billingens skidstadion strax innan kl 10. Hade följt temperaturvisaren på bilen noga och såg att den sjönk grad för grad ju närmare vi kom Skövde. 3 grader stod det när jag öppnade bildörren så jag var ju förberedd på kyla, men ändå blev det den där chocken - ni vet när man kliver planet på Cypern och möts av 30 graders värme som slår en i ansiktet, fast tvärtom.

Bort till tävlingscentrum för att hämta nummerlappar och sedan tillbaka till bilen för ombyte. Frös om både fingrar och tår redan innan jag bytte om så jag ville inte ta några risker. Hellre för mycket kläder på mig än för lite. Visst kan det vara obekvämt med något plagg för mycket, men det är sällan jag cyklar långsammare för det. Däremot kan det gå riktigt sakta om jag har på mig för lite och blir nedkyld och blir tom på energi. Så, det blev buff på huvudet, underställströja, kortärmad tröja, armvärmare, långärmad cykeltröja, byxor, benvärmare, tjocka fingerhandskar och vinterskorna. Hade kanske klarat mig utan den långärmade tröjan och buffen och hade kanske klarat mig med något tunnare handskar. Jag ångrar dock inte mitt val utan och var nöjd med att jag faktiskt valde vinterskorna. De är inte mycket tyngre än mina vanliga skor. Det enda negativa är att de inte har lika styv sula.

Med tanke på kylan räknade jag ut att jag skulle klara mig på två stora flaskor vatten idag så det räckte med att ställa ut en flaska halvvägs ungefär. Lägligt nog var det precis vid tävlingscentrumet så jag slapp ta någon större omväg på väg ner till starten i Skövde. 10-15 minuter innan start var jag på plats vid starten och la min cykel i startfålla 2. Det är inte lika viktigt att vara långt fram i startfållan på Billingeracet som vid andra lopp av flera anledningar. 1) startfållan är bred (till skillnad från tex Finnmarksturen och Ränneslättsturen), så även om man är 30e man till fållan hamnar man i rad 3 eller 4, vilket är ok. 2) man låter startfållorna gå ihop 30 sek innan start så att det inte blir avstånd mellan fållorna redan ut ur starten, vilket har varit fallet på tex Bockstensturen. 3) bred och fin inledande asfaltsträcka som sedan övergår i en tuff backe. Relativt lätt att avancera upp i fältet om man vill och har kraft. Så, stort plus för starten på Billingeracet och skönt att slippa stressen med att lägga cykeln i startfållan och sedan bara gå och vänta. Nu kan man ju istället värma upp och komma till starten bara en liten stund innan start.

Nu blev det dock ingen uppvärmning att tala om för min del så när det gasades på uppför startbacken blev det som en chock för benen. Hade kommit iväg bra från starten och lyckades avancera ganska många placeringar de första 500 meterna. Det kändes bra i kroppen och tycket jag kunde gå med bra i backen. Det började spricka upp lite och några flög förbi mig och anslöt till klungan lite längre fram. Klungan jag låg i höll bra fart och jag låg nära mitt max, så jag försökte bara hänga med och hoppades och trodde att det skulle gå ihop lite längre fram. Det var ju inte många sekunder till den där större klungan därframme. Länge hade vi ögonkontakt och in på första längre stigpartiet tog Rolf Svensson täten och helt plötsligt var det bara jag och Rolf kvar, men efter några minuter fick jag släppa kontakten och väl ute på grusvägen igen kom klungan bakom ikapp mig. Fortfarande skymtade vi en ensam Rolf som jagade en klunga lite längre fram, men tyvärr blev det lite halvtaskig körning i vår grupp och avståndet växte till över minuten och det var då jag slog av jakt-mode och ställde in mig på överlevnads-mode.

Min klunga blev allt större då några anslöt bakifrån. Tror vi var upp emot 20, men trots det var samarbetet ganska dåligt på grusvägarna och på stigarna hamnade jag ofta bakom någon/några som inte höll tillräcklig hög fart. Därmed blev det mycket luckor att täppa så fort vi kom ut på ett bredare parti. Eftersom det inte längre gick tokfort kunde jag ta det ganska lugnt och kände mig ganska trygg i min grupp, men var ändå hela tiden orolig för att hamna efter när det uppstod luckor. Så, när vi kom till Öglundabacken efter 25km tog jag i så att blicken blev lite suddig för att komma ikapp några som fått en lucka. Det gick bra, men det var jobbigt. Uppe på toppen var vi nu 6 som hade ganska många sekunder ner till övriga. Tyvärr blev det ingen körning utan de andra kunde komma ikapp någon kilometer senare. Det var lite jobbigt för moralen. Där hade jag gasat på som bara den, utan resultat. Dessutom hade jag dragit på mig ganska mycket syra och hamnade i min första svacka för dagen. In till varvningen vid Skidstadion efter halva loppet handlade nu mest om att få i mig energi och vatten och försöka återhämta mig lite. Jag hamnade ofta långt bak i gruppen så det blev ett ganska ojämnt tempo. Väl inne vid varvningen och depån var det gruppen ganska utdragen och i de tajta svängarna efter depån blev det ännu värre. Dessutom hade jag ställt min flaska där så jag fick sakta in ganska mycket för att kunna plocka den på ett säkert sätt. Inte blev det bättre utav att killen framför mig gjorde precis samma sak så jag fick sakta ner rejält och ta ut svängen ordentligt för att inte köra in i honom.

Men full vattenflaska i flaskstället tog jag åter upp jakten på täten av klungan och det dröjde inte länge förrän vi var samlade igen. Nu började jag känna mig pigg igen, så jag satt lite längre fram i klungan och tog hel del förningar. Jag var redan inställd på att det inte skulle bi någon topplacering i H30, eftersom många satt med i klungor längre fram som vi aldrig skulle komma ikapp. Jag var i alla fall hoppfull om att åtminstone inte låta någon från min grupp komma före mig och kände att jag var bland de starkaste i gruppen. Strax innan den smala tunneln som leder oss under väg 26, svängde vi ut på ett gräsparti avgränsat med pinnar och avspärrningsband. Jag låg i front och höll hög fart, men missbedömde underlaget vid en vänstersväng och kom för nära pinnen. Styret slog i och jag föll i backen. Landade mjukt i gräset, men hela gruppen (nu ca 10 man) gick förbi mig innan jag hann resa på mig, sätta tillbaka flaskan i flaskstället och sätta mig på sadeln igen. Det hann också bli en liten lucka fram som jag var tvungen att täppa igen. Det tog på krafterna, men jag var snart ikapp. Var glad över att jag inte slog mig alls vid vurpan och att jag låg längst fram så att jag inte tappade mer än jag gjorde. Hamnade nu sist i klungan och kände mig sliten igen.

Bild: Kristian Einarsson / Skövde CK.
Nu kom vi ut på Rydslingan – helt fantastiska stigar – som blev lite av en berg- och dalbana för mig. Gjorde en hel del misstag på de tekniska partierna och var riktigt nära att gå omkull ett par gånger. Det blev också en del luckor att täppa, vilket tog på krafterna. Jag var dock noga med att fylla på med energi (gel + Enervit GT tabletter) med jämna mellanrum, så jag blev aldrig riktigt sliten. När terrängen blev lite mer flowig började jag känna mig starkare igen och la mig längre fram i klungan. Nu var det bara 15km kvar och jag började känna att nu kan jag gasa på utan att riskera något. Gick fram i tät och gasade på på några stigpartier och gruppen blev rejält utdragen. Vid sista depån ca 10 km kvar var vi bara några stycken kvar och jag kände mig fortfarande stark. Visste dock att de två sista backarna skulle bli jobbiga och utan krafter kvar så kan man tappa många sekunder och placeringar. Jag fortsatte att gasa utan att ligga på rött och fyllde på med energi. In i Skövde och inför näst sista backen genom bostadsområdet hade jag och två skapat ett betryggande avstånd till övriga. Jag fokuserade på att hålla jämn fart och det gick bra. Kände mig fortsatt stark och att jag skulle ha kraft kvar till den sista backen – Strupen. Den börjar drygt 1 km före mål, är bara 500 m lång, men ruggigt brant. Här handlar det mest om att ta sig upp och det gjorde jag. Tittade bakåt någon gång i början, men ingen i närheten. Såg någon lite längre fram, men det fanns ingen chans att köra ikapp, så jag kunde ta mitt eget tempo upp för backen och kunde ta det lugnt på upploppet och rulla i mål, trött, glad och ganska nöjd. Det blev en 9:e-plats i H30 och 44:a totalt. Det var bara 4 minuter upp till segraren i H30.

2 nöjda H30-cyklister från samma kommun.
Mattias till höger blev 3:a. Grymt starkt
kört och var en av de som flög förbi mig i starbackan
Sammanfattningsvis tyckte jag att Billingeracet var riktigt kul. Superhärliga stigar och fin natur. Härlig variation mellan grus, stig och skogsväg. Både en del tekniska och stökiga partier, men mest härligt flowiga stigar. Det var lite för kallt för min del, men underlaget var riktigt bra. Torrt och fint nästan överallt trots att regnet hängde i luften. Distansen passar mig perfekt och det var lagom tuff bana. Var nöjd med min insats och genomförandet, men hade hoppats på någon placering högre upp. Tappade allt i startbacken, vilket borde vara min styrka. Måste ha berott på kylan. Jag brukar ju kunna köra fort i början och uppför, men den här gången körde jag inte tillräckligt fort. Ibland har jag skyllt mina dåliga starter på feghet, att inte vilja offra för mycket kraft, men den här gången låg jag nästan på max och hade nog inte kunnat göra något annorlunda. Hade en del svackor under loppet och hoppades bara på att det skulle ta slut snart, men avslutade med en positiv känsla. Riktig skönt att kunna köra ifrån andra efter 3 timmar. Lärdom till nästa gång är att jag ska värma upp bättre samt försöka hålla en bättre position i klungan. Jag låter gärna andra ta täten när det är riktigt stökigt för att inte känna mig stressad av folk bakifrån, men jag behöver ju inte ligga längst bak i gruppen för det. När det är lite mindre stökig stig är jag däremot som bäst. På Billingeracet tyckte jag att det ofta gick för långsamt på dessa partier och hade gärna legat längst fram och gasat. Det ska jag försöka göra mer tills nästa gång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar