Billingeracet
Det var några dagar sedan, men tänkte ändå
skriva klart den här race-rapporten. Gör ju det lite för att jag själv ska
komma ihåg vad som hände.
När lördagen den 14 maj dök upp för första
gången i SMHIs 10-dagarsprognos stod det sol och 23 grader plus i Skövde. Ajdå,
så varmt. Då kanske jag måste ställa ut flaskor på fler än två ställen. Då
måste vi åka till Skövde jättetidigt på lördagsmorgonen så att jag hinner ut på
banan och sätta upp mina stolpar med flaskor. Ett problem jag kan leva med –
gillar ju att köra när det är varmt.
En vecka senare hade 23 grader bytt ut mot 3
grader och risk för regn. Usch, det är inte kul. Vad ska jag ha på mig? Hoppas
bara det inte regnar ihållande. Och hoppas nu bara det inte kommer jättemycket
regn på fredagen som de varnat för. Jag har ju precis stansat min Thunder Burt
och vill gärna inte byta däck.
På fredagen packad jag ner alla möjliga kläder
och hängde cykeln på bilen. Edvin hade gått hem till farmor och farfar efter
skolan så vi körde förbi där och lämnade av en väska till honom. Eftersom både
jag och Ulrika skulle cykla Billingerate fick vi lämna Edvin hos farmor och
farfar eftersom han skulle på cykelutflykt med strövarna på lördagen och sedan
lämna Signe och Alve hos mormor och morfar i Laholm. Så, vi körde upp till Laholm
på fredagskvällen. Övernattade där och sedan åkte jag och Ulrika vidare till
Skövde strax innan kl 7 på lördagsmorgonen.
3-4
pissestopp senare rullade vi på parkeringen vid Billingens skidstadion strax
innan kl 10. Hade följt temperaturvisaren på bilen noga och såg att den sjönk
grad för grad ju närmare vi kom Skövde. 3 grader stod det när jag öppnade
bildörren så jag var ju förberedd på kyla, men ändå blev det den där chocken -
ni vet när man kliver planet på Cypern och möts av 30 graders värme som slår en
i ansiktet, fast tvärtom.
Bort
till tävlingscentrum för att hämta nummerlappar och sedan tillbaka till bilen
för ombyte. Frös om både fingrar och tår redan innan jag bytte om så jag ville
inte ta några risker. Hellre för mycket kläder på mig än för lite. Visst kan
det vara obekvämt med något plagg för mycket, men det är sällan jag cyklar
långsammare för det. Däremot kan det gå riktigt sakta om jag har på mig för
lite och blir nedkyld och blir tom på energi. Så, det blev buff på huvudet,
underställströja, kortärmad tröja, armvärmare, långärmad cykeltröja, byxor,
benvärmare, tjocka fingerhandskar och vinterskorna. Hade kanske klarat mig utan
den långärmade tröjan och buffen och hade kanske klarat mig med något tunnare
handskar. Jag ångrar dock inte mitt val utan och var nöjd med att jag faktiskt
valde vinterskorna. De är inte mycket tyngre än mina vanliga skor. Det enda
negativa är att de inte har lika styv sula.
Med
tanke på kylan räknade jag ut att jag skulle klara mig på två stora flaskor
vatten idag så det räckte med att ställa ut en flaska halvvägs ungefär. Lägligt
nog var det precis vid tävlingscentrumet så jag slapp ta någon större omväg på
väg ner till starten i Skövde. 10-15 minuter innan start var jag på plats vid
starten och la min cykel i startfålla 2. Det är inte lika viktigt att vara
långt fram i startfållan på Billingeracet som vid andra lopp av flera
anledningar. 1) startfållan är bred (till skillnad från tex Finnmarksturen och
Ränneslättsturen), så även om man är 30e man till fållan hamnar man i rad 3
eller 4, vilket är ok. 2) man låter startfållorna gå ihop 30 sek innan start så
att det inte blir avstånd mellan fållorna redan ut ur starten, vilket har varit
fallet på tex Bockstensturen. 3) bred och fin inledande asfaltsträcka som sedan
övergår i en tuff backe. Relativt lätt att avancera upp i fältet om man vill
och har kraft. Så, stort plus för starten på Billingeracet och skönt att slippa
stressen med att lägga cykeln i startfållan och sedan bara gå och vänta. Nu kan
man ju istället värma upp och komma till starten bara en liten stund innan
start.
Nu blev
det dock ingen uppvärmning att tala om för min del så när det gasades på uppför
startbacken blev det som en chock för benen. Hade kommit iväg bra från starten
och lyckades avancera ganska många placeringar de första 500 meterna. Det
kändes bra i kroppen och tycket jag kunde gå med bra i backen. Det började
spricka upp lite och några flög förbi mig och anslöt till klungan lite längre
fram. Klungan jag låg i höll bra fart och jag låg nära mitt max, så jag
försökte bara hänga med och hoppades och trodde att det skulle gå ihop lite
längre fram. Det var ju inte många sekunder till den där större klungan
därframme. Länge hade vi ögonkontakt och in på första längre stigpartiet tog
Rolf Svensson täten och helt plötsligt var det bara jag och Rolf kvar, men
efter några minuter fick jag släppa kontakten och väl ute på grusvägen igen kom
klungan bakom ikapp mig. Fortfarande skymtade vi en ensam Rolf som jagade en
klunga lite längre fram, men tyvärr blev det lite halvtaskig körning i vår
grupp och avståndet växte till över minuten och det var då jag slog av
jakt-mode och ställde in mig på överlevnads-mode.
Min
klunga blev allt större då några anslöt bakifrån. Tror vi var upp emot 20, men
trots det var samarbetet ganska dåligt på grusvägarna och på stigarna hamnade
jag ofta bakom någon/några som inte höll tillräcklig hög fart. Därmed blev det
mycket luckor att täppa så fort vi kom ut på ett bredare parti. Eftersom det
inte längre gick tokfort kunde jag ta det ganska lugnt och kände mig ganska
trygg i min grupp, men var ändå hela tiden orolig för att hamna efter när det
uppstod luckor. Så, när vi kom till Öglundabacken efter 25km tog jag i så att
blicken blev lite suddig för att komma ikapp några som fått en lucka. Det gick
bra, men det var jobbigt. Uppe på toppen var vi nu 6 som hade ganska många
sekunder ner till övriga. Tyvärr blev det ingen körning utan de andra kunde
komma ikapp någon kilometer senare. Det var lite jobbigt för moralen. Där hade
jag gasat på som bara den, utan resultat. Dessutom hade jag dragit på mig
ganska mycket syra och hamnade i min första svacka för dagen. In till
varvningen vid Skidstadion efter halva loppet handlade nu mest om att få i mig
energi och vatten och försöka återhämta mig lite. Jag hamnade ofta långt bak i
gruppen så det blev ett ganska ojämnt tempo. Väl inne vid varvningen och depån
var det gruppen ganska utdragen och i de tajta svängarna efter depån blev det
ännu värre. Dessutom hade jag ställt min flaska där så jag fick sakta in ganska
mycket för att kunna plocka den på ett säkert sätt. Inte blev det bättre utav
att killen framför mig gjorde precis samma sak så jag fick sakta ner rejält och
ta ut svängen ordentligt för att inte köra in i honom.
Men full
vattenflaska i flaskstället tog jag åter upp jakten på täten av klungan och det
dröjde inte länge förrän vi var samlade igen. Nu började jag känna mig pigg
igen, så jag satt lite längre fram i klungan och tog hel del förningar. Jag var
redan inställd på att det inte skulle bi någon topplacering i H30, eftersom
många satt med i klungor längre fram som vi aldrig skulle komma ikapp. Jag var i
alla fall hoppfull om att åtminstone inte låta någon från min grupp komma före
mig och kände att jag var bland de starkaste i gruppen. Strax innan den smala tunneln
som leder oss under väg 26, svängde vi ut på ett gräsparti avgränsat med pinnar
och avspärrningsband. Jag låg i front och höll hög fart, men missbedömde underlaget
vid en vänstersväng och kom för nära pinnen. Styret slog i och jag föll i
backen. Landade mjukt i gräset, men hela gruppen (nu ca 10 man) gick förbi mig
innan jag hann resa på mig, sätta tillbaka flaskan i flaskstället och sätta mig
på sadeln igen. Det hann också bli en liten lucka fram som jag var tvungen att
täppa igen. Det tog på krafterna, men jag var snart ikapp. Var glad över att
jag inte slog mig alls vid vurpan och att jag låg längst fram så att jag inte
tappade mer än jag gjorde. Hamnade nu sist i klungan och kände mig sliten igen.
Bild: Kristian Einarsson / Skövde CK. |
2 nöjda H30-cyklister från samma kommun. Mattias till höger blev 3:a. Grymt starkt kört och var en av de som flög förbi mig i starbackan |
Sammanfattningsvis
tyckte jag att Billingeracet var riktigt kul. Superhärliga stigar och fin
natur. Härlig variation mellan grus, stig och skogsväg. Både en del tekniska
och stökiga partier, men mest härligt flowiga stigar. Det var lite för kallt
för min del, men underlaget var riktigt bra. Torrt och fint nästan överallt
trots att regnet hängde i luften. Distansen passar mig perfekt och det var
lagom tuff bana. Var nöjd med min insats och genomförandet, men hade hoppats på
någon placering högre upp. Tappade allt i startbacken, vilket borde vara min
styrka. Måste ha berott på kylan. Jag brukar ju kunna köra fort i början och
uppför, men den här gången körde jag inte tillräckligt fort. Ibland har jag
skyllt mina dåliga starter på feghet, att inte vilja offra för mycket kraft,
men den här gången låg jag nästan på max och hade nog inte kunnat göra något
annorlunda. Hade en del svackor under loppet och hoppades bara på att det
skulle ta slut snart, men avslutade med en positiv känsla. Riktig skönt att
kunna köra ifrån andra efter 3 timmar. Lärdom till nästa gång är att jag ska
värma upp bättre samt försöka hålla en bättre position i klungan. Jag låter
gärna andra ta täten när det är riktigt stökigt för att inte känna mig stressad
av folk bakifrån, men jag behöver ju inte ligga längst bak i gruppen för det. När
det är lite mindre stökig stig är jag däremot som bäst. På Billingeracet tyckte
jag att det ofta gick för långsamt på dessa partier och hade gärna legat längst
fram och gasat. Det ska jag försöka göra mer tills nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar