Zwift race

3:e gången gillt. Vid de två tidigare försöken lyckade jag missa starten och kunde därför inte vara med och rejsa med de andra från start till mål, men idag kunde jag vara med hela vägen. Det var dock nära att jag missade det idag igen. Satt i soffan och mös bara 12 minuter före start då jag kom på att starten skulle gå kl 15:15. Snabbt ombyte, slå igång datorn, logga in, fylla på vattenflaskan och cykla bort till startlinjen hann jag med på 10 minuter så jag var redo redan 2 minuter innan starten. Då hör jag "Fääärdig!" från ovanvåningen. Min fru är bortrest och 4-åringen hade gått på toaletten. 2 trappor upp i cykelskor och sedan torka, tvätta händerna och sedan 2 trappor ned igen. Han precis klicka i pedalerna när masterstarten gick.

En minuts lugn cykling, sedan höjdes farten och höll sig sedan hög i en dryg timme. Eftersom det var ett race gick farten upp och ner, men några riktig viloperioder bjöds det aldrig på. Själv la jag in några försök till att skapa något och även om det inte blev någon utbrytning som höll så blev klungan mindre och dess ben tröttare. På sista varvet försökte jag på nytt och till slut var vi fyra som gjorde upp om segern. Osäker på exakt var mållinjen var bestämde jag mig för att försöka rycka några KM före mål istället för att satsa på spurten, men det höll inte och när väl spurten drogs igång var jag inte med på noterna utan slutade fyra. Kul var det dock. Framför allt när man har försökt sig på en utbrytning och ser hur sekunderna ner till klungan bara ökar och ökar. Det ger en kick som inget annat trainerpass kan ge.

Klubbkompisen Erik i orange och jag i rött och svart.

Nedvarvning på Watopia. Påminnner om när man
cyklar hem från klubbträningen och ser solen gå ner
över Öresund. Längtar till sommaren...