Har stått upp och jobbat hela förmiddagen idag.
Händer inte så ofta eftersom jag hellre sitter än står när jag möjlighet.
Anledningen till att jag står upp idag är att jag har ont i knät när jag böjer
det. Inte bra när man är cyklist. Att kunna böja knät är ju en ganska viktig
sak inom cyklingen. Har nu haft ont i knät till och från i snart två veckor.
Det började komma efter det senaste distanspasset några dagar före nyår. Jag
fortsatte dock träna dagarna därefter, men tvingade mig sedan till vila några dagar.
Tränade igen några dagar senare trots att jag hade fortsatt känningar, men det
kändes inte så mycket när jag väl hade blivit varm, men desto mer dagen efter.
Ytterligare ett par dagars vila och sen på’t igen eftersom jag började bli lite
otålig. Vill ju inte gå miste om träning när jag var ledig från jobbet. Körde
bland annat fyror i söndags och då ta man ju i. Kändes bra, det var i alla fall
inte knät som begränsade effekten.
Tog även ett trainerpass i morse. Satte
väckarklockan på 6:00 och en kvart senare satt jag på sadeln och klämde av ett
55 minuters långt pass innan det var dags för frukost och göra sig i ordning
för jobbet. Blir nog fler sådana här morgonpass framöver. Är ju annars svårt
att få tid till all träning som man vill hinna med. Hade ganska ont i knät de
första 3 minuterna och funderade på att avbryta redan under uppvärmningen.
Slutade trampa och klämde lite på knät och vips så var smärtan borta och
återkom endast i en mildare variant senare under passet. Dock inget som hämmade
min träning.
Nu funderar jag på hur jag ska göra ikväll och
resten av veckan. Enligt träningsschemat skulle detta vara den sista och
tuffaste veckan i den här träningscykeln, så har ganska många tuffa pass
inplanerade. Jag vet dock inte om det är så klokt att fortsätta träna tufft så
länge jag har ont i knät. Samtidigt vill jag inte gå miste om träning. Borde
kanske vila helt upp emot en hel vecka för att ge knät en chans, men vet ju
inte ens om vila hjälper. Lite hoppas jag på att det ska gå över av sig självt
även om jag tränar på som normalt.
Har googlat lite på ont i knät osv. Det är inte
löparknä eller hopparknä som annars är en vanlig knäskada bland idrottare. Det
är heller inte korsbandet som är skadat. Smärtan sitter bakom eller runt
knäskålen så det kan vara Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS). Läste lite om
det och det stod ”Prognosen är vanligtvis god...” Andades ut, det låter ju bra.
Men i nästa mening stod det ”Rehabiliteringstiden kan variera men tar oftast
mellan 3 till 6 månader” WTF!! Neeej! Det måste vara något annat. Läser på lite
till om knäsmärtor, men hittar inget som riktigt stämmer in på mina symptom.
Samtidigt funderar jag på vad som orsakat
smärtan. Meniskskada? Överansträngning? Felbelastning? Försöker hitta orsaker
och kommer fram till två saker.
1) Visst har jag tränat lite mer än normalt
under julledigheten, men jag borde inte bli överansträngd…om det inte samtidigt
beror på felbelastning. Mina distanspass har gjorts på De Rosan med mina gamla
landsvägsskor och jag har reagerat över hur lite spel det varit mellan kloss
och pedal. Kan den fastlåsta känslan vara anledning till överansträngning pga
felbelastning? Inte helt uteslutet.
2) Jag har under julledigheten spenderat många
timmar på knä på det hårda golvet i källaren. LEGO-byggande med barnen och ett
ibland hopplöst letande efter bitar kan vara anledning till att jag har ont i
knät. Aningen långsökt, men man vet aldrig.
Hur som helst tänker jag fortsätta träna och
behandla knät med ibuprofen och diklofenak och se vad som händer. Om det inte
blir bättre om en vecka så får jag fundera på att längre uppehåll och även ta
kontakt med sjukvården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar