Daniels blogg om cykling och annat: Sammanfattning 2015

Skulle egentligen börjat jobba igen idag, men det blev istället en ny VAB-dag. Kräksjukorna har avlöst varandra och minstingen är inte riktigt återställd från sin så jag tänkte vara hemma med honom idag. Inatt var det dessutom Edvins tur att bli sjuk, så nu sitter jag här hemma med alla tre. De sitter i soffan och tittar på TV, så jag tänkte passa på att uppdatera bloggen med en liten sammanfatting av cykelåret 2015. Först några superlativ för att lyfta fram höjdpunkterna...

Roligast - Snapphaneturen
Tråkigast - Felkörningen i Evertsberg
Häftigast - Grossglocknerstrasse
Trevligast - Alla härliga distanspass med Lunedi
Skönast - Mallorca
Lerigast - Bockstensturen
Jobbigast - Lagtempointervallerna på Vombrundan
Tröttast - Söndag den 6:e september (efter Bockstensturen och Tre Berg)

Missöden

MTB-tävlingarna präglades till stor del av missöden. På Ränneslättsturen tyckte jag att jag fick en ok start, men efter ca 25 km gick kedjan av. 15 minuter tog det innan jag lyckade få tag på ett kedjelås och kunde sätta ihop kedjan. Jag gjorde dock en stor tabbe och lyckades missa att dra kedjan genom framväxeln, vilket gjorde att kedjan låg emot framväxel, så jag fick stanna och skruva bort den, vilket tog ytterligare 5 minuter. Sedan väntade omkörning efter omkörning och en kedja som hela tiden hoppade ner på minsta drevet fram, vilket gjorde att jag fick köra på minsta kuggen bak för att kunna ha en någorlunda utväxling. Fick dra upp kedjan för hand varje gång jag kom ut på ett grusvägsparti. Det var sådär roligt att cykla på det viset. Med en mil kvar gick kedjan av igen och det tog mig ytterligare 10-12 minuter att få den på plats igen. Jag tog mig imål i alla fall...

Finnmarksturen i Ludvika blev en kort historia för mig. Fick en bra start, men kände ganska tidigt att bakdäcket tappade luft. Fick till slut stanna och försökte fylla på med en patron, men efter två tömda patroner och ett fortsatt platt däck såg jag att jag hade dragit sönder ventilen. Jag stod mellan två val. 1) att försöka kränga av och på ett nästintill omöjligt däck för att kunna lägga i en ny slang och sedan vänta på att snäll själ skulle låna ut en pump för att sedan fullfölja loppet eller 2) bryta och gå tillbaka till Ludvika. Det blev alternativ 2 eftersom jag var så j-a sur och hade ingen lust till att försöka verka trevlig för att kunna låna en pump av någon. Jag ångrade mitt val efter ett tag då jag insåg hur långt det var tillbaka till Ludvika och hur obekvämt det är att gå i cykelskor

Lerigt värre i de halländska bokskogarna

Bockstensturen var egentligen min bästa prestation under 2015 och det gick riktigt bra fram till 1,5km från mål. Då hade jag precis ryckt ifrån den som sedermera blev tvåa i H30, men helt plötsligt gick det inte att trampa längre eftersom vevarmen hade lossnat. Det blev till att springa den sista biten till mål och jag tappade 5-6 placeringar i klassen och 10-15 totalt.

På Cykelvasan gick det också bra inledningsvis. Låg runt 100e plats fram till Evertsberg där det vid en korsning saknades flaggvakt och de som låg längst fram i vår klunga var inte tillräckligt uppmärksamma på skyltningarna så vi tog en liten omväg som kostade oss ca 15 minuter och många, många placeringar. Annars var jag nöjd med Vasan och tyckte det var riktigt roligt.

På X-cup hade jag också ett par missöden. På Vallåsen gick framgaffeln sönder på andra varvet och i Käglinge cyklade jag runt med en kedja som kuggade över vid varje igångdrag.

Lyckade tävlingar

Plats 13 blev det på Snapphaneturen

Så 2015 bjöd alltså på en hel del missöden, men jag hade också några tävlingar med bra flyt. Snapphaneturen var en av dem. Helt klart årets roligaste tävling och jag bara älskar banan. Jag hade en bra känsla i stort sett under hela loppet och kunde trycka på bra. Det var bara i slutet som det gick lite sämre då krampen kom på allvar och jag fick släppa en liten grupp, men jag lyckades ändå köra in på en bra placering.

Bästa resultatet under 2015 var på X-Cuptävlingen i Bockaboda utanför Kristianstad. Formen var god och banan passade mig perfekt med mycket små korta backar och en bra blandning mellan stökiga partier, flowiga stigar och grusvägsavsnitt. Jag körde in på en 3:e plats i ett förvisso klent startfält, men jag slog flera cyklister som jag annars brukar vara efter.

Landsväg

Jag är ju egentligen landsvägscyklist, men hittills har jag bara skrivit om MTB-tävlingar. I brist på landsvägstävlingar i Skåne blev det fler MTB-starter än LVG-starter under 2015. Man kan väl säga att jag tränar på landsväg och tävlar på MTB. En ganska kul kombination tycker jag. De landsvägstävlingar som jag körde är väl inget att skriva hem om, men jag vill ändå nämna Tre Berg eftersom det var en kul tävling med en härlig inramning. Med lördagens Bockstenstur i benen var det trötta ben som skulle ta sig an kantvinden på söndagsmorgonen. Det gick sådär och jag kunde inte haka på tätklungan, men fick ändå en trevlig upplevelse. Kul med så mycket folk längs vägen som hejade och proffsigt med poliser som stoppade trafik i korsningarna.

Sammanbitna cyklister nere i Sa Calobra

Grossglocknerstrasse med det avslutande gatstenspartiet
upp till Edelweissspitze

Träningsmässigt var 2015 ett lyckat landsvägsår och jag hade riktigt många fina timmar på Cervelon. Både på hemmaplan och utomlands. Mallorca var som vanligt en succé. Riktigt roligt att så många från klubben hängde med på träningslägret och för min egen del hade jag riktigt bra 10 dagar. Persade i nästan alla stigningar så det var kul att se att försäsongsträningen hade gett resultat. Under bilsemestern i Österrike och Tyskland fick jag också uppleva riktigt fin cykling. Grossglocknerstrasse var en häftig upplevelse med 18km stigning varav de sista 12 snittar på 10%. Sjukt jobbigt. Annars imponerade Heidelberg på mig, med riktigt fina vägar upp på bergen precis utanför stan.

Klubbträningarna var också lyckade under 2015 och bjöd på många härliga, jobbiga och givande träningspass. Kvällsträningarna på tisdagar och torsdagar blev för min del inte så många till antalet, men de jag var med på var riktigt bra. Kul att det är så många duktiga cyklister i klubben som höjer kvaliteten på träningarna. Annars var det helgpassen som jag minns mest. Framför allt distanspasset ner till Höllviken och backträningen på Hallandsåsen.